1515
Annons

Nästa stopp blir Malta

Redan när han bytte från välbetald riskkapitalist till statsanställd vd på Svenska Spel fick han försvara sitt val.
Sedan dess har Jesper Kärrbrink gjort flera oväntade karriärsteg. Det senaste draget är att flytta till Malta.

BROKIG YRKESBANA. ”Det är ingen karriär”, säger Jesper Kärrbrink.
BROKIG YRKESBANA. ”Det är ingen karriär”, säger Jesper Kärrbrink.Foto:Oskar Omne

”Jag var länge den unga och lovande. På mitt nya jobb är jag överlägset äldst. Men det är härligt att kunna luta sig mot sin erfarenhet”, säger Jesper Kärrbrink, som för ett par veckor tillträdde som vd för nätkasinot Mr Green Ltd.

Han är inte högste chef för Mr Green, som hade intäkter på 800 miljoner kronor i fjol. Vd för moderbolaget, som är listat på Aktietorget och har ett börsvärde på cirka 1,2 miljarder kronor, är Per Norman.

”Per sitter i Stockholm och håller i allt som gäller börsen och ägandet. Jag är chef för Maltabolaget där all spelverksamhet sker och där vi har 180 anställda.”

”Spelbolagen är en klassisk bubbla som snart spricker”, sa du som vd för Svenska Spel när jag intervjuade dig i Di 2005.
”Haha, vad skönt att jag hade fel! På den tiden var Unibet och Betsson den svurne fienden. Varje dag tog de marknadsandelar från oss. Men äras den som äras bör. Jag har följt branschen ända sedan den tiden och Unibet och Betsson har gjort det riktigt bra.”

Vad är det som lockar med Mr Green?
”Min ’sweetspot’ är att gå in i ett bra bolag och ta det till nästa nivå. Det är då jag är bäst och gör mest nytta. Det var det jag gjorde på Svenska Spel och Euroflorist och det är det jag ska göra på Mr Green.”

Redan som 28-åring fick Jesper Kärrbrink sitt första chefsjobb, som vd för Östersunds-Posten.

”Vi var en av de första tidningarna i Sverige som digitaliserade verksamheten. Så gott som varje vecka hade vi höga tidningschefer på studiebesök som ville se vad vi gjorde.”

Fyra år senare blev han headhuntad av mediebolaget MTG och flyttade till Stockholm.

”Jag var med och rullade ut Metro internationellt. Jag och Jan Stocklassa var ett år i Prag och drog i gång den första internationella editionen av Metro.”

Samtidigt var internetrevolutionen i full blomning. Tillsammans med ÖP:s chefredaktör Bosse Svensson och Bonnier-chefen Håkan Ramsin skrev Jesper Kärrbrink boken ”Den digitala mutationen” (1998), som handlade om hur internet påverkade alla företag.

Året efter lockades Jesper Kärrbrink över till Bonnier, där han först var vd för det kortlivade startuplabbet Bonnier Interactive och sedan chefade över Bonnier Veckotidningar.

År 2000, när it-yran nådde kokpunkten, hoppade Jesper Kärrbrink på it-tåget till fullo som partner på riskkapitalbolaget It Provider.

”Håkan Ramsin och jag hade en liten portfölj med aktier i bland annat Letsbuyit, som jag jobbade med vid sidan av. It Provider och dess grundare Johan Hernmarck ville köpa portföljen och få med oss på köpet. Jag hade egentligen ingen lust att sluta på Bonnier, men det var så mycket pengar att jag kunde betala mina huslån och få en del över, så jag tackade ja.”

Kort därpå sprack it-bubblan.

”Jag var fyra år på It Provider. De tre sista handlade bara om att rädda det som räddas kunde. Det var panikförsäljningar, kapitalanskaffningar, neddragningar.”

När han 2004 ersatte Meg Tivéus som vd för den statliga monopoljätten Svenska Spel fick han ändå försvara sitt val bland vänner och tidigare kolleger.

”Folk tyckte att jag var vansinnig som gick till ett statligt vd-jobb. Men det var fantastiskt. Meg hade lagt en bra grund och jag visste exakt vad som behövde göras.”

Problemet var bara att Jesper Kärrbrink fick nej på många av sina idéer, som gällde allt från att ta Svenska Spel ut i världen till att vässa konkurrensen mot de privata aktörerna.

”Vi fick igenom en del, som att vi lanserade nätpoker. Men det är klart att det var frustrerande att få smäll på fingrarna hela tiden. Droppen var när jag, över ett år efter att alliansen hade tagit makten, äntligen fick ett möte med dåvarande finansministern Anders Borg. Han förklarade då att jag kunde glömma tidigare utfästelser från borgarna och att Svenska spel i stället behövde bromsas ytterligare för att blidka EU-kommissionen. Då sa jag upp mig.”

Vid sidan av vd-karriären förverkligade även Jesper Kärrbrink sina författardrömmar. Finansthrillern ”Dödlig exit”, skriven tillsammans med Håkan Ramsin, kom ut 2002 och blev även en långfilm ett par år senare med Mads Mikkelsen och Samuel Fröler i huvudrollerna. En andra thriller ”Ängel & demon” kom ut 2008.

I samma veva, våren 2008, tog Jesper Kärrbrink över som vd för det börsnoterade katalogbolaget Eniro.

”Bara ett par månader efter att jag började kom Lehman Brothers-kraschen. Det ledde till att Eniro hamnade i djup kris på grund av hög skuldsättning.”

Den krisen pågår än i dag. Jesper Kärrbrink fick sparken 2010 och sedan dess har vd:arna, styrelserna och ägarna avlöst varandra.

”Nu är det nog kört för Eniro tror jag. Det fanns en potential till vändning, men problemen med finanserna har hela tiden tagit för mycket kraft och fokus från verksamheten.”

Efter Eniro var Jesper Kärrbrink ledig i nästan ett helt år innan han 2009 blev vd för den anonyma blomsterförmedlaren Euroflorist. Det sågs av vissa som ett nedköp.

”Efter att jag hade fått sparken från Eniro var jobbalternativen lite mer begränsade, speciellt i mer publika bolag. Men Euroflorist var perfekt för mig. Jag hade gjort en lista på vad jag ville ha i mitt nästa jobb och Euroflorist, som jag kände väl eftersom jag redan satt i styrelsen, hade allt på den listan. Det enda som inte var med på listan var att kontoret låg i Malmö.”

Efter fyra års pendlande till Malmö sa han upp sig i höstas, och i vintras fick han frågan om vd-jobbet på Mr Green. Nu ska villan i Sollentuna säljas. Till hösten går flyttlasset till Malta.

”Min fru tar tjänstledigt. Vi ser det som ett äventyr.”

Hur ser du själv på din karriär så här i backspegeln?
”Det är ingen karriär. Jag har inte tänkt att jag hela tiden ska klättra högre till ett tyngre eller finare jobb, utan jag har bara hoppat på de jobb jag har tyckt verkar kul.”


Alpine A110S: Så rolig med gokart-känsla

Sportbilar med underbart ljud från en förbränningsmotor kanske inte är det mest aktuella i elbilstider. Men när retro görs rätt kan det bli väldigt bra. Alpine A110S är ett lysande exempel på det.

TILLBAKA TILL 1960-TALET. Alpine A110S har 300 hästkrafter. Men det är inte effekten som är den största styrkan, det är i stället lättviktskonstruktionen och den omedelbara glädjen bakom ratten. Avskalad och på gränsen till spartansk är modellen inspirerad av 1960-talets original, men utan att bli för retro. På många sätt är Alpine en antites i den moderna bilvärlden, bensindriven och högljudd, men fungerar också som en påminnelse om vad elbilarna inte kan erbjuda i form av analog känsla.
TILLBAKA TILL 1960-TALET. Alpine A110S har 300 hästkrafter. Men det är inte effekten som är den största styrkan, det är i stället lättviktskonstruktionen och den omedelbara glädjen bakom ratten. Avskalad och på gränsen till spartansk är modellen inspirerad av 1960-talets original, men utan att bli för retro. På många sätt är Alpine en antites i den moderna bilvärlden, bensindriven och högljudd, men fungerar också som en påminnelse om vad elbilarna inte kan erbjuda i form av analog känsla.Foto:Patrik Lindgren
Foto:Marcus Engström
Foto:Marcus Engström
Foto:Marcus Engström
Foto:Carl-Johan Lejland
Foto:Carl-Johan Lejland
Foto:Carl-Johan Lejland

Det franska sportbilsmärket Alpine grundades på 1950-talet och Renault tog över som ägare 1973. Alpine A110 är märkets mest kända modell, dels på grund av att den lilla tvåsitsiga coupén hade en relativt lång tillverkningsperiod, 1963 till 1977, dels på grund av stora framgångar i rally. 1971 stod Ove Andersson som segrare i Monte Carlorallyt i en klassiskt blå Alpine A110.

Originalets effekt på 1960-talet låg på strax under 100 hästkrafter, i versionen som nylanserades 2017 har motorn en effekt på 252 hästkrafter och med tillägget S i modellnamnet ger 1,8-litersturbon 300 hästkrafter. Det låter kanske inte så imponerande, men i jämförelse med tyska, italienska och amerikanska sportbilar är Alpine enkel, sparsmakad och framför allt lätt.

Chassi och kaross består till 96 procent aluminium och tjänstevikten stannar på kring 1 100 kilo. Det innebär att grundversionens motor räcker, och att S-versionens extra effekt gör allt ännu roligare. 

Alpine A110S är omedelbart tilltalande så fort man sätter sig bakom ratten. Körpositionen är väldigt bra och man känner sig direkt ihopkopplad med bilen. Det hade gått minst lika bra med gamla analoga instrument, men här finns en skärm och digitala mätare. 

Ljudet i kupén är högt och härligt. Motorn sitter precis bakom sportsätena och från sin position har den kort väg att skicka det välkomna oväsendet till förarens öron. När varvtalet går över 6 000 slipper man höra sig själv tänka. 

För att få ut det mesta av bilen finns förutom ett sportläge också ett körläge för bana. Avgassystemets ljudbild blir än mer accentuerad och gasrespons, styrning och växlingar blir ännu snabbare.

Tack vare att det är en så kallad mittmotorbil är viktfördelningen nästan 50/50 över hjulaxlarna. Alpine är A110S bakhjulsdriven men känns inte osäker under påfrestning. Fyrhjulsdrift behövs inte.

Flera biltillverkare säger sig vilja uppnå en gokart-liknande upplevelse, men det har blivit svårare och svårare i tider när bilarna blir allt tyngre och mer fullproppade med teknik. Men här har man faktiskt lyckats komma nära tack vare den låga vikten och de kompakta måtten. Styrningen är enkel, exakt och snabb. 

Kraftöverföringen sköts via en sjustegad automatlåda som med fördel kan hanteras via paddlarna på ratten. S-versionen har förutom mer effekt också ett markant styvare chassi och en kolfibervinge bak. Vingen stör modellens rena linjer en smula, en uppoffring man får tåla för att öka greppet mot asfalten. På köpet får man en acceleration mellan 0-100 km/tim på 4,2 sekunder och en toppfart uppskruvad till 275 km/tim.

Designen är påfallande lik originalet från 1960-talet och Alpine är en av branschens bästa nygamla modeller. Den är trogen sitt arv utan att vara överlastad med retrodetaljer. 

Med sina vässade egenskaper och bättre bromsar är S-versionen bättre att köra och lättare att hantera än vanliga A110. För den som verkligen tänker använda sin bil för bankörning finns även racingstolar med tillhörande flerpunktsbälte som tillval.

För längre turer rekommenderas dock den vanliga versionen. Den har mjukare stötdämpning som gör att man slipper känna varje asfaltsskarv fortplantas hela vägen till förarstolen.

Att vara Alpine-ägare innebär att man ingår i en exklusiv skara. För trots bilens stora charm har bara ett 50-tal bilar sålts i Norden sedan 2018. Men så har också en Biliabutik i södra Stockholm varit den enda återförsäljaren. Kanske blir det fler som slår till framöver, numera finns märket nämligen representerat även i Malmö och Göteborg. 

För den som har ett stort intresse för bankörning är Alpine A110S en väldigt intressant modell. Det finns dock några irriterande detaljer i interiören som allt för tydligt avslöjar släktskapet med Renault. 

En del knappar delas med föregående generations personbilar, vilket man borde slippa med tanke på prislappen. Ännu värre är det fyrkantiga nyckelkortet som ser ut att höra hemma från ett koncerngemensamt jätteinköp av komponenter. Det var som var coolt i en Renault Megane för tio år sedan känns inte lika hett i en Alpine A110S av i dag.

Bilmodellen har några andra nackdelar också. Om vi bortser från det uppenbara att det inte är en elbil, så är Alpine A110S ingen bil för långkörning direkt. Komforten ligger på gott och ont på sportbilsnivå. Och något bagageutrymme finns knappt. Eller ja, det finns ett litet stuvutrymme under huven fram och ett i princip lika litet under bakluckan. Några små väskor och lite ytterkläder, sedan är det fullt.

En annan är att priset ligger på 785 000 kronor. Inte så mycket jämfört med många elbilar, men ganska högt för en bil med bristande praktisk förmåga.

Men ibland är det skönt att bortse från sådana trivialiteter. Vill du bara bli glad när du kör är Alpine A110S en av de bästa bilarna på marknaden. 

 


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?