1515
Annons

Han slår vakt om svensk film

Mikael Fellenius är ny vd för filmfonden Film i Väst sedan årsskiftet. Han gläds åt framgångarna med ”En man som heter Ove” men målar upp en ganska dyster lägesbild för svensk film.
Nu påbörjar organisationen ett lobbyarbete för att Sverige ska införa skatterabatt för filmproduktioner.

NYTT AFFISCHNAMN. Mikael Fellenius är nytillträdd vd för filmfonden Film i Väst, som just nu har stora framgångar med ”En man som heter Ove’” i regi av Hannes Holm.
NYTT AFFISCHNAMN. Mikael Fellenius är nytillträdd vd för filmfonden Film i Väst, som just nu har stora framgångar med ”En man som heter Ove’” i regi av Hannes Holm.Foto:Foto: Jack Mikrut

Film i Väst ägs av Västra Götalandsregionen, som också är filmfondens största finansiär. Dessutom skjuter kommunerna Göteborg, Trollhättan och Vänersborg till pengar till fonden.

Syftet är att fonden ska gå in som medproducent vid filminspelningar, bland annat för att skapa förutsättningar för livskraftiga filmföretag i regionen. Kravet är att de pengar som fonden investerar i film ska spenderas regionen.

”Som vd för Film i Väst är det jätteviktigt att ansvara för strukturen och hur vi investerar våra pengar. Vi styrs av en måluppfyllelse, ett uppdrag, och även av tydliga mål för vad vi ska uppnå med de offentliga pengar som vi investerar i filmproduktion. Om man tänker utifrån det perspektivet handlar det ytterst om att se till att vi har rätt balans i den portföljen”, säger Mikael Fellenius.

Det är framför allt två huvuduppgifter han har att balansera. Den ena är att filmerna som fonden investerar i ska nå konstnärlig framgång.

”Det mäts på lite olika sätt, bland annat hur vi tar oss fram i filmfestivalvärlden, på de stora festivalerna. Framför allt i Berlin och Cannes.”

Filmerna tävlar på de olika festivalerna och målsättningen är att bli nominerad och dessutom få priser.

”Sedan mäts också den publika framgången, det vill säga hur många besökare filmen lockar. Det är en vågskål som måste fungera.”

Film i Väst ger inga stöd till bolag utan investerar i filmproduktioner. Fonden äger alltså delar av filmproduktionerna och är filmerna framgångsrika ger det återbäring som kan investeras i ny film.

Långt ifrån alla filmer blir kommersiella framgångar, men för dem som har ambitionen att bli det förväntar sig Mikael Fellenius att fonden får ungefär en och en halv gånger pengarna tillbaka. ”En man som heter Ove” har gett mer.

”Där har det gått bra, men det är ett lysande exempel. Det är Sveriges tredje mest sedda svenska film genom tiderna, närmare 1,8 miljoner har sett den. Nu gör den även ett segertåg internationellt.”

Dessutom går den bra på filmfestivaler och är en av nio filmer som har chans till en Oscarsnominering i kategorin bästa icke engelskspråkiga film.

Men med vissa undantag målar Mikael Fellenius upp en ganska dyster bild av läget för svensk film.

”Vi har haft en svår period med väldigt få bra projekt som når ut i den omfattningen att publiken går till biograferna och ser svensk film”, säger Mikael Fellenius.

När han tittar tillbaka på 2016 kan han konstatera att svensk film har en marknadsandel på ungefär 15 procent på bio.

”Men tar du bort ’En man som heter Ove’, ’En underbar jävla jul’ och möjligtvis nu ’101-åringen’ så är det nere på katastrofala 2 procent.”

Hur strategin framöver kommer att se ut blir den tidigare vd:n Tomas Eskilssons ansvar. För 25 år sedan var han med och drog i gång vad som i dag är Nordens största filmfond. Han blir nu kvar inom Film i Väst med titeln strategidirektör.

”Min vd-funktion kommer inte att likna Tomas. Han startade Film i Väst och det innebär att han hade ett dedikerat intresse för det konstnärliga. Även om jag har en ganska gedigen konstnärlig bakgrund så har inte jag den inom filmen”, säger Mikael Fellenius, som bland annat har varit slagverkare hos Göteborgssymfonikerna och vd för Göteborg Film Festival.

När det gäller rörlig bild vinner tv-serier allt mer mark. I viss mån är Film i Väst redan inne i tv-världen och har medproducerat exempelvis ”Springfloden”, ”Ack Värmeland” och SVT:s nya storsatsning ”Vår tid är nu”. Huruvida det blir mer tv när landskapet för rörlig bild förändras är inte avgjort.

”Vi följer detta jättenoga. Tomas Eskilsson är en synnerligen duktig analytiker så han ska jobba med omvärldsanalys och finansieringsmodeller, och även med filmpolitiken.”

Den svenska filmpolitiken har förändrats på senare tid, men någon produktionsrabatt finns inte i Sverige. Det är något som Mikael Fellenius är fast besluten att ändra på. De flesta andra länder i EU erbjuder nämligen någon form av skatterabatt för filmproduktion. Producenten får alltså tillbaka en viss procent av skatten de betalar när de gör film i landet. Det är en viktig del i finansieringen för många filmproducenter.

”Om man tittar på konkurrensen internationellt är det i många fall så att vi tappar filmprojekt, även inhemska, som väljer att filma utomlands.”


Chipirón - lekfullt och ambitiöst

Krögarna Jim Hammargren och Jacob Nermark Hjelm bjuder på det spanska köket i den fullsatta lilla krogen.

SMÅTT OCH GOTT. På Chipirón serveras bland annat följande tapas: Pelotinoliver med torkad vild oregano, kronärtskocka med brynt smör, grillad pulpo med jalapeño, lime och aioli, boquerones med friterad potatis och fermenterad chili, banderillas (spanskt picklesspett) och ­spritärtor med smörad kojibuljong, pequillos, briquesta och chorizoolja.
SMÅTT OCH GOTT. På Chipirón serveras bland annat följande tapas: Pelotinoliver med torkad vild oregano, kronärtskocka med brynt smör, grillad pulpo med jalapeño, lime och aioli, boquerones med friterad potatis och fermenterad chili, banderillas (spanskt picklesspett) och ­spritärtor med smörad kojibuljong, pequillos, briquesta och chorizoolja.Foto:Jesper Frisk
Foto:Jesper Frisk
Foto:Jesper Frisk
Foto:Jesper Frisk

Vi var ledsna – men nu är vi glada. Med Jim & Jacob försvann en liten, men naggande god, kvarterskrog på Surbrunnsgatan i Stockholm, som Di Weekend flera gånger har hyllat. Under pandemin växte den, men när hotellet bredvid ville ha tillbaka sin frukostmatsal ”blef stugan mig trång” för att återge 1800-talspoeten Erik Gustaf Geijer. Nu har den lilla lokalen fått ny stil och fler platser. 

Ett kyligt glas albariño inleder middagen tillsammans med ett par boquerones, alltså strömming på spanskt vis, vackert serverat ovanpå en friterad potatiskaka. Det är lekfullt, ambitiöst och representativt för krögarna Jim Hammargren och Jacob Nermark Hjelm – flankerade av Jonathan Mattsson som bland annat ansvarar för serveringspersonal. 

Det lyckas han bra med. Di Weekend klagade nyligen över servicenivån på systerkrogen Kasten, men får på Chipirón ett trevligt och kunnigt bemötande. Vinförslagen är pålästa, maten kommer snabbt och en muslimsk gäst får säker och fläskfri vägledning. Olyckligtvis för vederbörande är den enda för honom opassande rätten också en av de godaste: spritärtor i en japanskt betonad buljong med paprika, ost och smakrik chorizosås. Även en tonfisk gör stora avtryck, vackert upplagd med padrón-paprika och mojo verde, en grön sås från Teneriffa med mycket koriander. Ett av vinerna kommer förresten också från Kanarieöarna. Det är väl ungt och fruktigt, men det gör inte så mycket. 

Tanken är att Chipirón ska fungera som ett testkök inför kommande lanseringar från krögarna, som sägs leta efter en ny lokal för krogformatet Jim & Jacob. Här är en stilla vädjan på plats: svenska krögare får gärna bli lite bättre på att uppdatera sina hemsidor. Den som googlar sig fram till ursprungskrogen Jim & Jakob i dag möts av budskapet att renovering pågår. Instagram är förvisso mediet framför andra i Krogsverige, men uppdaterad information även på webbsidor skulle underlätta för många krogbesökare. 

Jacob Nermark Hjelm har beskrivit lilla Chipirón som en bar med lättsam känsla, fast med ett skafferi av smakbomber. Det kan sägas om flera saker vi provar och delar i den ofta fullsatta lilla krogen. En skivad stek, från den så populära kosorten Rubia Gallega, smakar fullständigt enastående. Vid ett återbesök har kossan tyvärr vandrat vidare och finns inte längre på menyn, i stället erbjuds en piggvar. 

Tanken är att menyn ska ändras ofta, vilket är välkommet. Eftersom menyn är liten, med sju eller åtta mellanrätter att dela, riskerar täta besök på Chipirón att bli en smula repetitiva. Just en upprepning skapar tyvärr också den största besvikelsen. En kväll smakar grillad pulpo, alltså en bläckfiskarm på spanskt vis, så underbart knaprigt och karamelliserat bränt att ett slagsmål är på väg att bryta ut runt bordet. Nästa gång har två trötta armar täckts av ett lager lök, som för att dölja en tuggummiliknande konsistens som den här gången helt saknar smak. Den missen, samt en rätt tråkig omelett med pinjenötter och sparris. förtar dock inte det överlag mycket starka intrycket, som håller hela vägen till efterrätten. 

En havssaltig chokladkräm serveras med plockvänliga och krispiga brödbitar, som gör rätten lätt att dela. Den andra desserten är en kreativ blandning av jordgubbar och frisk citronsorbet, som med generös hand dränkts i gin av servitrisen. Det kan tyckas udda, men gifter sig fint. 

När menyn har hunnit förändras lite mer kommer vi tillbaka, då med siktet inställt på den lilla uteserveringen framför Sibiriens piggaste nytillskott. 

 


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?