Miljöministern hänsynslös med fakta och välfärd

I Dagens eko påstår miljöminister Lena Ek att 50 000 liv kommer att gå till spillo i förtid i Europa om gränsvärdet för svavel i fartygsbränsle i Östersjön inte sänks till 0,1 procent 2015. Samtidigt förefaller hon kallsinnig inför gränsvärdets påverkan på exportindustrins konkurrenskraft och i sin tur tillväxt och sysselsättning. Ingetdera kan vara mer fel. Samtidigt talar statsministern om behovet av tillväxt i samband med toppmötet i Bryssel. Ingår de båda i samma Alliansregering? Och vad säger näringsminister Lööf när industrin tappar miljardbelopp i konkurrenskraft?

– Sveriges stålexport till 150 länder utgör 95 procent av stålverkens leveranser, EUs förestående svavelbeslut är direkt näringsfientligt för hela basindustrin, kommenterar Bo-Erik Pers, vd för Jernkontoret.

– Stålföretagen är en del av motorn i samhällsekonomin och tillsammans med övrig exportindustri skapar vi bestående värden som är avgörande för Sveriges välstånd och framtid. Framtiden tryggas genom att industrin ges rättvisa spelregler och förutsättningar, så att den klarar sig väl i den internationella konkurrensen, framhåller Bo-Erik Pers.

De 50 000 förtida dödsfall har hämtats ur en dansk studie om luftföroreningar från internationell sjöfart. Det handlar alltså inte bara om svavel, utan om alla luftföroreningar sammantaget som leder till för tidiga dödsfall. Det handlar dessutom om all sjöfart. Studien konstaterar faktiskt att internationell sjöfart orsakar problem i Danmark som är jämförbara i storlek med de hälsoproblem som orsakas av den inhemska vedeldningen. Detta förringar inte att svavelutsläpp påverkar människor och miljö, men missbruka inte människors oro.

Det förestående beslutet inom EU innebär 0,1 procents gränsvärde för Östersjön, Nordsjön och Engelska kanalen från 2015 och 0,5 procent för övriga EU från 2020. För övriga världen gäller 3,5 procent enligt IMO beslutet. Detta innebär att norra Europa under flera år får leva med 35 ggr hårdare krav.

De ökade sjötransportkostnaderna leder till direkta merkostnader som kan uppgå till 28 miljarder kronor, enligt Sjöfartsverkets beräkningar. Beloppet motsvarar årslönen för 111000 undersköterskor. Därför är det lätt att inse att så stora merkostnader får betydande konsekvenser för de berörda exportföretagen. Bara för SSAB så kommer det nya gränsvärdet att innebära flera hundra miljoner i ökade kostnader som inte kan skjutas över till kunderna. Det kommer att leda till uteblivna investeringar, personalneddragningar och problem för de nätverk av mindre företag som finns runt industrierna, såsom underleverantörer, maskintillverkare, konsulter och andra tjänster, vilka har stor betydelse för den lokala och regionala tillväxten.

Industrin förstår behovet av miljölagstiftning och att alla måste ta ansvar för sina utsläpp, vilket även gäller sjöfarten. Däremot måste reglerna utformas så de har en tydlig miljönytta och står i proportion till problemets omfattning. De nya svavelreglerna gör inte det. Tvärtom. De länder som har haft den sämsta utvecklingen avseende svavelutsläpp ligger vid Medelhavet och Svarta Havet, områden där det enligt planerna ska fortsätta att tillåtas högsvavligt fartygsbränsle. Det verkar onekligen vara en väldigt dålig geografisk träffbild att sätta in de hårda åtgärderna där läget redan dramatiskt har förbättrats samtidigt som man blundar för negativa hälsoeffekter i södra Europa. Beslutet blir än mer kontraproduktivt ur miljösynpunkt, eftersom sjötransporter kommer ersättas med lastbilstransporter.

Mot denna bakgrund är det anmärkningsvärt att regeringen har ställt sig bakom de nya reglerna. Än mer anmärkningsvärt är att detta gjordes utan någon som helst analys av de samhällsekonomiska konsekvenserna.

Med beaktande av hur viktig basindustrin är för Sverige ifråga om både ekonomi och sysselsättning – inte minst regionalt – så får inte denna industri särbehandlas negativt i förhållande till vad som gäller internationellt och absolut inte på annat sätt än vad som gäller i EU generellt.

Industrin uppmanar därför den svenska regeringen att se till att beslutet ändras till den nivå som kommer att tillämpas i övriga EU 2020, det vill säga lägst 0,5 viktprocent svavel. Här finns ett gyllene tillfälle för regeringen att visa att industrin är ett allmänintresse.

– Vi saknar regeringens engagemang och intresse – vi är i högsta grad ett allmänintresse. Utan en framgångsrik industri som genom att göra affärer med hela världen skapar jobb, tillväxt och genererar skatteintäkter stannar inte bara den svenska ekonomin utan också välfärdsutvecklingen. Vi vill se, inte bara en långsiktig transportpolitik, utan även forsknings- och energipolitik som gör det möjligt för industrin att fortsätta investera och växa i Sverige, avslutar Bo-Erik Pers.

För ytterligare information:

Bo-Erik Pers, verkställande direktör, 0706-38 20 22
Peter Salomon, informationschef, 0708-24 01 46


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?