ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Tobias Wikström: C och L har inget svar på regeringsfrågan

  • Jan Björklund mötte pressen vid lunchtid på tisdagen. Foto: Jessica Gow

LEDARE. Tisdagens öppna bråk mellan allianspartierna väcker frågor om hur de olika partierna ser på sin framtid i politiken.

Moderatledaren Anna Kinberg Batra sa i förra veckan att hennes parti kan tänka sig att prata med SD i utskotten. Centerledaren Annie Lööf skrev på Facebook på tisdagsmorgonen att man kan prata med och skratta med och vara artig mot SD men inte förhandla. KD:s Ebba Busch Thor säger att man inte ska förhandla med SD men däremot lägga fram en gemensam alliansbudget och därmed syna SD:s kort. Liberalernas Jan Björklund säger att hans parti inte kommer att samtala med SD; en alliansregering är förstahandsalternativet. Han krävde att Anna Kinberg Batra ska precisera sig.

Två partier, L och C, vill klargöra att SD inte påverkar deras politik och inte kan vara en del i deras regeringstänk. M och KD resonerar utifrån den parlamentariska situation som finns och söker acceptans för att ta makten.

Att säga att man strävar efter en alliansregering svarar inte på frågan om hur den ska kunna regera. Jan Björklund och Annie Lööf tycks anse att det centrala är att alliansen blir större än de rödgröna. Men det är inget tillräckligt underlag. I ett eftervalsscenario där S och SD tillsammans är större än alliansen – vilket de är med råge enligt senaste Sifo – kan en alliansregering aldrig vara säker på att få igenom sin politik eller ens kunna bilda regering.

Socialdemokraterna har vid ett flertal tillfällen sökt majoritet tillsammans med SD. Det började direkt efter valet 2010, då Mona Sahlin ville få igenom en egen talmanskandidat, som bara hade kunnat vinna voteringen med hjälp av SD. SD stödde dock Per Westerberg (M) som vann, dock utan att SD:s röster blev avgörande (eftersom socialdemokraten Thomas Bodström hade försvunnit till USA och en vänsterpartist var på toa). Men S skulle ha sett det som en seger om SD hade stött dem.

Ett år senare föreslog S att Regeringskansliets anslag skulle minska med 670 Mkr, lika mycket som SD ville. Det blev 300 i utskottet men SD var med på noterna.

Och så var det hösten 2013 då de rödgröna och SD bröt ut en skattefråga från alliansbudgeten för att stoppa en höjning av brytpunkten för statlig skatt. Och Mikael Damberg (S) ville släppa in SD i kvittningssystemet i riksdagen. I regeringsställning har detta fortsatt; tydligast är kraven på kollektivavtal vid offentlig upphandling där S uttryckte besvikelse över att de inte kunde få igenom det med hjälp av SD som de hade tänkt.

Med andra ord kommer det inte att dröja länge innan SD röstar med S, så hur ska en alliansregering klara sig? Det är nog Annie Lööf och Jan Björklund som ska precisera sig.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies