1515

Säkra pressar står för trycket

I vår digitaliserade värld blir det analoga exklusivt.
Det märks till exempel inom grafiska tjänster.
Norrbacka tryckeri i Stockholm, som enbart använder klichéer och typer, märker ett uppsving.

KLARAR PRESSEN. Linotyp-maskinen används inte ofta på grund av sina hälsofarliga blyångor, men som mycket annat i Norrbacka tryckeri har den ändå fått nytt liv sedan Thomas Asplund och Kristina Åkerberg tog över för tolv år sedan. I
KLARAR PRESSEN. Linotyp-maskinen används inte ofta på grund av sina hälsofarliga blyångor, men som mycket annat i Norrbacka tryckeri har den ändå fått nytt liv sedan Thomas Asplund och Kristina Åkerberg tog över för tolv år sedan. IFoto:Foto: Joey Abrait

Vad som är inne och ute växlar med tiden. Så fort en trend etablerats sticker en mottrend upp. I bästa fall skapas en skön mix av de båda, som för utvecklingen framåt. Tes, antites och syntes.

Med det i bakhuvudet besöker vi Norrbacka tryckeri vid Karlbergs station i Vasastan i Stockholm. Tryckeriet är ett av få kvarvarande i Sverige som enbart använder sig av hantverksmässiga metoder. Några andra är Skogen Grafisk Form i Nora, Rosenlöfs tryckerimuseum i Kungsgården och Ahvaland på Åland.

Norrbacka tryckeri ligger på nedre botten i en hyresfastighet. Källaren är varm och ägarna Kristina Åkerberg och Thomas Asplund serverar kaffe ur bruna retromuggar. Det doftar trycksvärta och oljefärg.

Maskinparken kommer från 1950- och 1960-talen. Det är bastanta och blanka gjutjärnspjäser från Tyskland som, enligt ägarparet, nästan aldrig går sönder.

Det här är it à la Gutenberg, så långt det går att komma ifrån vår tids coltan-krävande datorer.

Fast helt sant är inte det där sista. Bilderna och texterna som trycks har först gått igenom digital behandling varefter de gjutits till klichéer i magnesium.

Men den åldriga metoden och maskinparken till trots befinner sig det här tryckeriet, liksom de andra i dess genre – i tidens yttersta framkant. Åtminstone av kundstocken och dess verk att döma.

Nu flockas de grafiska designerna kring det hantverksmässiga. Tiden har slagit runt sin axel och det gamla blivit det nya. 

Thomas Asplund och Kristina Åkerberg visar några av den senaste tidens arbeten.

Till exempel diplom, visitkort, mappar och inbjudningar för Magasin 3, Fotografiska, verk av illustratörer och konstnärer som Jockum Nordström och Liselotte Watkins liksom kända reklambyråer.

Men också trycksaker till kunder som Nobelkommittén för fysiologi eller medicin, Bonniers Manillafester och Olof Palmes minnesfond.

Det var i och med den digitala revolutionen under 1980- och 1990-talen många av landets tryckare kastade – eller rättare sagt baxade – ut gjutjärnspressarna och tog in offsetmaskiner och digitalpressar.

Det var också nära att maskinerna inne på Norrbacka tryckeri gick samma öde till mötes, men så fick Kristina Åkerberg och Thomas Asplund upp ögonen för företaget.

Hon var papperskonsulent och han arbetade hos fotograf. Han hade även erfarenhet från tryckeribranschen.

”En perfekt matchning”, säger Kristina Åkerberg.

2004 övertog paret rörelsen – hon som ansvarig för pr och kundkontakter och han som tryckansvarig – efter den förra ägaren Dieter Schmidt.

”Det var bara att hoppa i arbetskläderna direkt”, säger Thomas Asplund.

Även om de har drivit företaget i 12 år och bekantat sig med lokalerna mer än väl kan de fortfarande göra nya upptäckter. Som i de många gamla hurtsar som den tidigare ägaren lämnade kvar.

Lådorna är lite som luckorna i en adventskalender. Man vet aldrig vad de gömmer.

”Vad är det här?”, frågar Thomas Asplund och drar på måfå ut en låg låda fullproppad med klichéer.

Han väger några av dem i ena handen, slänger tillbaka dem och dammar igen lådan med ett uppgivet skratt.

Dagen som Di är på plats trycks så kallade butikskort till en nystartad klädbutik. Maskinen ångar på som en stationär orientexpress.

Calle Frii övervakar tryckprocessen och ställer in en så kallad blindprägling, det vill säga tryck som skapar en tydlig relief, men utan färg.

”Jag började som lärling här när jag hade gått ut gymnasiet för fyra år sedan”, säger han.

Thomas Asplund håller upp ett av korten mot lysrören i taket. Han undersöker hur hårt tryckpressen har slagit in genom att försiktigt gnugga över papperet mellan tumme, pek- och långfinger.

Resultatet är godkänt.

Formgivningen pågår i realtid då Andreas Doré, ad och formgivare, traskar in bland pressarna för att titta på ett nytt projekt för ett klädmärke. Han designar också tryckeriets reklamutskick vid namn Slowprint.

Andreas Doré berättar att han inte anlitar tryckeriet för att det är trendigt med analoga trycksaker:

”Jag gör det för att jag vill ha hög kvalitet”, säger han.

Intresset för de analoga tryckmetoderna ökar, konstaterar Jiri Novak, som är lektor vid Konstfacks utbildning Grafisk design och illustration – en utbildning där studenterna får lära sig allt som har med grafisk design och tryckteknik att göra.

”Många har återupptäckt dess kreativa potential”, säger han och fortsätter:

”Det kan vara en reaktion på hur trycksaker producerats efter att tryckerierna gick igenom ett stålbad och många försvann. Jag ser ett ökat intresse för det taktila och närproducerade. Man har ju inte så stora möjligheter att påverka resultatet om man trycker i Kina.”

Han har märkt att den digitala trenden de senaste åren har lett till ett intresse för andra uttrycksmetoder. 

”Det handlar om att bryta normer, att inom ramen för uppdraget hitta oväntade lösningar”, säger han.

Thomas Asplund och Kristina Åkerberg berättar att de inte gör någon reklam för sitt företag utan att de får uppdrag genom rekommendationer och Instagramkontot, där de lägger ut bilder på nygjorda alster.

Paret upplever att de har fler kunder än förut, något som exempelvis märks genom att de utöver de tre anställda nu ska utöka med ytterligare en. Företaget har ökat sin omsättning stadigt de senaste åren, senaste årsredovisningen låg den på 2,8 miljoner kronor. Resultatet efter finansiella kostnader var 344 000 kronor, vilket var mer än en fördubbling jämfört med året före.

Visst är pengarna viktiga och visst är det trevligt att bolaget går bättre och bättre, tycker de.

”Men det roligaste är ändå att möta människor och få till ett bra tryckresultat”, säger de.


Innehåll från MedicagoAnnons

Lektiner i kampen mot covid-19

Anton Edling, delägare och utvecklingschef.
Anton Edling, delägare och utvecklingschef.Foto:Patrik Lundin

Uppsalabaserade Medicagos tillverkning av lektin åt läkemedelsindustrin går just nu på högvarv. ”Vi expanderar både vår maskinpark och våra lokaler för att kunna möta vaccinbolagens efterfrågan”, säger Anton Edling, delägare och utvecklingschef.

När Medicago, som är ett familjeägt bolag verksamt inom bio- och medicinteknik, grundades 1995 var bolagets huvudverksamhet tillverkning av lektiner. Lektiner är kolhydratbindande proteiner med egenskaper som gör att de kan fästa till glykosylerade proteiner, till exempel från virus. En av bolagets produkter, ett lektin framrenat från linser, har visat sig fästa till covid-19-viruset och är därför mycket eftertraktat av vaccinbolag idag.

– Vi är en mindre aktör med cirka 50 anställda vilket bidrar till att vi också kan fatta beslut med väldigt kort varsel. Nu har vi till exempel snabbt ställt om vår produktion av lektiner för att kunna möta pandemins utmaningar. Detta eftersom flera stora vaccinbolag runt om i världen använder en teknik där våra lektiner är en del i processen för att framställa vaccin, säger Anton Edling och tillägger:

– Våra lektiner har tidigare använts vid till exempel tillverkning av ebola- och SARS-vaccin, men vi har inte haft tillverkning i sådan här stor skala tidigare. Nu utökar vi produktionen och befinner oss i en uppskalningsfas där vi expanderar vår maskinpark och våra lokaler och är i behov av att anställa ny kompetent personal.

Under årens lopp har produktportföljen utökats och i dag tillverkar Medicago även torra buffertar i tablett- och pulverform samt diagnostiska kit. Anton Edling berättar att även dessa produkter är bidragande i arbetet med att bekämpa pandemin. Medicagos buffertar används vid diagnostik av covid-19, och inom kontraktstillverkning – som är bolagets andra ben – har flera kunder valt att förlägga sin frystorkning av komponenter relaterade till covid-19 hos Medicago.

– Det är såklart oerhört motiverande att kunna vara en del i arbetet med att bekämpa pandemin. Jag känner en sådan anda genom hela företaget – att vi arbetar mot ett och samma mål som alla våra anställda kan ställa sig bakom, avslutar Anton Edling.

Fakta:
Medicago är ett familjeägt företag som grundades 1995, beläget i Uppsala och verksamt inom bio- och medicinteknik. Företaget är en väletablerad kontraktstillverkare enligt ISO9001 och ISO13485 åt både stora och små kunder. Medicago har också ett eget produktsortiment, med tillverkning av bland annat buffertar (SmartBuffers®), immunologiska reagenser och kit samt lektiner och bioaktiva proteiner, som marknadsförs och säljs över hela världen.

 

Mer från Medicago

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Medicago och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?