1515
Annons

Telia: Samverkan mellan olika sorts teknik driver digitaliseringen

REPLIK. Sverige har med internationella mått en bra bredbandsinfrastruktur och jämfört med många andra länder är kostnaden för att vara uppkopplad förhållandevis låg. Detta har lett till att en stor andel av befolkningen är uppkopplade och använder digitala tjänster. Vidare har Sverige höga politiska mål för tillgången till bredband, mål som dessutom skruvats upp ytterligare i regeringens nya bredbandsstrategi.

Mats Lundbäck.
Mats Lundbäck.

Men precis som Jan Backman och Tony Petersson säger finns det mycket kvar att göra innan alla i Sverige kan dra nytta av digitaliseringens möjligheter. I det sammanhanget är det viktigt att såväl näringsliv som offentlig sektor, byalag och enskilda hushåll är öppna för att använda de olika typer av tekniker som finns tillgängliga.

Den fasta infrastrukturen, i form av fiber, står inte i motsatsställning till varken den mobila tekniken eller andra radiobaserade lösningar. Tvärtom – de kompletterar varandra och är dessutom ofta en förutsättning för varandra. För oss på Telia är det centralt att inte stänga dörren för någon del av den tekniska utvecklingen utan tvärtom ständigt sätta kundernas behov i centrum.

Det är därför vi investerar miljarder i såväl fiber som mobilnät och dessutom hela tiden är öppna för att testa och utvärdera ny teknik och nya samarbeten. Genom att planera och optimera vår samlade infrastruktur, både fiber och mobilt, tar vi vår del av ansvaret för digitaliseringen av Sverige i en tid då kundernas krav på tillgänglighet och kapacitet hela tiden ökar.

Många kunder har behov av fiber – intresset runt om i Sverige är enormt. Det råder helt enkelt fiberfeber. På landsbygden lägger dessutom ofta eldsjälar i byalag och fiberföreningar ner ett stort ideellt engagemang för att få fiber till sina byar och samhällen. Detta engagemang är viktigt. Det ökar takten i fiberutbyggnaden och innebär att fibern kan nå ut brett och till ställen dit den annars inte nått.

Den breda fiberutbyggnaden på landsbygden gynnar dessutom utbyggnaden av mobilnäten då fiberanslutning ofta är en förutsättning för att kunna bygga mobilmaster. Detta blir inte minst viktigt i takt med att den mobila tekniken utvecklas mot allt högre hastigheter och mer kapacitet, till exempel via 5G och snabb tillgång till 700 MHz-bandet.

Gemensamt för fiber och mobilt är att det är två etablerade tekniker där det råder hård konkurrens och finns ett enormt marknadsintresse. Detta gäller dels själva näten, men också de digitala tjänsterna som näten används till. Över fiber och mobilt finns idag en mängd olika tjänsteleverantörer av såväl bredband som TV, telefoni och olika typer av välfärdstjänster. Detta skapar i sig självklart en stor valfrihet för kunderna och en snabb teknisk utveckling, inte minst vad avser säkerhet.

Vid övervägande om olika tekniklösningar bör man således inte bara utvärdera egenskaperna hos den grundläggande infrastrukturens, utan också bedöma vad infrastrukturen kommer att kunna nyttjas till i framtiden. Fiber och mobilt har överlägset flest användare, vilket driver intresset från tjänsteleverantörer och innebär att teknikerna ligger i framkant av utvecklingen.

Vid sidan om fiber och mobilt finns viktiga andra tekniker som kan göra stor nytta som komplement. En sådan är satellitteknik, som de senaste åren utvecklats snabbt. En annan är radiolänk eller så kallad trådlös fiber. Båda dessa tekniker fungerar som ett utmärkt komplement där det inte är ekonomiskt försvarbart eller geografiskt möjligt att bygga fiber eller nå fram med mobilnät med tillräcklig hastighet och kapacitet.

Jag instämmer med Jan Backman och Tony Petersson i att det ofta är dyrt att bygga fiber. Jag vill dessutom lägga till att det ofta är dyrt att etablera nya mobilmaster för att förbättra täckningen och kapaciteten. För att minska de kostnaderna – och på så sätt göra det möjligt för fler att ta del av digitaliseringen – är det viktigt att kommuner och andra beslutsfattare tar sin del av ansvaret och skapar bättre förutsättningar för utbyggnad av digital infrastruktur. Detta gäller till exempel pris och besittningsskydd i samband med etablering av mobilmaster och kostnader för återställning med mera i samband med byggande av fibernät.

Öppenhet inför den tekniska utvecklingen, samverkan mellan en lång rad olika aktörer och tekniker samt inte minst en fungerande konkurrens är nyckelfaktorerna för att Sverige ska fortsätta vara ett digitalt föregångsland.

Mats Lundbäck, teknikchef, Telia Sverige

 

Läs Jan Backmans och Tony Peterssons debattinlägg här.

 

Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 4.000-6.000 tecken inklusive blanksteg.

 

 


PM Nilsson: Följ Nordea till Europa

En av alla drömmar om Sveriges plats i Europa är att landet uppe i norr ska vara en fri, frihandlande och företagsvänlig nation i kanten av det stora byråkratiska halvsocialistiska euroblocket.

 

 

Bild:Marcus Ericsson/TT

Om den svenska kronans värde bestäms av en frisk och lidelsefri marknad kommer svenska regeringar att tvingas vara lite smartare än de andra och ha lite bättre förmåner för näringslivet.

Fallet Nordea visar att så inte är fallet.

Banksektorn är visserligen speciell och bankunionen är inte detsamma som den monetära unionen, men bankunionen är typisk för hur EMU är tänkt att fungera.

Efter skuldkrisen i eurozonen insåg alla att den europeiska centralbanken är den enda institution som kan injaga förtroende när banksystemen svajar. Ett gemensamt mynt framtvingar gemensamma regler och ett gemensamt ansvarstagande.

Sverige valde att inte vara med. Med dåvarande finansminister Anders Borgs ord ansåg den svenska regeringen att "svenska skattebetalare inte ska vara med och betala för andras misstag". Sverige först.

Man skulle då kunna tänka sig att de svenska regeringarna därefter borde ha bemödat sig om att skapa gynnsamma villkor för banksektorn. Men de politiska instinkterna var och är precis tvärtom. Anders Borg skällde på bankerna så fort han hade chansen och införde ensidiga hårdare krav på svenska banker jämfört med de som växte fram inom bankunionen.

Efter valet 2014 kom Magdalena Andersson som i ett och samma pressmeddelande lät meddela att hon ämnade punktbeskatta banker och gift. Samt användning av naturgrus. En svensk finansminister som vill visa sin styrka behandlar uppenbarligen bankerna som något motbjudande och farligt som helst bör fasas ut.

Den så kallade bankskatten kom och gick och ersattes av en snarlik resolutionsavgift, som också ändrades efter hård kritik.

Inte undra på att Nordeas vd på presskonferensen efter flyttbeskedet angav stabilitet och förutsägbarhet som huvudskälet till att huvudkontoret ska ligga i Helsingfors, tryggt inom bankunionens gränser och långt från det svenska Finansdepartementet.

Berättelsen om Nordea säger en hel del om svensk politisk kultur. Om ledande politiker upplever att det är opportunt att hetsa mot enskilda företag kan de gå hur långt som helst.

Magdalena Anderssons första reaktion när Nordea tvivlade på Sverige som hemort var att banken kan packa ihop om det inte passar.

Efter flyttbeskedet tävlade ministrarna om att fördöma och halvljuga. Statsministern anklagade Nordea för otacksamhet och lät påskina att banken var skyldig staten pengar, när det i själva verket är precis tvärtom. Staten har tjänat på att äga Nordea.

Orsaken är förstås att bankerna är sårbara inför en ofta kritisk allmänhet och det utnyttjar politikerna. Finans- och statsministern borde föra ett seriöst samtal om den finansiella sektorns betydelse för utvecklingen av svensk ekonomi, men i stället kammar de hem flesta möjliga populismpoäng.

Likheten med debatten kring välfärdsbolagen är slående. Sverige skulle behöva en rationell och konkret debatt om vilka villkor som ska gälla för privata företag i välfärden. Istället talar statsministern om barn på börsen och finansministern låtsas som att friskolorna stjäl skattepengar.

De ekonomiska argumenten för euron från folkomröstningen 2003 kvarstår. Ett gemensamt mynt minskar transaktionskostnader, företagen slipper valutafluktuationer och Sverige kommer på sikt i likhet med Tyskland gynnas av eurons relativa svaghet.

Men därutöver har det tillkommit andra viktiga skäl.

•Efter snart två decennier med euron är det nu uppenbart för alla som vill se att den svenska riksbanken inte kan föra en självständig penningpolitik. Den är slaviskt bunden till ECB. Det är en illusion att Sverige kan ha en egen räntenivå som avviker.

•Den enda friheten Riksbanken har är att vara lite mer extrem för att trycka ner kronan med en konstlad minusränta, vilket blåser upp hela bostadsmarknaden, som i sin tur bekämpas av Finansinspektionen och regeringen. Det är på det hela taget en pervers situation.

•Brexit visar hur lätt EU-medlemskapet plötsligt kan väga om man inte är med i eurozonen. Europa har starka historiska splittrande krafter. Länder som har euron lämnar inte. Länder som står utanför är mer osäkra. Om vi har otur kan Polen och Ungern mäla sig ur på grund av migrationen.

Det kan även hända Sverige. I och med att Storbritannien lämnar är euro­zonen nu det egentliga EU. Fördjupningen av samarbetet kommer att ske där. Nya bankunionsliknande regleringar av andra sektorer kommer att beslutas inom eurogruppen. Att befinna sig utanför är i praktiken ett långsamt farväl, mot en norsk situation.

Svensk politisk miljö är ingen säker garant för företagsklimatet. Den är labil, populistisk och latent socialistisk, vilket till exempel lördagens budget­nyhet om ökad skatt på investeringssparkontot visar.

Nordeas sak är vår. Säg ja till Europa.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?