ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Tom Rudeke: Alternativet till vinst är slöseri

  • Tom Rudeke.

DEBATT. Diskussionen om vinster i välfärden är fundamentalt bristfällig; den förbiser hela det ekonomiska systemet som samhället vilar på.

Vinst är inte något som existerar bara för att finnas. Vinst, liksom förlust, spelar en avgörande roll i hur vi väljer att allokera resurser i samhällsekonomin. Det skall därför ses som ett signalsystem där vinster indikerar möjligheter till lönsam resursallokering, medan förluster signalerar olönsamma strukturer.

Att driva något som kontinuerligt går med förlust indikerar flera saker, men framförallt att produkten, eller tjänstens efterfrågan inte kompenserar kostnaden för att utvinna, framställa, och/eller tillhandahålla produkten/tjänsten. Uttryckt annorlunda så väger inte de samhällsekonomiska fördelarna tyngre än de samhällsekonomiska kostnaderna.

Dessutom, om en organisation inte drivs med ett vinstsyfte skapas ett sammanhang inom vilket incitamenten för kostnadseffektivitet minskar.

Om exempelvis ett sjukhus inte får gå med vinst, finns det heller ingen anledning att utveckla verksamheten till att minimera sina kostnader samtidigt som man bibehåller en given kvalitet. De personer som i detta läge menar att företagare, då vinster får råda, kommer driva sina verksamheter med syfte att minska kostnaderna, oavsett vilka kvalitativa förluster som detta skapar, förbiser det enkla faktum att det råder fritt vårdval.

Även om man som kund inte kan kontrollera huruvida man fått "rätt" sorts vård, kan man kontrollera andra saker som är mer relevanta i fråga om kostnadsminimering: mängden vårdplatser, hygien, kundservice, effektivitet, osv. I det fall att sjukhusen, som en följd av kostnadsminimering, brister i dessa senare företeelser kan den vårdsökande – oftast – byta vårdplats.

I stället för att försöka tillhandahålla de tjänster som en vårdsökande efterfrågar, och samtidigt hålla nere kostnaderna, skapas en situation där sjukvårdsverksamheterna måste göra sig av med pengarna, även om detta inte skapar mervärde för patienterna. De som i detta läge menar att privata verksamheter kommer ta ut oskäliga priser för att göra maximal vinst glömmer av att det råder konkurrens. I det fall att två sjukhus håller en standard i paritet, medan ett av sjukhusen skulle ta ut oskäliga priser, skulle det inte finnas någon som helst anledning att köpa en lika bra tjänst fast för ett högre pris.

Att "återinvestera" i verksamheten låter ju alltid trevligt, men frågan som tycks gå debattörerna förbi är om det verkligen behövs i alla lägen? I det fall att det skulle behövas för att bibehålla en given kvalitetsnivå, eller öka sin kvalitet mot bakgrund av yttre konkurrenspåtryckningar, skulle privata sjukhus välja att återinvestera ändå - annars skulle de riskera att falla bakom sina konkurrenter och tappa patienter. I det fall att de inte återinvesterar i sin verksamhet så skulle vinster antingen hållas inom verksamheten som buffert, eller delas ut i form utav vinstutdelning.

Vinstutdelning som ekonomiskt fenomen har också sin samhällsfunktion; i det fall att vinsterna är höga så indikerar detta hög lönsamhet, och därmed finns det incitament att skapa fler sådana verksamheter. Därigenom ökar utbudet av sådana verksamheter successivt till dess att marknaden mättas. På detta sätt skapas mer konkurrens, ett större utbud, fler vårdplatser, och lägre priser. Dessutom, på ett mer filosofiskt plan, om jag skulle säga till dig: "Om du ger mig 10 000 kronor i dag kan du kanske få tillbaka 10.000 kronor om ett år" – skulle du gå med på det? Nej. Varför? Därför att du inte tjänar på det, utan, tvärtom, tar en fullständigt onödig risk. På samma sätt förväntar sig människor som investerar i privata verksamheter en viss avkastning för den tagna risken. Något annat vore ju intellektuellt barockt.

Dessutom är detta senare slöseri med resurser, där återinvesteringar görs alldeles oavsett om dessa återinvesterar skapar mervärde för patienterna eller ej, allra tydligast i offentliga verksamheter. Vi har alla tagit del av mediala "skandaler" där offentliga företrädare och organisationer gjort fullständigt barocka inköp av varor och tjänster: strumpor för tiotusentals kronor, språkresor för flera hundra tusen, inköp av Ipads utan någon direkt kostnads-nyttoanalys och så vidare. Som åskådare till dessa vidunder är det inte helt konstigt att skylla på den mänskliga faktorn. Men, faktum är att det snarare beror på systematiska fel i offentlig byråkrati, som exemplifieras nedan:

1) Kostnadsminimerar organisationen får de en mindre budget nästa år vilket reducerar deras budgetutrymme, vilket givetvis motarbetas.
2) Även om viss personal inte tillför något mervärde vill man inte entlediga vänner, ideologiska liktänkande, eller partikolleger.
3) Det finns ingen anledning att verka kostnadseffektivt eftersom man inte lever under föreställningen att organisationen kan gå i konkurs (även om det tekniskt sätt är möjligt som en följd av ett aggregerat slöseri).

Att i ett läge där Sverige minst sagt hade behövt vara kostnadseffektivt försöka forcera privata verksamheter in i en slöserimodell är minst sagt alarmerande. I stället borde man låta privata incitament råda och på det sättet långsiktigt öka utbudet av vårdtjänster. Eller menar vinstdemagoger att resursslösande strukturer öppnar upp för mer resursslösande verksamheter? Det skulle i så fall förklara varför man så ihärdigt strävar efter att öka medborgarbeskattning för att finansiera sina åtaganden.

 

Tom Rudeke, nationalekonom

 

Läs Olof Stenhammars artikel om vinst i välfärden här.

 

Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 4.000-6.000 tecken inklusive blanksteg.

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer