1515
Annons

Kulhål i den svarta marmorn

Pelle Ossler är en monokrom mästare, skriver Jan Gradvall som har lyssnat på det nya albumet Evig himmelsk fullkomning.

SLÄCKTE LJUSET. Pelle ­Ossler.
SLÄCKTE LJUSET. Pelle ­Ossler.Foto:Foto: Johan Bergmark

Ossler
Evig himmelsk fullkomning
(Razzia)

4 poäng

Om man går runt i centrala Berlin kan man fortfarande se kulhål i fasaderna från de sista striderna under andra världskriget.

Jag minns något slags bankpalats i stadsdelen Mitte fullt av små hål i den svarta marmorn. Det såg så vackert ut, ända tills jag insåg var det var.

Pelle Ossler skriver att han gjorde samma iakttagelse när han under långa promenader i Berlin skrev texterna till det här albumet. Slutresultatet låter också som kulhål i svart marmor.

Pelle Ossler är en monokrom mästare. Med sin högspänningsgitarr och sitt öga för detaljer – texterna känns fångade med en Leica – bygger han upp sånger som för tankarna Leonard Cohens och Johnny Cashs sista stunder på jorden. You want it darker? Pelle Ossler släckte just ljuset.

På tre spår gästar en av Sveriges mest magiska röster, Amanda Werne, som gör musik under namnet Slowgold.

 

Per Texas Johansson, Konrad Agnas & Johan Graden
Bakgrundsmusik
(Bakgrundsmusik)

4 poäng

Alla som inte öppnat sina öron för Lennie Tristano (1919-1978) har många gyllene timmar framför sig.

En italienskättling som vid sitt piano dyrkade upp jazzen med banbrytande improvisationer. Samtidigt är musiken aldrig lös i konturerna utan utförd med en närmast kirurgisk precision.

Tre svenska musiker, vilka är aktiva på den svenska och europeiska improvisationsscenen, tolkar nu Lennie Tristano på ett hyllningsalbum. Med en något udda instrumentering – piano, trummor, plus Per Texas Johansson med sina olika typer av klarinetter – improviserar de runt improvisationerna. Fritt och disciplinerat på samma gång. En i alla bemärkelser betagande vacker vinyl-lp med omslag av Tora Kirchmeier.

 

Jarvis Cocker & Chilly Gonzales
Room 29
(Deutsche Grammophon)

4 poäng

Hur låter ett hotell? Vilka minnen ryms i korridorer, överkast, gardiner, handfat, duschbrunnar?

Med hjälp av pianisten Chilly Gonzalez – en kanadensare i scarf som ser ut och spelar som en dekadent hotellpianist – har Jarvis Cocker från Pulp tonsatt legendariska Los Angeles-hotellet Chateau Marmont. Det är kanske det hotell i världen som vid sidan av Chelsea Hotel i New York är mest frekvent mytologiserat i populärkulturella skildringar.

I rum 29 på Chateau Marmont hittade Jarvis Cocker ett piano som fått ge namnet åt albumet. Ett piano som installerades av Mark Twains dotter. När han satt där och skrev fick han reda på att sexsymbolen Jean Harlow bodde i samma rum på sin andra smekmånad.

Jarvis Cockers fortsatta romantisering av uttjatad och närmast patenterad Hollywood-dekadens skulle kunna vara outhärdlig, men han kommer undan med det genom melodier som kan mäta sig med Burt Bacharachs smältande isbitar i kristallglas. I den knäckande vackra Tearjerker låter det som han kritiserar sin egen och andra musikers självömkan: ”You are such a jerk. You are a tearkjerker. You don’t need a girlfriend, you need a social worker”.

ChicagojazzenStändut Blakk (Zeon Light)4 poäng

Erik Karlsson från Skellefteå gör musik under namnet Chicagojazzen. Ett artistnamn som är uruselt eller genialt beroende på hur man ser det.

Albumiteln Ständut blakk betyder att man är ständigt pank. På den fina omslagsmålningen av Johannes Beander syns några sönderrivna blanketter från Försäkringskassan.

Med dessa erfarenheter i ryggen sänker Erik Karlsson sitt huvud och spelar in nästintill helt instrumental musik som inte alls låter som jazz egentligen, möjligen vad det gäller sin frihetskänsla. Det skeva svänget för tankarna till de etiopiska band från sent 1960-tal som dokumenteras på samlingsskivorna Éthiopiques. En annan association är den tyska avantgardescenen på 1970-talet.

Ändå låter det aldrig inåtvänt eller smalt. Erik Karlsson har en unik känsla för stämningar och en bländande melodisk begåvning som man önskar kunde ge honom jobb som kompositör för film och tv.


Modern urtidsmusik från Moonica Mac

Jan Gradvall knockas av Moonica Macs andra album - men Veronica Maggio tappar fart. 

Moonica Mac.
Moonica Mac.Foto:Christine Olsson/TT

Moonica Mac

Part two (Birds will sing for you)

Betyg: 4

Låtskrivaren Ted Ström har med låtar som Vintersaga och Hon kom över mon fångat ett urtillstånd i Sverige. Ögonblicket när marken är daggvåt, furorna knakar, rullstensåsarna fortfarande sover och det stora vemodet rullar in.

Den första artist jag hört som fångar den känslan är Moonica Mac, artistnamn för Lisa Brolander från Dalarna. Hennes brunnsdjupa röst låter inte som den kommer från en enskild person utan som att den uttrycker en släkts samlade erfarenheter. Hon har mer gemensamt med fäbodar och björkar än med samtida popkollegor.

När Moonica Mac klev in i senaste ­säsongen av Så mycket bättre var hon ett okänt namn för många, men hon gick därifrån som en blivande stjärna.

Ändå var jag helt oförberedd på kraften och kvaliteten i hennes nya, andra album. Part two är ett verk av en färdig artist och en komplett låtskrivare.

Referenser till Monica Zetterlund känns inte längre relevant. Det är inte jazz. Det är heller inte pop. Om det är någon genre är det folkmusik med samma moderna anslag som i just Vintersaga.

Arrangemangen präglas av en lekfullhet och omsorg om klangerna som för tankarna till Chris Isaaks Wicked game. Lyssna på hur högt de vispande trummorna är mixade i låten Komma. Texterna är så genomarbetade och fåordiga att man nästan kan visualisera alla ord som hennes rödpennna strukit bort.

När Moonica Mac frågar om vi någon gång har vandrat över isen i Dalarna känns det som att gå där bredvid henne.

 

 

Lykke Li

Eyeye (Pias)

Betyg: 3

Lykke Li säger att hon med sitt nya album vill skapa samma intimitet som att lyssna på röstmeddelande på telefonen. Hon sjunger genom en enkel trummikrofon inköpt för 70 dollar. Effekten blir tveeggad: det låter intimt men också skorrande, på gränsen till burkigt. En del texter och melodier uppges vara improviserade under inspelningen. Allt är ballader. 

Albumet ackompanjeras av filmsnuttar av den spanske filmfotografen Edu Grau som Tom Ford anlitade till sin regidebut A single man, kallad en av de mest stilfulla filmer som gjorts. Det finns en fara med så här högkonceptuella projekt, att idén blir viktigare än slutresultatet, men Lykke Li har en sådan närvaro och järnvilja i sitt konstnärskap att hon ror det i land.

 

 

Sofia Karlsson

Sånger från broccolifältet (Sally Wiola)

Betyg: 4

Beskrivningar som sensuellt och sexigt förkommer inte inom svensk folkmusik. Kulturarvet förvaltas på samma gedigna sätt som hembygdsgårdar. Men Sofia Karlsson vill något annat. Albumet inleds med orden: ”Öppna upp min blus”. Hon fortsätter med en slags viskande Jane Birkin-dialog med sig själv: ”Dra ner den där – tack. Öppna upp den där – tack. Lite längre ner, lite längre ner”. Sofia Karlsson bibehåller den intima känslan på hela sitt album där ett tema är befrielsen från alla vardagens krav, ”det moderna livets korsett”. Många lyssnare hade varit nöjda om Sofia Karlsson för all framtid fortsatt att sjunga Dan Andersson som på mästerverket och genombrottet Svarta ballader från 2005, men hon vill vidare både i text och klanger och skapar en naturnära, lågmäld musik hon är helt ensam om.

 

Veronica Maggio

Och som vanligt händer det något hemskt (EMI)

Betyg. 3

Har någon svensk artist genom historien förändrat soundet på svensk pop lika mycket Veronica Maggio? Det finns ett före och efter Veronica Maggio. Hennes popbriljans och speciella sätt att sjunga och skriva, med texter fyllda av detaljerade vardagsobservationer, öppnade dörren för en generation efterföljare. De två bästa nya poplåtar jag hört denna försommar, Barnsben med Julia Lov och Helan går med Lisa Howard, vandrar i hennes fotspår. 

Att alla svensk artister i dag måste förhålla sig till Veronica Maggios arv gäller även Veronica Maggio själv. Det låter lika bra men aldrig överraskande. Formuleringar som ”Jag öppnar alla med tänderna lite nonchalant” känns nästan som Maggiopastischer, ögonblick ur hennes liv för 15 år sedan. Albumet tappar också momentum i och med att hälften av ­låtarna gavs ut som en första del i oktober.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?