1515

Tobias Wikström: Våga välja ett nytt system för skatterna

LEDARE. Regeringen backar till hälften från utredningsförslaget om skärpt 3:12-skatt för fåmansföretagare. Nyheten presenterades på Di Debatt på onsdagen och har nu gått ut på remiss. Samtidigt finns vaga uppgifter om att partierna i regeringsunderlaget förhandlar om en sänkning av bolagsskatten.

TÄNK OM. S vill inte göra något åt progressiviteten i skattesystemet. M ville det inte heller under sina regeringsår. På bilden Magdalena Andersson (S) och Ulf Kristersson (M).
TÄNK OM. S vill inte göra något åt progressiviteten i skattesystemet. M ville det inte heller under sina regeringsår. På bilden Magdalena Andersson (S) och Ulf Kristersson (M).Bild:Henrik Montgomery

Två goda nyheter mitt i en snårskog av skattehöjningar. I början av veckan fick Vänsterpartiet presentera en höjning av inkomstskatterna (höjning av brytpunkt samt skatten för utlandsboende) och en sänkning (för förtidspensionärer).

Enligt färska siffror från finansdepartementet innebär de totala höjningarna sedan valet ökade skatteinkomster på 49 miljarder kronor år 2020, netto.

Historiskt sett har Socialdemokraterna haft förståelse för industrins konkurrenskraft. Därför har det inte varit främmande för S-regeringar att sänka bolagsskatten, vars nivå är extremt känslig för internationell konkurrens.

När det gäller förändringarna av 3:12-reglerna, som omfattar ägarledda företag, har Socialdemokraterna inte varit så intresserade tidigare. Uttalanden från exempelvis finansminister Magdalena Andersson har inte tytt på någon vilja att göra dessa skatteregler mer förmånliga, snarare tvärtom. Ändå var det faktiskt under regeringen Persson som dessa regler gjordes mer fördelaktiga år 2005.

Att regeringen nu backar, i jämförelse med utredningsförslaget, kan tyda på att S och MP faktiskt ser vilken betydelse skattereglerna har för entreprenörers vilja att starta nya företag och få dem att växa.

Det är också hoppfullt att V, när partiet presenterade skattehöjningarna å regeringens vägnar, påpekade att regeringen inte delar V-linjen att återinföra förmögenhetsskatt och arvsskatt.

Förmögenhetsskatten avskaffades av alliansregeringen under ett halvhjärtat motstånd av S. Arvsskatten avskaffades av S-regeringen och ansvarig för åtgärden var dåvarande statssekreteraren på finansdepartementet Magdalena Andersson.

Det finns alltså hopp om att S håller emot de allra mest skadliga skatteidéerna. Men på det stora hela styrs regeringens skattepolitik av en stark vilja till progressivitet, alltså att högavlönade ska betala en större procentsats i skatt än lägre avlönade. En progressiv skatteskala behöver inte i sig vara förödande för ekonomin, men i Sverige är den skadlig eftersom marginalskatterna kommer upp på en så hög nivå.

1990–1991 års stora skattereform blev historisk för att den gjorde upp med ett ohållbart skattesystem. Även om det är synd att politikerna har frångått viktiga delar i reformen är det dags att sluta hylla den. Det räcker inte att återgå till ingredienserna i skattereformen. Den byggde på att alla betalade sin kommunalskatt, och över en viss inkomstnivå skulle man också betala 20 procents statlig skatt. Det var före EU-medlemskapet och innan ordet globalisering fanns i Svenska Akademiens ordlista.

Den statliga inkomstskatten ger 47 miljarder kronor om året. Det är mycket pengar, men frågan måste ändå diskuteras om det är värt dessa inkomster med tanke på att den statliga inkomstskatten saboterar ekonomins funktionssätt.

Människor tvekar inför att skaffa sig högre inkomster. Eller avstår från extrajobb. Eller från att arbeta längre upp i åren. En del människor söker sig utomlands för att slippa betala de extra 20 procenten.

Och statsmakterna letar sätt att hindra inkomstomvandling, något som Magdalena Andersson anser hotar legitimiteten för skattesystemet.

Men tänk om det inte är en evig sanning att skatten ska vara så progressiv som den är. Tänk om skillnaden i procentsatser kunde minska eller till och med slopas. Då skulle inga 3:12-regler behövas.

I slutänden skulle Sveriges konkurrenskraft öka kraftigt. Vi skulle inte behöva locka utländsk kompetens med underliga undantagsregler (expertskatten).

Att förändring av ett skattesystem inte alltid behöver innebära sänkta skatteinkomster visar sig om inte annat av att den nuvarande fastighetsavgiften drar in lika mycket pengar som den kritiserade fastighetsskatten gjorde innan den avskaffades.

Om den statliga skatten fasades ut skulle politikerna ändå kunna glädja sig åt ett fortsatt högt skattetryck – det förändras inte nämnvärt om 2,8 procent av de totala skatteintäkterna försvinner.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?