1515
Annons

Tobias Wikström: Starkare forskning kräver sänkt skatt

LEDARE. Regeringens forskningsproposition innebär ett litet steg i rätt riktning. Men något svar ges på hur man ska vända utvecklingen att Sverige faller i sin ställning som forskningsnation.

TÄNK RÄTT. Det stora problemet med regeringens forskningsproposition är allt som inte står där – hur Sverige ska bli attraktivare i en internationaliserad värld. På bilden Uppsala universitets aula.
TÄNK RÄTT. Det stora problemet med regeringens forskningsproposition är allt som inte står där – hur Sverige ska bli attraktivare i en internationaliserad värld. På bilden Uppsala universitets aula.Bild:David Naylor

Forskningsminister Helene Hellmark Knutsson (S) inledde gårdagens presskonferens med några diagram som visade hur Sverige tappar konkurrenskraft när det gäller forskning och innovationer. Frågan är varför, med tanke på att det inte finns några förslag i propositionen om hur man ska komma till rätta med detta.

Forskningspropositionerna kommer vart fjärde år, men denna har för första gången ett tioårigt perspektiv. Det ställer förstås högre krav på innehållet. Men de ekonomiska delarna av propositionen är en besvikelse – Svenskt Näringsliv har räknat ut att det behövs 35 miljarder kronor ytterligare på årsbasis för att ta igen det senaste decenniets tapp.

I propositionen finns några regelförändringar som är positiva. Att stärka doktorandernas ställning är välkommet. Likaså att resurstilldelningen ska baseras även på hur stor samverkan med exempelvis näringslivet som ett visst lärosäte har. Även om det låter som ett trubbigt redskap är det bra att regeringen vill premiera industriperspektivet i universitetsforskningen. Man måste välkomna varje åtgärd som kan minska tendensen att hålla omvärlden på behörigt avstånd från universiteten. Även satsningen på industriforskningsinstituten är därför vällovlig.

Det är också bra att avvägningen mellan grundutbildning och forskning får en bättre balans. Basanslaget till forskning ska även fortsättningsvis räknas i relation till antalet studenter, men höjas till 12.000 kronor per student (8.000 för enskilda högskolor). Det innebär att det lönar sig mer för universiteten att prioritera forskningen.

Det är anmärkningsvärt att regeringen inte har något nämnvärt resonemang om styrningen av universiteten, med tanke på att det har varit det gångna årets stora akademiska diskussionsämne. Den kris som rekryteringen och skyddandet av kirurgen Paolo Macchiarini utlöste har alltså inte lett till några regeländringar.

Främst har det gällt systemet med att det är de så kallade hörandeförsamlingarna, alltså anställda och studenter, som i praktiken utser rektor för ett lärosäte. Ofta presenteras två kandidater som utsätts för en omröstning. Denna offentliga process kan givetvis avskräcka en del kandidater och det är inte säkert att den som är bäst lämpad att vara ”vd” för ett universitet alls kommer i fråga.

Det stora problemet med forskningspropositionen är dess inneboende begränsning. Det är som med begreppet ”näringspolitik” – så länge det inte inkluderar skatter är det inte så meningsfullt. På motsvarande sätt är forskningspolitik mer än det som står i en proposition.
Om Sverige ska hävda sig måste andra strukturreformer göras, som kanske inte låter som forskningspolitik.

Sverige kan inte ha världens högsta marginalskatter om det ska gå att rekrytera framstående akademiker. Att Sverige har en särskild myndighet som beviljar undantag från den höga svenska skatten talar sitt tydliga språk. I fjol var det närmare 1.000 utländska experter som fick beslut på att endast 75 procent av inkomsten ska beskattas.

Men systemet med ”expertskatt” lindrar bara för utländska forskare. Det finns inget svar på hur Sverige ska kunna behålla svenska forskare.

Sverige måste också ha ett skattesystem som gynnar entreprenörskap. Skärpta 3:12-regler och ett i huvudsak bibehållet system som motverkar personaloptioner slår direkt mot innovativa företag, som inte sällan samverkar med universitetsforskningen.

Om forskningen ska bli mer internationell, exempelvis genom att utländska universitet lägger filialer här, krävs att Sverige på bred front blir mer attraktivt.

Och om den akademiska nivån i Sverige ska kunna höjas måste man börja i grundskolan. I dag tisdag kommer en ny ”Timss-mätning”. Förra gången, 2011, hamnade svenska fjärdeklassare strax över mittlinjen i rankningen och 25 länder hade bättre matematikkunskaper, däribland Singapore, Ryssland och Tyskland. Svenska åttondeklassare hamnade strax under mittlinjen, efter Kazakstan.

Dessa grundskoleelever ska sedan till en gymnasieskola som har rasat när det gäller matematik- och fysikkunskaper enligt den senaste Timss.

Detta är det största hotet mot svensk forskning.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?