1515
Annons

Åttio år i centrum

Monopol har blivit en kapitalistisk ikon som i flera decennier eldat på lusten att driva sina nära och kära till bankrutt.
Di Weekend har gjort en djupdykning i klassikern som från början skulle visa kapitalismens baksida – inte bli en symbol för marknadskrafterna.

FORTFARANDE PÅ BANAN. Sedan starten 1935 har Monopol sålts i över 275 miljoner exemplar världen över.
FORTFARANDE PÅ BANAN. Sedan starten 1935 har Monopol sålts i över 275 miljoner exemplar världen över.Foto:Foto: Jesper Frisk
FORTFARANDE PÅ BANAN. Sedan starten 1935 har Monopol sålts i över 275 miljoner exemplar världen över.Foto:Illustration: Jesper Frisk/Johan Persson
FORTFARANDE PÅ BANAN. Sedan starten 1935 har Monopol sålts i över 275 miljoner exemplar världen över.Foto:Illustration: Jesper Frisk/Johan Persson
VÄLKÄND PLAN. 6 miljarder gröna hus och 2,25 miljarder röda hotell har spritts ut över världens spelplaner i 80 år.Foto:Foto: Jesper Frisk
VÄLKÄND PLAN. 6 miljarder gröna hus och 2,25 miljarder röda hotell har spritts ut över världens spelplaner i 80 år.Foto:Foto: Jesper Frisk
STARKT PATENT. Det mesta är sig likt från Charles Darrows patent från 1935.
FÖRLAGA. The Landlord’s Game hade, precis som Monopol, en kvadratisk spelplan.Foto:landlord game 1906
GLOBAL IKON. Spelets frontman, Mr Monopoly, har inte förändrats mycket på 80 år. Här syns han i form av en gigantisk ballong under en Thanksgivingparad i New York.Foto:TT
Spelets frontman, Mr Monopoly,
SÅ VÄRDERAS MONOPOLGATORNA I DAG. Sammanställningen är gjord av Erik Olsson Fastighetsförmedling och bygger på försäljningar på senare tid. Området runt Norrmalmstorg och Centrum är fortfarande dyrast men utgörs numera i princip bara av kontor och ingår därför inte i statistiken.Foto:Illustration: Johan Persson
Hatten. En av de mest ikoniska spelpjäserna, en symbol som levde kvar sedan "jazzåldern". Är tätt förknippad med frontfiguren för Monopol Rich Uncle Pennybags, som i dag kallas för Mr. Monopoly. Fingerborgen. Den enda spelpjäsen som går att bära på riktigt. Strykjärnet. Röstades bort 2003. En av de första elektroniska apparaterna som tog en plats i de amerikanska hemmen.
Skon. Är utformad efter en arbetarsko på 1930-talet, en typisk syn under depressionen. Stridsskeppet. Användes ursprungligen i Parker Brothers spel Conflict, som lades ned. Utöver Monopol har den även använts i spelet Diplomacy. Kanonen. Användes också i Conflict. Ändrade utseende 1946, men togs senare bort. Precis som stridsskeppet en stark symbol för första världskriget.
Bilen. Introducerades kort efter de andra pjäserna 1936 och ändrade utseende tre gånger fram till 1960. Inspirerat av en typisk sportbil från 1930-talet. Väskan. Den åttonde spelpjäsen dök upp och försvann i olika upplagor, men togs bort för gott på tidigt 1950-tal. Gunghästen. En av de mest svårhittade spelpjäserna i dag. Var inte med i särskilt många upplagor och togs bort på 1950-talet.
Lyktan. Introducerades med gunghästen och togs bort samtidigt. Hunden. En av tre nya spelpjäser som tillkom. Den skotska terriern har blivit känd som Mr. Monopoly's följeslagare och är den mest populära spelpjäsen. Skottkärran. En symbol för hårt arbete och ett av de -viktigaste verktygen för att bygga nya bostäder.Foto:Jesper Fris
Ryttaren. Togs, precis som kanonen, bort utan större protester. Pengasäcken. Spelpjäsen som 1999 blev den första att läggas till på över 40 år. Försvann efter mindre än ett decennium. Katten. Den nyaste pjäsen i skaran. Slog ut strykjärnet i en omröstning 2003.
Ryttaren. Togs, precis som kanonen, bort utan större protester. Pengasäcken. Spelpjäsen som 1999 blev den första att läggas till på över 40 år. Försvann efter mindre än ett decennium. Katten. Den nyaste pjäsen i skaran. Slog ut strykjärnet i en omröstning 2003.

Hur låter egentligen historien om Monopol? För den som har ett gammalt Monopolspel hemma, kan den låta ungefär så här:

Under den stora depressionen ritade den arbetslöse försäljaren Charles B. Darrow ett brädspel baserat på Atlantic City’s gator och hus. Han presenterade sitt spel för Parker Brothers som tackade nej, men Charles Darrow var ihärdig och började sälja Monopol själv. Parker Brothers insåg snabbt sitt misstag och köpte spelet som räddade både företaget och Charles Darrow från ekonomisk kollaps.

Problemet med den här historien är att den inte är helt sann. Myten om Monopols ursprung har reproducerats sedan 1930-talet och figurerade i spelets innehållsförteckning flera decennier därefter. Men det som inte nämndes i innehållsförteckningen var att föregångaren till Monopol uppfanns redan 30 år tidigare – av en kvinna.

Sedan Parker Brothers köpte Monopol 1935 har över 6 miljarder gröna hus och 2,25 miljarder röda hotell spritts ut över hela världen. En vanligt förekommande siffra är att spelet ska ha sålts i över 275 miljoner exemplar världen över sedan 1935. I dag finns Monopol i 114 länder och har översatts till 47 språk, det finns en uppsjö av olika varianter relaterade till länder, städer och framför allt populärkultur. Monopol inspirerade av Star Wars, Nintendo, NHL och Game of Thrones är bara några exempel på alla temaupplagor som har producerats genom åren.

”Det är världens mest säljande familjespel och en av våra viktigaste produkter, det finns det inget tvivel om. Sedan det introducerades på marknaden har det varit stort hela tiden. Alla spelar det, det är ett generationsöverskridande familjespel”, säger Hanne Friis Olsen, varumärkeschef på Hasbro Nordic, som ger ut spelet i Sverige.

Men även om Monopol firar 110-årig födelsedag i år så är det ett spel som håller takt med samtiden. I dag kan Monopol spelas på både mobilen och surfplattan.

Den senaste varianten av spelet, som lanseras till hösten, är naturligtvis kontantfri. I Monopoly Ultimate Banking får spelarna, i stället för klassiska sedlar, varsitt kreditkort som läses av med hjälp av en dosa.

»Monopol är starkt etablerat, det kommer garanterat att överleva. Det finns en symbolik och en igenkänningsfaktor i alla tillbehör.«

Spelexperten Dan Glimne, som själv har spelat SM i Monopol, ser dock ingen anledning till att det klassiska spelet skulle förlora sin position på spelmarknaden.

”Monopol är starkt etablerat, det kommer garanterat att överleva. Det finns en symbolik och en igenkänningsfaktor i alla tillbehör. Det är en stor del av det som är ’americana’, det amerikanska kulturarvet. Det finns nog inget spel som är så ordentligt förankrat i USA och resten av världen.”

När SM och VM arrangeras var fjärde år är det fortfarande det traditionella brädspelet som gäller. Och det klassiska brädspelet är fortfarande den variant som säljer bäst – ett givet inslag i många hem, hur många år det än har på nacken. Frågan är vad det är som får Monopol att stå sig – år efter år?

För att förstå historien backar vi till sekelskiftet. Förra sekelskiftet alltså.

Elizabeth Magie arbetade som steno- och typograf och var en, för sin tid, liberal och välutbildad kvinna. Dessutom hade hon ett intresse för att spela och utveckla sällskapsspel. Inspirerad av ekonomen Henry George, som tyckte att skatt endast skulle tas ut på jordinnehav, skapade hon The Landlord’s Game för att påvisa orättvisorna med markspekulation och höga hyror.

Spelet var något av en moralkaka med två uppsättningar av regler. I den ena versionen var målet att krossa motståndarna genom att skapa monopol, den andra skulle visa hur välfärd som uppnåddes genom samarbete lönade sig för alla.

Elizabeth Magie lämnade in sin patentansökan den 23 mars 1903 och fick godkänt året därpå. Ironiskt nog uppfann hon ett spel som var ett slags antikapitalistisk satir, helt ovetandes om att hon lade grunden för ett spel som alltid har beskyllts för sin kapitalistiska agenda.

Den som vill fördjupa sig i hennes öde, kan med fördel läsa standardverket om Monopols historia, journalisten och författaren Mary Pilons The Monopolists.

»Monopol kom i precis rätt ögonblick. När det lanserades var det depression i världen och helt plötsligt fick folk chansen att spela magnater.«

The Landlord’s Game hade, precis som Monopol, en kvadratisk spelplan. Nio rektangulära rutor på vardera sidan med hörnor markerade som ”Gå till fängelse” och ”Allmän parkering”. Spelarna cirkulerade runt spelplanen, samlade ihop pengar och betalade hyra.

”Hon uppfann något unikt. Vet du vad? Den oändliga spelplanen”, säger Dan Glimne.

Trots sitt patent hade Elizabeth Magie svårt att sälja in spelet till speltillverkarna, men The Landlord’s Game lyckades bli omåttligt populärt ändå. Det spreds, kopierades och gjordes om i olika versioner. Den antikapitalistiska agendan hamnade allt mer i skymundan. I dag finns det bara två kända exemplar kvar av den första publicerade versionen från 1906. Extrema rariteter, förklarar Dan Glimne.

Elizabeth Magie uppdaterade sitt spel och fick ett nytt patent 1924. En man som kom över spelet var den arbetslöse försäljaren från Pennsylvania – Charles Darrow. Han gjorde ett eget exemplar av spelet, med en spelplan som utspelar sig i Atlantic City. Och döpte om spelet till Monopol.

Spelbolaget Parker Brothers tackade först nej, men ändrade sig ett år senare efter att ha sett hur snabbt spelet såldes av Darrow själv. Våren 1935 köpte Parker Brothers spelet av Charles Darrow och hjälpte honom att få ett patent för det.

Men Parker Brothers insåg efter ett tag att Darrow inte var den enda uppfinnaren och köpte därför både Elizabeth Magies patent och upphovsrätten till andra kommersiella varianter av brädspelet, som spelet Finance.

Elizabeth Magie fick 500 dollar för The Landlord’s Game, som började säljas av Parker Brothers fyra år efter Monopol. Precis som sin uppfinnare, föll det i glömska. Monopol däremot gjorde succé och såldes i 278 000 exemplar första året och mer än 1 750 000 året därpå. Charles Darrow’s första royaltycheck låg på 7 000 dollar och han levde gott resten av sitt liv.

”Monopol kom i precis rätt ögonblick. När det lanserades var det depression i världen och helt plötsligt fick folk chansen att spela magnater. Det tilltalade basala saker som att tjäna pengar och känna sig mäktig. Även om det bara är leksakspengar blir man större och stöddigare med pengar. För att citera Ted Turner så är ’pengar det sättet människor håller reda på sin ställning i livet’”, berättar Dan Glimne som har spelat, tillverkat och arbetat med spel i hela sitt liv.

»Även om Norrmalmstorg har kontoriserats så är det fortfarande en otroligt exklusiv adress. Det är lyxigt att säga att man har kontor där.«

Ryktet om det populära spelet spred sig till resten av världen. Två år efter lanseringen förbjöds spelet i Nazityskland, eftersom det var alldeles för judiskt-kapitalistiskt enligt propagandaministern Joseph Goebbels. Samma år, 1937, nådde ryktet Sverige och Albert ”Abbe” Bonnier Jr.

Som teknisk chef på förlaget Åhlén och Åkerlund, i dag Bonnier Tidsskrifter, bestämde han sig för att introducera Monopol i en svensk version. I sin biografi Personligt – Sett, hört och tänkt, beskriver han hur en underhuggare fick i uppgift att gå runt i Stockholm för att bestämma vilka gator som skulle få en plats i den svenska upplagan. Norrmalmstorg, med det påkostade Citypalatset byggt 1932 av Ivar Kreuger, blev den dyraste gatan i hela spelet.

”Området runt Norrmalmstorg och Centrum är fortfarande dyrast, men utgörs i princip bara av kontor. Även om Norrmalmstorg har kontoriserats så är det fortfarande en otroligt exklusiv adress. Det är lyxigt att säga att man har kontor där”, säger Erik Olsson, vd på mäklarkedjan med samma namn.

Valutan i det svenska Monopolet blev växlingskursen av 1 amerikansk dollar 1937 och landade på 50 kronor, med 10-kronorssedlar som minsta sedel. På 1950-talet ändrades dock växlingskursen och valutan i spelet med den. 10-kronorssedlarna plockades bort och 1 amerikansk dollar jämställdes med 20 kronor. I samband med ändringen höjdes priset på gatorna med några hundralappar, men gatunamnen har förblivit likadana sedan 1937.

Den som 1937 hade velat spela Monopol i verkligheten skulle dock tjänat mer på att strunta i Norrmalmstorg och investera i billigare gator.

Enligt uträkningar baserade på Erik Olssons försäljningar i nutid, har värdeutvecklingen varit bäst för de minst exklusiva gatorna i Monopol. I verkligheten skulle den bästa investeringen ha varit en fastighet på Hornsgatan eller Västerlånggatan.

”Det har att göra med urbaniseringen, det är mycket fler människor nu. Bodde man på Hornsgatan tidigare var det lägre kvalitet och det var inte lika centralt. När svenska Monopol skapades var innerstan fortfarande mer segregerad med fattiga områden. Tidigare tyckte man synd om folk som bodde på söder, i dag är man avundsjuk på de som har råd att köpa där”, säger Erik Olsson.

Den prestigefyllda gröna gruppen (Gustav Adolfs torg, Drottninggatan och Diplomatstaden), placerad innan Centrum och Norrmalmstorg på spelplanen, har blivit ett mindre attraktivt område i dag.

Skulle en ny spelplan ritas upp hade den röda gruppen med Strandvägen i spetsen hamnat betydligt högre i värdekedjan.

”Strandvägen är Stockholms, och hela Sveriges, mest prestigefulla gata. Man märker det på begrepp som ’Strandvägsnära’, där man försöker lyfta andra adresser som ligger i närheten. Men i dag är hela innerstaden väldigt attraktiv att bo i, den har inte blivit mindre intressant direkt.”

»När bilarna försvinner från innerstan kommer de breda paradgatorna i Monopol att återfå sin status.«

Många av gatorna i Monopol är breda och var inte särskilt hårt trafikerade 1937. Gator som S:t Eriksgatan och Valhallavägen har i takt med stadens utveckling fått mer intensiv trafik och därför har Monopolgatorna i verkligheten lägre bostadspriser än de som ligger i närheten i samma område.

 

 

”Det ger en bild av hur staden har utvecklats och hur det påverkar bostadspriserna. Den som kan förutspå den framtida utvecklingen i Stockholm kan göra en bra bostadsaffär. När bilarna försvinner från innerstan kommer de breda paradgatorna i Monopol att återfå sin status”, säger Erik Olsson.

Hur värdet styrs på svenska gator beror, förutom det centrala värdet, på tillgänglighet.

”Det finns ett kommersiellt värde som beror på hur vi har designat eller planerat staden, var bilarna åker och var vi går. Det har framför allt stor betydelse för handeln. Ur ett boendeperspektiv är det gator med viss utsikt, vare sig det är park eller vatten som har högre värden. Närheten till öppna ytor spelar också stor roll”, säger Mats Wilhelmsson, professor i fastighetsekonomi på KTH.

Kan man dra några paralleller mellan Monopol och verkligheten?
”Förutom att kostnaden för att sitta i fängelse är lite för låg, så finns likheter i sättet att blockera varandra. I dag sitter byggbolag på tomtmarker som de inte väljer att bygga på just nu för att de är strategiska. Antingen beror det på att de väntar på rätt tid för att bygga, att de i framtiden vill göra ett byte, eller att ingen annan ska kunna bygga på marken. I verkligheten så diskuterar man faktiskt en lösning för att kunna tidsbestämma byggrätter. Det skulle man kunna lägga till som regel i Monopol, så att man bara kan blocka varandra ett visst antal rundor”, säger Mats Wilhelmsson.

Även om gatorna i spelet inte förändrats, har det genom åren kommit nya svenska varianter av Monopol. Förutom Uppsala- och Göteborgsversioner, fick Sverige en nationell variant 2008, där Stockholmsgatorna ersattes av svenska orter och samhällen som allmänheten bjöds in till att rösta fram. Umeå vann folkets hjärta och blev framröstad som den dyraste rutan, Linköping blev billigast. Samma år introducerades även en blå speltärning, vars syfte är att skynda på spelet.

De ikoniska pjäserna i Monopol har kommit och gått under åren. I Charles Darrows patentansökan från 1935 finns sex figurer listade och enligt upphovsmakaren själv kom de från ett billigt armband som han hittat hemma. Den historien är dock tveksam, flera av spelpjäserna användes i redan befintliga spel från Parker Brothers. Hatten, fingerborgen, strykjärnet, stridsfartyget, skon och kanonen var alla ursprungspjäser som hade en stark anknytning till den tid de skapades i. Både kanonen och strykjärnet har ersatts, den sistnämnda ströks så sent som 2003 efter en omröstning på speltillverkaren Hasbros hemsida, och ersattes av en katt.

Monopol har också präglats av förändringarna i världen. Under andra världskriget rådde metallbrist och en särskild upplaga med pjäser i trä och kartong trycktes. Under 1970-talets vänstervindar sjönk försäljningen på grund av spelets kapitalistiska agenda.

»Vi har inte sålt några Monopol, men jag vet att man får ge några hundralappar på loppis.«

1970-talet markerar ytterligare en viktig milstolpe i historien om Monopol. Ekonomiprofessorn Ralph Anspach från San Francisco skapade spelet Anti-Monopol som en reaktion på originalspelet. Han tyckte att sällskapsspelet skapade en felaktig uppfattning om att monopol var något strävansvärt och ville skapa en motpol. I Anti-Monopol var målet att bryta upp monopol snarare än att bygga dem.

Ralph Anspach stämdes av Parker Brothers för varumärkesintrång, en rättstvist som nådde ända upp i USA:s högsta domstol. Under tiden gjorde Anspach en omfattande research som ledde honom tillbaka till Elizabeth Magie och The Landlord’s Game. Anspach och hans Anti-Monopol dömdes för varumärkesintrång, ett beslut som han senare överklagade. Efter beslutet, innan domstolsförhandlingarna var slut, begravde Parker Brothers närmre 40 000 Anti-Monopol i en deponi i Minnesota.

Efter en över tio år lång rättsprocess nådde Parker Brothers och Ralph Anspach en lösning och Anti-Monopol fick fortsätta att säljas i samma namn. Resultatet blev boken The Billion Dollar Monopoly Swindle som utgavs 1998 och fick Parker Brothers att erkänna Elizabeth Magies plats i historien.

De tidigaste amerikanska Monopolspelen från 1935 säljs i dag för runt 2–3 000 kronor på sajter som exempelvis Ebay. Darrow’s variant från 1934, innan spelet köptes av Parker Brothers, kostar drygt 6 000 kronor.

”Vi har inte sålt några Monopol, men jag vet att man får ge några hundralappar på loppis. Jag har hört folk muttra över att spelen gått upp i inflation och att det kommer för många upplagor varje år. Generellt sett ger brädspel och pussel inga större pengar. Det enda Monopolrelaterade vi har sålt är Öyvind Fahlströms målning World Trade Monopoly, som gick för drygt fyra miljoner”, säger David Brolin, värderingsexpert på Bukowskis Market.

»Alla som är duktiga på Monopol kan de matematiska värdena och har analyserat hela spelplanen.«

Generellt fortsätter brädspel att sälja i dag, trots digitaliseringen. Även när det ekonomiska läget varit instabilt runt om i världen har brädspel sålt bra, enligt Mary Pilons The Monopolists. Analytiker pekar på att försäljningssiffrorna varit fortsatt positiva även i sämre tider, som depressionen på 1930-talet, lågkonjunkturen på 1970-talet och finanskrisen 2008. Förklaringen kan ligga i den enkla och billiga formen av underhållning och en längtan efter glädjeämnen i en tid av förtvivlan.

”Förflytta dig runt spelplanen medan du köper och säljer egendomar, bygger hus och hotell. Allt handlar om att göra affärer med stora pengar och bli rik fort – ända tills du äger allt!”, deklareras det i Monopolförpackningen.

 

 

För att nå hela vägen till toppen och vinna finns det en hel del tekniker att applicera. Turfaktorn finns där, men är långt ifrån avgörande. Avkastningen av investeringarna är som bekant olika beroende på vilka fastighetsgrupper man köper. Fängelserutan är konstaterat den mest besökta rutan och därför är fastigheterna som följer bra att ha. Enligt sannolikhetsteorin ligger den bästa fastigheten sex-sju steg bort. Det går alltså att fastställa att den orange gruppen, med Sturegatan, Karlavägen och Narvavägen, är den grupp som ger bäst avkastning.

En annan viktig pusselbit i vägen till att äga allt är förhandlingsteknik. Enligt Dan Glimne är det bästa man kan göra att köpa på sig så mycket som möjligt i början, för att sedan kunna byta tomter.

”Alla som är duktiga på Monopol kan de matematiska värdena och har analyserat hela spelplanen. Men det som skiljer agnarna från vetet är konsten att sy ihop en riktigt bra deal. Jag har suttit inklämd mellan två tidigare SM-mästare i Monopol och det var en ekonomilektion i klass med Handelshögskolan”, säger Dan Glimne.

Vad är tjusningen med Monopol?
”Det är samma tjusning som i alla spel. Det handlar om den sociala samvaron och i Monopol målas det upp en tematisk värld som du lever dig in i. Man ikläder sig en slags underordnad roll och accepterar reglerna, precis som man accepterar att det finns aliens och robotar i sci fi-filmer. Monopol framkallar människans sämsta och bästa egenskaper. Det är en superb tillfredsställelse när någon hamnar på Norrmalmstorg och måste punga ut en massa pengar. Det är ett sunt utlopp för konkurrensmentaliteten.”


”Man måste vara ödmjuk med polisen i det här landet”

Samtidigt som George Floyd misshandlades till döds av polis i Minnesota 2020 nådde Joyce Carol Oates roman Natten. Sömnen. Döden. Och stjärnorna. bokhandeln.

Den inleds med en liknande händelse, besinningslös polisbrutalitet, men offret i romanen är till skillnad mot Floyd vit och välbeställd.

Joyce Carol Oates talar vid The New Yorker Festival.
Joyce Carol Oates talar vid The New Yorker Festival.Foto:Thos Robinson

Berättelsen utspelar sig för ett decennium sedan, mellan oktober 2010 och januari 2012. Något uppenbart skäl till detta går inte att finna i den omfångsrika texten, den just utkomna svenska utgåvan är på 863 sidor, men det finns en förklaring.

”Jag ville inte att den skulle utspela sig under Donald Trumps tid som president”, förklarar den snart 84-åriga Joyce Carol Oates, som brukar kallas USA:s främsta nu levande författare, ofta tippad som Nobelpristagare i litteratur.

”Om man skriver en roman som min, som har någon form av politisk resonans, så skulle det bli för mycket att blanda in det. Jag ville inte ge mig in i den avskyvärda politiken, det var verkligen en hemsk tid, och vi befinner oss fortfarande i den.”

Den händelse som sätter allt i rullning, polismisshandeln, beskrivs i en prolog på sju sidor. Därefter följer ett gripande familjedrama om sorg, rasism, fördomar, men också hur livet kan ta en ny och oväntad vändning.

”Det är en familjeroman om hur sorg upplevs på olika sätt”, sammanfattar författaren själv från arbetsrummet i sitt lantligt belägna hem i Hopewell county, några kilometer utanför universitetsstaden Princeton i New Jersey, en timmes bilfärd söder om New York.

Bokens handling är förlagd till den lilla staden Hammond, långt norrut i delstaten New York, nära gränsen mot Kanada. Det är samma del av landet där Joyce Carol Oates föddes i juni 1938, i Lockport nära Niagarafallen, en region som känns igen från flera av hennes tidigare böcker.

Det är en personlig berättelse och Joyce Carol Oates ryggar inte för frågan om hon använt självbiografiska händelser för att teckna familjen McClarens historia.

En uppenbar likhet är att hon, liksom romanens Jessalyn, hustru till den till dödsmisshandlade patriarken John Earle ”Whitey” McClaren, har blivit änka. Två gånger till och med.

”Jag har använt väldigt mycket från mitt eget liv. Det hus som jag sitter i just nu när vi talas vid är samma hus som familjen i romanen bor i. Mitt hus är förvisso inte historiskt betydelsefullt på samma sätt som deras, men det är ett stort gammalt hus med en tomt på 4.000 kvadratmeter, en bäck som rinner här bakom och med en sjö och skogar i närheten, alltså väldigt likt huset i romanen. Och Jessalyn är väldigt lik mig, förutom att hon inte är författare och har fem barn, medan jag inte har några barn.”

Joyce Carol Oates var gift med sin första man, Raymond Smith, i 47 år. De gifte sig 1961. Tre år senare debuterade hon som författare. En kort tid efter hans död 2008 träffade hon en ny man, Charles Gross, som hon gifte sig med året därpå.

Romanens Jessalyn träffar en ny man en kort tid efter sin makes våldsamma död, något som inte tas emot väl av de vuxna och utflugna barnen som tycker att det är alldeles för tidigt och olämpligt på alla möjliga vis. Inte minst eftersom den nya mannen, Hugo, är latinamerikan, något som blottlägger viss rasism. Men några personliga erfarenheter av det slaget har inte Joyce Carol Oates.

”Nej, min andra man, Charlie Gross, var inte latinamerikan, han var judisk-amerikan. Och min familj är väldigt liten, det är bara min bror, så den delen är fiktiv. Men när en äldre kvinna träffar en ny man och gifter om sig, så blir de vuxna barnen ofta mycket missnöjda. De vill inte dela sin mor med någon annan och finns det ett arv så oroar de sig för att de ska gå miste om det. Jag ville visa hur barnsliga vuxna kan vara.”

”Mina romanfigurer är nästan aldrig rakt igenom goda människor. Jessalyn är nog den trevligaste människa jag skrivit om. Hon är så vänlig att hon är irriterande för andra, hon är för bra, för osjälvisk. Sådant kan också vara svårt.”

Fastän det har gått flera år sedan Joyce Carol Oates satte punkt och därmed lämnade familjen McClaren för nya romanprojekt lever hon fortfarande med dem.

”Jag känner mig väldigt tätt förbunden med den familjen, jag bor som sagt i samma hus som dem. Det händer att jag bläddrar i romanen och läser om hur Jessalyn och Hugo träffas, deras relation är väldigt gripande. Hugo är till stor del baserad på min andra man, Charlie Gross, som gick bort 2019. De var båda fotografer. Charlie var en framstående hjärnkirurg, men också fotograf medan Hugo i romanen bara är fotograf men också en aktivist för social rättvisa.”

Det juridiska efterspelet av den dödliga misshandeln av Jessalyns första make hamnar alltmer i bakgrunden när berättelsen utvecklar och förgrenar sig, men händelsen gör sig då och då påmind. I ett kapitel, som heter Varning, blir den yngsta dottern Sophia förföljd och stoppad av en polisman som trakasserar henne.

”Det är baserat på något som faktiskt hände mig, men det kapitlet har också fiktiva inslag. Jag, en ensam kvinna, körde längs ett bekant vägavsnitt när en bil plötsligt dök upp precis bakom mig, mitt i backspegeln, och verkligen trakasserade mig. Jag kunde inte se vem som satt i bilen, så jag ökade farten lite och då stoppade han, polisen, mig för fortkörning. Jag fick böter. Jag kände mig verkligen utsatt som ensam kvinna på en liten landsväg ett par, tre kilometer hemifrån.”

”Man måste vara ödmjuk med polisen i det här landet, för de är beväpnade och kan bara säga att man gjorde motstånd eller försökte ta deras pistol och då kan de skjuta en. Jag säger inte att det kunde hänt mig, det händer inte i den här delen av landet, jag bor i ett liberalt område. Men om det hade varit i en annan del av USA och om jag hade varit svart, så skulle det ha varit väldigt skrämmande.”

Kände inte polisen igen dig eller ditt namn när han fick se körkortet?
”Nej, och jag tror inte det hade gjort någon skillnad.”

Är inte poliser särskilt belästa?
”Jag skulle inte tro det”, säger Joyce Carol Oates och fortsätter:

”En annan gång blev jag körd hem från New York av en svart chaufför. Han hade uniform och en liten skärmmössa och blev stoppad av polisen helt utan anledning. De såg bara en svart man som körde en flott bil, en Lincoln Town Car, och stoppade och förhörde honom i en timme medan jag satt i bilen.”

”Händelser som mordet på George Floyd är inte ovanliga i USA. Det ovanliga med det fallet var att det filmades i en långvarig sekvens, en åtta till tio minuter lång video som blev viral.”

”Polisbrutalitet mot svarta, hemlösa, och personer med psykiska problem är vanliga här, särskilt i vissa delstater. Jag har alltid skrivit om sociala orättvisor och med Natten. Sömnen. Döden. Och stjärnorna. ville jag visa att det också kan drabba vita, välbärgade människor, att ingen riktigt går säker.”

”Jag är väldigt bekymrad över de sociala orättvisorna i USA. Jag önskar jag kunde säga att det blivit bättre genom valet av president Joe Biden.”

Joyce Carol Oates etablerade sig som författare under 1960-talet, när medborgarrättsrörelsen var stark. Nu är det som att den polariserande samhällsutvecklingen vrider tillbaka tiden till hur det var då. Nyligen läckte dokument från USA:s högsta domstol visar att rätten till abort, som lagfästes 1973, kan vara på väg att upphävas. Domstolen har konservativ majoritet genom de tre ledamöter som den förre presidenten Donald Trump tillsatte.

”Det är som att vi kastas tillbaka till den era när människor var tvungna att kämpa för sina rättigheter. Det gäller minoriteters rättigheter, såväl som jämställdhetsfrågor. Kvinnors rätt att bestämma över sin egen kropp dras tillbaka. I stater som Texas och sydstaterna är det väldigt svårt att göra abort, även om kvinnans liv är i fara. Det finns en stark och enad vit kristen koalition som röstar för och stödjer republikanerna”, säger Joyce Carol Oates.

Donald Trumps slogan är Make America Great Again – men var Amerika någonsin 'Great'?
”Make America Great Again är bara ett kodord för Make America White. Det är vad det betyder. Det spelar på rädslan för svarta medborgare och invandrare. Det är en politik som sponsras av förmögna människor som bara vill ha lägre skatter, sådana som inte bryr sig om utbildning eftersom de skickar sina barn till privatskolor.”

”Men jag vill inte fokusera för mycket på det, för min roman handlar om en familj, om att förlora en make och hela sin identitet och sedan träffa någon annan och därmed finna en ny väg i livet. Det är en kärlekshistoria, mitt skrivande är mer känslomässigt på ett personligt plan snarare än politiskt.”

Joyce Carol Oates bibliografi är omfattande och lite svåröverskådlig eftersom hon är verksam inom flera genrer och ibland skriver under pseudonym (Rosamond Smith och Lauren Kelly). Hon har skrivit över 100 böcker sedan debuten 1964, varav ett 60-tal romaner. I genomsnitt en per år alltså, plus alla noveller, diktsamlingar, teatermanus med mera. Allt är inte översatt till svenska.

Natten. Sömnen. Döden. Och stjärnorna. har fått sin titel från den avslutande raden i dikten Midnatt av den amerikanske 1800-talspoeten Walt Whitman. Det är en av hennes stora, betydelsefulla romaner från senare år, anser författaren, filmkritikern och regissören Stig Björkman som följt henne under många år.

2004 gav han ut en intervjubok, Joyce Carol Oates – Samtal med Stig Björkman. Sedan 2016 har regissören arbetat med en dokumentärfilm, Joyce Carol Oates: A Body in the Service of Mind, hans första film sedan den kritikerhyllade Jag är Ingrid (2015) om skådespelerskan Ingrid Bergman.

”Det är en utmärkt film, väldigt välgjord, men för mig är den också smärtsam att se. Så många av dem som är med i filmen är inte längre i livet. Där är fotografier av människor ur mitt liv som nu är borta. Därför är det svårt för mig att se en film som denna”, säger Joyce Carol Oates

”Filmen fokuserar på mina stora romaner. Det är inte den typen av dokumentärfilm där en massa människor sitter och ger sin syn på föremålet, i det här fallet mig, vi kallar dem ‘talking heads’.”

Eftersom Stig Björkman anser att Natten. Sömnen. Döden. Och stjärnorna är en av hennes verkligt viktiga romaner inkluderades den i filmen på ett sent stadium.

Dokumentärfilmen hade världspremiär på filmfestivalen i Telluride i Colorado i september förra året, men har ännu inte visats i Sverige. Beskedet från filmbolaget är att den ska gå upp på svenska biografer i höst, i september eller oktober.

Filmbolaget hoppas få se Joyce Carol Oates i Sverige i samband med premiären. Själv låter hon tveksam.

”Jag vet inte om jag kan komma, det beror på mitt schema. September är årets mest hektiska månad, men under sommaren har jag lite fritid.”

”Folk verkar inte förstå att jag är anställd, jag är inte en författare som inte har någonting annat att göra än att skriva. Jag undervisar på två universitet, Princeton och Rutgers University i New Brunswick, New Jersey. Jag undervisar också på New York University, där jag bland annat har workshops i kreativt skrivande, undervisar i litteraturhistoria med mera.”

Sedan januari är Joyce Carol Oates tillbaka på universiteten sedan den fysiska undervisningen på plats återupptagits. Under pandemin skedde undervisningen på distans.

”Jag kom att gilla att undervisa via zoom. På ett sätt är det ett väldigt intimt medium, man kan se sina elever på nära håll. Jag kunde ha 20 studenter med sina namn på skärmen samtidigt. Det var inte så illa, men det är så klart bättre att träffas fysiskt.”

Sedan Natten. Sömnen. Döden. Och stjärnorna. kom ut i USA för två år sedan har Joyce Carol Oates hunnit med att skriva två romaner till. Den andra av dem, Babysitter, kommer ut i augusti. Nu håller den exceptionellt produktiva författaren på med ännu en roman, berättar hon.

”Den utspelar sig under 1800-talet. Jag gör mycket research”, säger hon och visar upp två böcker framför skärmen. Den första bok hon håller upp är Sojourn Truth – A Life a Symbol.

”Det är en av de stora berättelserna om slaveriet.”

Sojourn Truth föddes som slav och kämpade hela sitt liv för slaveriets avskaffande och för framför allt kvinnors rättigheter.

Joyce Carol Oates lägger tillbaka boken på skrivbordet i sitt arbetsrum och plockar upp en annan volym hon studerar, African American Literature – The Norton Anthology, en bok så tung, 2 800 sidor, att hon måste ta stöd med bägge händerna och med armbågarna mot bordsskivan för att hålla upp den.

Inte ens en pandemi fick henne alltså att slå av på arbetstakten. På den ofta återkommande men oundvikliga frågan hur hon kan hålla uppe en sådan produktivitet vid så hög ålder, svarar Joyce Carol Oates helt kort:

”Jag har inget familjeliv. Jag bor ensam och har inga barn. Jag är hängiven mitt arbete.”

 


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?