Förslaget går ut på en karenstid på ett år efter avslutat uppdrag. Ministrar och statssekreterare ska ansöka hos en nyinrättad nämnd om att få ta ett jobb som de erbjuds.
Bakgrunden är två typer av intressekonflikter. Den ena är att politikern kan ha fått jobberbjudandet redan innan uppdraget har upphört. Hur kan man då veta att inte företaget som vill anställa bli otillbörligt gynnat i exempelvis ett politiskt beslut?
Den andra risken är att politikern tar med sig exklusiva kunskaper från regeringskansliet in till ett privat företag.
Sverige har varit under visst tryck, från OECD samt ett underorgan till Europarådet, att införa ett skydd mot svängdörrsproblematiken. Men kraven från dessa organ har varit att Sverige bör vidta åtgärder, inte nödvändigtvis införa en heltäckande karantän som regeringen nu gör.
Nu kommer det här förslaget sannolikt att införas. Systemet införs för att säkerställa medborgarnas förtroende för staten. Just därför är upplägget med en nämnd inte oproblematiskt. Sannolikt kommer denna nämnd på goda grunder att godkänna många anställningar under den ettåriga karenstiden.
Det finns risk att det uppfattas som att "alla får godkänt", helt enkelt därför att politikerna med tanke på det nya regelverket inte ansöker om ett jobb där intressekonflikter kan finnas. Ett varnande exempel är Riksbanken, där det finns karensregler på ett år. Sedan den nya riksbankslagen trädde i kraft har dispens beviljats i det närmaste regelmässigt, och även om det har funnits goda skäl till varje beslut har det inte stärkt förtroendet för karensregeln. Risken är att de nya reglerna blir ett kraftfullt slag i luften.
Det finns ett felaktigt antagande i debatten om karenstid. Det är att privata företag skulle vara ute efter hemlig information när de anställer en tidigare toppolitiker. Det är naturligtvis erfarenheten och insikten om hur man resonerar i maktens korridorer som är attraktiv.
Ett problem med de kommande reglerna är att de sänder signalen till väljarna att det skulle vara något suspekt att gå från politik till näringsliv, eller tvärtom. I själva verket är det inte för många som går mellan dessa samhällssektorer, utan för få.
