ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Sverker Martin-Löf: Industrivärdens nya strategi försämrar ägarstyrningen

  • Risken för en omfattande utflaggning av bolagen inom Industrivärdensfären är uppenbar, mot bakgrund av kraften i det internationella kapitalet, skriver Sverker Martin-Löf. Foto: Oskar Omne

DEBATT. Det senaste året har korsägandet inom Industrivärdensfären upplösts. Det är i praktiken en konspiration som har fällt sfären, nu är alla bolag satta i spel och stora förändringar står för dörren, skriver Sverker Martin-Löf, tidigare ordförande i Industrivärden.

Den genomgripande och långsiktiga betydelsen av de beslut som Handelsbankens och SCA:s styrelseordförande Pär Boman meddelade kort före bolagsstämman i Industrivärden 2015, innebar, de facto, inledningen på en upplösning av den så kallade Handelsbankssfären och en avveckling av kontrollen över Industrivärden. Samtidigt har Pär Boman gett sitt aktiva stöd till en radikal förändring av investmentbolagets strategiska inriktning.

De aktieförsäljningar som skett sedan våren 2015 bekräftar detta. Första steget var att Handelsbanken, i november 2015, sålde sin 10-procentiga kontrollpost i SCA. Därefter sålde, också i november 2015, SCA sin kontrollpost i Industrivärden, varefter Handelsbanken, i augusti 2016, sålde sin 10-procentiga kontrollpost i Industrivärden. Efter dessa utförsäljningar kunde banken bekräfta att det så kallade korsägandet var upplöst.

Ett löfte som, enligt uppgift från Första AP-fonden, ställdes ut redan våren 2015, vid hemliga möten mellan Första AP-fonden (Ossian Ekdahl), Fjärde AP-fonden (Mats Andersson), AMF (Anders Oscarsson), Robur (Marianne Nilsson) samt Pär Boman och Fredrik Lundberg. (Källa: boken ”Tronstriden” av Jens B. Nordström, Lind & Co). Representanterna för fonderna lovade i gengäld stödja det förändrade förslaget från valberedningen i Industrivärden innebärande att Fredrik Lundberg skulle utses till ordförande i stället för Anders Nyrén.

Den enda publika förklaring som har getts är från Handelsbankens informationschef Johan Lagerström, som sagt att ”Vi är en bank och inget annat. Vi hjälper våra kunder med banktjänster och inget annat.” SCA:s vd Magnus Groth lät meddela att SCA är inget investmentbolag.

Alla dessa försäljningar av A-aktier, som utgjorde kontrollposter, skedde genom book-building-processer, vilket innebar att posterna splittrades på många händer. Utförsäljningarna skedde med en rabatt på 5 till 8 procent mot dagskurs. Köparna var dels svenska institutioner, dels Lundbergföretagen, dels också Lundberg privat, som ”lyckades” köpa betydande poster i såväl SCA som Industrivärden. I Industrivärden kunde Lundberg därmed uppnå positionen som största ägare.

Normalt brukar kontrollposter betinga en premie, alltså en överkurs, på cirka 10 procent. Förmånen för Lundberg blev därmed cirka 15 procent, medan SCA:s och Handelsbankens aktieägare gick miste om samma procentsats på den totala utförsäljningen.

Industrivärdens inriktning har under decennier varit att skapa aktieägarvärde genom att stimulera den industriella utvecklingen i innehavsbolagen. Detta har skett genom att erbjuda ett långsiktigt aktivt ägande, med ambitionen att bibehålla företagens bas i Sverige, det vill säga huvudkontor, FoU samt viss tillverkning. Portföljen var inriktad på nyckelföretag inom branscherna, skog, stål, bygg, bank, och teknik (SCA, SSAB, Skanska, Handelsbanken, Ericsson, Volvo och Sandvik).

Handelsbanks- eller Industrivärdenmodellen utvecklades till ett alternativ till den traditionella kapitalförvaltningen, som kännetecknar det institutionella kapitalet i Sverige och internationellt. Modellen har under lång tid överträffat börsindex. Intresset för modellen har vuxit, inte minst med anledning av dess betydelse för landets sysselsättning och välfärd. Samtidigt har det institutionella kapitalet blivit alltmer dominerande som ägare på börsen.

När nu Industrivärden, genom Pär Bomans och Fredrik Lundbergs agerande, plötsligt har anammat samma filosofi som det institutionella kapitalet, har ägaransvaret försvunnit och nya spelregler gäller för portföljbolagen. I praktiken är nu alla bolag satta i spel och stora förändringar står för dörren. Allt från uppdelningar till utförsäljningar. Risken för en omfattande utflaggning är uppenbar, mot bakgrund av kraften i det internationella kapitalet.

Det som pågår i SCA nu, är ett tydligt exempel på kortsiktigt och industriellt undermåligt agerande. Förklaringen är sannolikt att SCA:s styrelse numera saknar industriell branschkompetens. Enligt uttalande från Industrivärden, är det helt upp till bolagen själva att leda utvecklingen och inte en fråga för huvudägaren Industrivärden. Att, som man nu planerar att göra, skilja SCA:s råvarubas från den förädlande delen, innebär en katastrofal försvagning av bolaget, såväl strategiskt som finansiellt.

De stora marktillgångarna (det största privata skogsinnehavet i Europa) utgör en viktig finansiell resurs, samtidigt som förädlingsledet har en trygg råvaruförsörjning och stark konkurrenskraft. Om den skogsindustriella delen ska stå på egna ben, alltså utan tillgång till den förädlande delen, så är man tillbaka på ruta ett, där SCA var i början av 1980-talet. Förädlingsdelen, i form av hygienprodukter, tappar en stor del av den finansiella utvecklingskraften och blir starkt exponerad mot råvarukostnadssvängningar.

En utdelning av hygiendelen till aktieägarna, innebär att bolaget blir en attraktiv uppköpskandidat för internationella industriella och finansiella aktörer. Medieuppgifter gör dock gällande, att hela projektet drivs av Lundbergs önskan att slå samman SCA:s skogsindustriella del med Holmen. En åtgärd ägnad att rädda Holmen ur en återvändsgränd, på SCA:s aktieägares bekostnad.

Beslutet om Industrivärdens förändrade strategi har skickat en tydlig signal till alla bolag i portföljen och har, fullt förståeligt, skapat stor osäkerhet om framtiden och riskerar att förlama den industriella utvecklingsprocessen i dessa bolag.

Krishanteringen av Ericsson har inte heller underlättats av Industrivärdens radikalt förändrade strategi. Otydliga uttalanden från Industrivärdens vd om förtroendet för Ericssons vd och ordförande, har bidragit till att öppna för vilda spekulationer i medier och i Ericsson internt, som gör arbetet näst intill omöjligt för styrelse och ledning.

Sannolikt kommer Industrivärdens förändrade ägarbild och strategi att, i slutänden, också vara negativ för Handelsbanken. Banken förlorar sin tidigare ägarmässiga oberoende ställning och de stora portföljbolagens lojalitet kan snabbt komma att förändras. De många anställda i dessa företag kommer säkert att uppleva förändringarna som negativa. Bankrelationer bygger på förtroende – en färskvara som kan vara flyktig.

Det vore ytterst rimligt, med hänsyn till aktieägare och anställda, att Handelsbankens och SCA:s styrelser lämnar en tydlig redogörelse för bakgrunden och skälen till, varför man valde att ge upp kontrollen av Industrivärden och varför man ställt sig bakom, eller drivit igenom, den nya förvaltningsmodellen. Kort sagt; varför sände man Handelsbanksmodellen i graven och lämnade över ansvaret till Fredrik Lundberg, med en finansiell rabatt till råga på allt? Har detta skett i aktieägarnas bästa intresse?

Kulturen, som nu är borta, har burits i decennier av ledande personer inom sfären, såsom Tore Browaldh, Jan Wallander, Bo Rydin och undertecknad. Det bör även redovisas svar på frågan om beslutens legitimitet, samt huruvida Pär Boman och Fredrik Lundberg respekterat gällande regelverk. Agerandet från tjänstemännen i de fyra inblandade institutionerna väcker också många frågor, bland annat om vilka mandat de haft från sina respektive styrelser.

Sverker Martin-Löf, vd för SCA 1988–2002, ordförande i SCA 2002–2015, ordförande i Industrivärden 2007–2015, styrelsemedlem i Ericsson 1993–2014.

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies