1515
Annons

Vd:ar inom sjöfarten: Ta bort vinstkravet från Sjöfartsverket

DEBATT. Sjöfartsverket har aviserat höjningar av farledsavgifter för sjötrafiken. Sjöfartsverkets dåliga ekonomi beror bland annat på ökande pensionsskuld till sina anställda, skriver fem vd:ar verksamma inom sjöfart.

Bild:Björn Larsson Rosvall

Vikten av hållbara transporter och viljan att flytta över gods från väg till sjöväg har lyfts av regeringen i regeringsförklaringar, budgetpropositioner, infrastrukturpropositioner och i den maritima strategin. Men dessa ambitioner saknar konkreta åtgärder. Det leder till en försämrad konkurrenskraft för såväl våra import- och exportberoende företag som för sjöfarten. Hur är det möjligt samtidigt som statsminister Stefan Löfven talar om att stärka exportindustrin och klimatminister Isabella Lövin vill minska transporternas miljöpåverkan?

Ett av problemen är att Sjöfartsverket dras med en allvarlig ekonomisk obalans. Verket ska generera vinst till statskassan eftersom det är ett så kallat affärsdrivande verk. Denna vinst ska betalas av sjöfarten via allt högre avgifter. Detta trots att regeringen har gett Sjöfartsverket i uppdrag att se hur det kan stärka sjöfartens konkurrenskraft och nyttja den kapacitet och potential som sjöfarten står för. Politisk vilja och politisk handling hänger inte ihop.

Sjöfartsverkets dåliga ekonomi beror bland annat på en ökande pensionsskuld till sina anställda. När regeringen i samband med årsskiftet väljer att inte förlänga stödet till Sjöfartsverket måste därmed sjöfartens avgifter höjas. Förslaget med höjda avgifter har fått kraftig kritik från enade remissinstanser.

Bland annat skriver Näringslivets Regelnämnd att de ökade kostnaderna får allvarliga effekter för den svenska sjöfarten och kan leda till stora problem för svensk basindustri. SSAB anser att en höjning av avgifterna ytterligare urholkar konkurrenskraften för svenskt näringsliv.

Näringslivets Transportråd, Jernkontoret, Skogsindustrierna, SveMin och IKEM motsätter sig att Sjöfartsverkets pensionsskuld ska vältras över på transportköparna och anser även att konsekvensutredningen av förslaget är obefintlig. Även systermyndigheten Trafikverket fruktar att sjöfartens konkurrenskraft reduceras med föreslagna åtgärder.

De år Sjöfartsverket gjorde positivt resultat skickades överskottet till statskassan, i stället för att göra tillräckliga avsättningar för att klara de framtida pensionerna. Avgiftshöjningarnas påverkan på konkurrenskraften kommer att skapa en negativ spiral med minskad sjöfrakt, vilket skulle tvinga Sjöfartsverket till allt kraftigare avgiftshöjningar i syfte att säkerställa sina intäkter.

Befolkningsökning och ekonomisk tillväxt leder till ökade godstransporter samtidigt som transportsektorn står för en tredjedel av Sveriges utsläpp. Minskade transporter är inte en möjlig väg att gå, i stället måste vi säkerställa att transporterna sker med lägre utsläpp. Svensk sjöfart är världsledande vad gäller innovativa fartyg med mindre utsläpp, en konkurrenskraftig sjöfart är därmed avgörande för klimatet, industrin och exporten.

I kommande godsproposition har regeringen möjlighet att skapa långsiktigt hållbara förutsättningar för sjöfartens framtid. Ta bort Sjöfartsverkets vinstkrav till statskassan och skapa incitament till miljöförbättrande åtgärder. Det kan ske genom medfinansiering motsvarande det belopp som branschen själva avsätter. Via dagens miljödifferentierade farledsavgifter fonderar sjöfarten medel som skapar rabatter för de fartyg som tar extra miljöhänsyn.

En överflyttning av transporter från väg till sjö kräver handling. Det kräver bättre villkor för dem som väljer att gå först och visa vägen.

Pia Berglund, vd, Svensk Sjöfart
Jan Hanses, vd, Viking Line
Niclas Mårtensson, vd, Stena Line
Ragnar Johansson, vd, Svenska Orient Linien
Anders Källsson, vd, Erik Thun

Frida Wallnor: Tyskland behöver mer än stabilitet

LEDARE. På söndagen är det dags för valet till den tyska förbundsdagen – ett val som borde vara det europeiska ”supervalårets” höjdpunkt med tanke på tyskarnas vikt för Europa, både ekonomiskt och politisk. Men känslan av avslagenhet går inte att komma ifrån – inte ens de ryska trollen verkar engagera sig.

FORTSATT FÖRTROENDE. Att bedriva en valkampanj enbart genom att hänvisa till rutin och en stormig omvärld tycks uppenbarligen fungera för Angela Merkel. Hennes kristdemokrater ser ut att vinna en jordskredsseger i morgon.
FORTSATT FÖRTROENDE. Att bedriva en valkampanj enbart genom att hänvisa till rutin och en stormig omvärld tycks uppenbarligen fungera för Angela Merkel. Hennes kristdemokrater ser ut att vinna en jordskredsseger i morgon.Bild:AP

Nonchalansen känns av också i Berlin, där man just nu tycks oroa sig mer för logistiken kring att genomföra Berlin Marathon och valet på samma dag.
Det som borde oroa tyskarna är framtiden.

För även om det bevisligen går bra ekonomiskt för Tyskland i dag hotar mörkare moln vid horisonten. Angela Merkel har levt gott på effekterna från Gerhard Schröders Agenda 2010-reformer i kombination med en svag växelkurs som gynnat exporten. För att den låga arbetslösheten och starka tillväxten ska bestå krävs dock långsiktiga investeringar i landets eftersatta infrastruktur. Bredbandsutbyggnaden måste ta fart för att ens vara i närheten av det andra europeiska länder har uppnått. Med en befolkning som blir allt äldre behöver man ta tillvara och utbilda den nya arbetskraft som kommit till Tyskland under de senaste åren.

Detta har dock varit en valrörelse befriad från visioner. En valrörelse där den enda riktiga tv-duellen mellan de två huvudkombattanterna kom att bli en lam historia som bara bekräftade hur överens partiledarna är i många frågor. Merkel är inte känd som någon visionär, men det är märkligt att någon kan komma så lindrigt undan genom att i princip enbart hänvisa till rutin och en stormig omvärld.

Men opinionsundersökningarna talar sitt tydliga språk. Strategin har fungerat. Den stora skuldbördan ligger snarare hos oppositionen – främst hos Socialdemokraterna och deras Martin Schulz, som förutom några veckor i vintras (Schulz-effekten) misslyckats med att framstå som en seriös utmanare. Likt Merkel tycks han ha trott att det skulle räcka med att bara vara sig själv, det vill säga ”inte Merkel”, för att göra succé 2017.

Men det är inte bara tyskarnas behov av stabilitet som SPD har underskattat. De tycks även ha underskattat hur stark den tyska ekonomin faktiskt är. Att göra social rättvisa till partiets profilfråga under ett valår där få väljare tycks klaga på sociala orättvisor är nära på tjänstefel av SPD-strategerna.

Till deras försvar kan sägas att det bevisligen är svårt att sitta i samma regering som CDU/CSU under Merkel. Det rekordsvaga valresultat som enligt undersökningarna väntar SPD i morgon lär kunna jämföras med Liberalernas katastrof 2009, då partiet till och med ramlade ur parlamentet efter fyra år i koalitionsregering. Frågan är vem som törs göra Merkel sällskap härnäst?

Risken är överhängande att kommande regeringsförhandlingar drar ut på tiden, vilket kan bli ett problem, exempelvis för EU som bara väntar på att få sätta igång sitt reformarbete. En minoritetsregering med enbart CDU à la svenskt recept är otänkbart, enligt tyskar, som tycks chockade enbart över frågan.

Konsensus är att SPD skulle offra sig i ett låst läge. De skulle stanna i storkoalitionen, ta ansvar, även om det sannolikt skulle kosta ytterligare sympatisörer. Men i Tyskland står landets stabilitet över partipolitiken – en fascinerande kontrast till det svenska regeringsbildningsspelet.

En fortsättning på storkoalitionen vore dock inte problemfri. Det skulle sannolikt gynna det högerextrema Alternativ för Tyskland (AfD), som ser ut att komma trea i valet och därmed bli största oppositionsparti. Det skulle ge AfD utrymme att synas och möjlighet att beklaga sig över hur de isoleras av övriga partier.

Den här ”beröringsskräcken” gentemot ett extremparti och dess konsekvenser känner vi mycket väl igen i Sverige. Förhoppningsvis inser tyskarna att det är en farlig väg att gå.

Att som nykomling bli tredje största parti i förbundsdagen vore ändå en bedrift av AfD, speciellt mot bakgrund av landets mörka historia. Lika mycket vore det ett kvitto på de övriga partiernas misslyckande och en logisk följd av samstämmigheten dem emellan.

Någonstans måste missnöjet kanaliseras. Förhoppningsvis kan det fungera som en väckarklocka inför kommande fyra år.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera