ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Tobias Wikström: Odenberg tar en sista strid för DÖ

  • Anna Kinberg Batra och Mikael Odenberg. Bilden är från januari 2016. Foto: Henrik Montgomery

LEDARE. Öppna för en regering där M och S delar makten – det är budskapet från förre moderate försvarsministern Mikael Odenberg i ett inlägg i DN.

Hans resonemang visar att Decemberöverenskommelsen inte släppt sitt grepp. Trots att den är officiellt annullerad och trots att det är en nästintill officiell sanning att DÖ har skadat det politiska livet finns dess ande kvar.

Mikael Odenberg kritiserar att partierna fortfarande lever kvar ”i den värld där det bara fanns två block”. Det är gårdagens bild, konstaterar han. Ändå skriver han att alliansen ska släppa fram Stefan Löfven som regeringsbildare om det rödgröna blocket blir större än alliansen. Det är exakt innebörden av DÖ.

Mikael Odenbergs tillägg är att alliansen den här gången ska vara ”en aktiv aktör som söker påverka hur en sådan regering kommer att se ut”.

Det är här det inte hänger samman. Om man släpper fram Stefan Löfven enligt logiken att just hans konstellation (de rödgröna) är större än alliansen – hur ska man då kunna påverka regeringens utseende? För om kravet går ut på att Löfven ska droppa MP och/eller V, då blir ju alliansen större.

Detta var Decemberöverenskommelsens förbannelse, att den gav V ett oproportionerligt inflytande.

Nu tycks Mikael Odenberg landa i att M och S skulle kunna regera ihop (hans utgångspunkt är att SD inte kan vara ett parti att luta sig emot). Då kan Sverige genomföra strukturella reformer.

Det är svårt att tro honom. Till att börja med kommer inget av dessa maktpartier att se detta som en offensiv lösning. Ett sådant samarbete kommer snarare att framstå som en parlamentarisk nödlösning – knappast en grund för genomgripande reformer, som potentiellt kan vara impopulära.

Att Moderaterna före valet ska säga sig vara öppna för en S–M-regering skulle vara att återigen släppa på flödet av moderatsympatisörer till SD.

Den rimliga konsekvensen av att DÖ inte längre finns och att det parlamentariska läget även i framtiden är rörigt måste bli denna: att förvalsallianser, alltså orubbliga löften till väljarna om vilka som ska regera tillsammans, inte längre kan finnas.

De politiska partierna kommer troligen inte att klara av att anpassa sig fullt ut till denna realitet till nästa års valrörelse. Men efter valet kommer stora delar av det politiska spektrat att inse att man inte vinner röster på att berätta vem man inte vill samarbeta med. Röster kommer man att få för att man lägger fram ett bra politiskt program. Och efter valet kommer kompromisserna.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies