1515
Annons

Staffan Bohman och Johan Fall: Sänk skatten och bredda momsen

DEBATT. Regeringen har genomfört flera förslag som har ökat skattebördan. Det är mindre snedvridande med skatt på konsumtion än på inkomster, skriver Staffan Bohman, ordförande för Näringslivets skattedelegation, och Johan Fall, skattechef på Svenskt Näringsliv.

Bild:Christine Olsson

Inom skattepolitiken behövs många reformer och framför allt rätt reformer för stärkt konkurrenskraft och ökade frihetsgrader för konsumtionsbeskattning. Dagens skattesystem står direkt och indirekt inför ett stort antal yttre och inre hot.

Donald Trump planerar sänkt bolagsskatt från 35 till 15 procent, sänkt högsta marginalskatt från 39 till 33 procent och territoriell beskattning. Sannolikt dras investeringskapital till USA och bort från Europa.

Samtidigt aviserar Storbritannien bolagsskattesänkningar ned under 15 procent. Flera EU-länder har liknande tankar och i Ungern föreslås bolagsskattesats på 9 procent. Sveriges 22 procent skatt är just nu vid EU-snittet, men våra ränteavdragsregler är oförutsägbara och en allvarlig konkurrenskraftsnackdel.

EU:s nya direktivförslag om gemensam bolagsskattebas i EU är också problematiskt. Frivilligheten stryks för stora skattebetalare. Möjligheterna till konsolidering skjuts till en oviss framtid. Fördelningen av skattebas ska även baseras på försäljning, vilket är principiellt fel – och starkt negativt för ett litet land som Sverige.

Hittills har efterfrågan hållits uppe av extremlåga räntor. En normalisering är inte aktuell i närtid, men rycker oundvikligen närmare. Framför omvärldsfaktorer och penningpolitik står därför nu finanspolitiken mer tydligt i fokus än på länge.

Missgrepp har gjort finanspolitiken till ett inre hot. Det mest kraftfulla verktyget i den finanspolitiska verktygslådan – skattepolitiken – har hanterats oförnuftigt. Skatteskärpningar, inte minst på arbete, har skett med breda höjningar av arbetsgivaravgiften samt sämre rut- och rotavdrag. Marginalskatten har höjts till världens högsta och stora grupper har fått ökade marginalskatter genom lägre brytpunkt. Progressiviteten är förvärrad och principen om hälften kvar synes avlägsen.

Nyligen lades mer sten på bördan genom utredningsförslag om ökade skatter på 5 miljarder kronor för småföretagare genom ett batteri av försämringar i det så kallade 3:12-regelverket. Sveriges ägarbeskattning är långt från konkurrenskraftig.

Bara dagar senare föreslogs en ny finansskatt. Om skatten införs kommer den att drabba bankkunder, sysselsättningen och våra framtida pensioner. Innan månaden är slut kan dessutom en ny flygskatt lyfta och ytterligare skatter är på väg på transporter och kemikalier.

Det inger stor oro. Fördömande kommentarer om andra länders ambitioner eller nostalgiska tillbakablickar på gamla inhemska skattereformer blir återvändsgränder.

I stället borde blicken riktas framåt. Sveriges välstånd kan stärkas genom att skattesystemet används som ett konkurrensmedel. Incitamenten till arbete, investeringar och företagande behöver bli bättre genom lägre kapital- och marginalskatter.

Först måste de för tillväxten mest skadliga skatterna åtgärdas. Låga skattesatser och breda baser är att föredra samt ökad transparens och generella åtgärder som undviker snedvridningar.

Offentligfinansiella konsekvenser borde inte analyseras statiskt utan ta hänsyn till hur skattebaserna påverkas. Därtill är stram utgiftspolitik viktigast för grundkravet om sunda offentliga finanser. Bara i andra hand ska skatteförändringar kunna prövas.

Sveriges hårda beskattning på de flesta områden gör möjligheterna starkt begränsade, men det är mindre snedvridande med skatt på konsumtion än på inkomster.

Konsumtionsskatterna domineras helt av momsen, som är extremt komplex. Dold moms och kumulativa effekter orsakas av undantagsregler. De motverkar effektiva tjänsteköp, försvårar lokalförsörjning och skjuter investeringar på framtiden. Undantagen från moms gäller stora områden som bostäder, finans och offentliga tjänster.

EU avgör handlingsutrymmet men kommissionens handlingsplan för moms kan öka medlemsländernas frihetsgrader. Det är angeläget att svenska regeringen höjer sin röst för att detta ska kunna ske. Övergång från inkomstskatt till konsumtionsskatt kan diskuteras på allvar först med ökat utrymme för slopade undantag. Vi behöver diskutera basbreddning mer än enhetlig skattesats. Enligt kommissionens beräkningar nyttjar Sverige i dag ungefär hälften av ideal momsskattebas.

Med början omkring millennieskiftet gjordes många kloka skattereformer. Såväl vänster- som högerregeringar minskade skatterna på arbete, arvs-, gåvo- och förmögenhetsskatter slopades, rut och rot etablerades och småföretagen fick bättre regler.

Ekonomin utvecklades väl och skattetrycket minskade från 49 till 43 procent av BNP, medan skatteintäkterna ökade med 275 miljarder kronor, rensat för inflation. Lärdomen är att successiva skattereformer är vägen framåt. Fokus måste vara på att göra rätt reformer med minskade snedvridningar och ökad konkurrenskraft som ledstjärnor.

Staffan Bohman, ordförande, Näringslivets Skattedelegation
Johan Fall, chef, Svenskt Näringslivs skatteavdelning


Advokat: Förvaltningsdomstolarna är tyvärr inte rättssäkra

DEBATT. De allmänna domstolarna har under de senaste 10-15 åren ryckt upp sig rejält. Både vad gäller bemötande av parter och ombud och handläggning av kommersiella tvister. Förvaltningsdomstolarna har inte alls hängt med, skriver Olle Flygt, advokat.

Olle Flygt.
Olle Flygt.

Är förvaltningsdomstolarna rättssäkra för privatpersoner och kommersiella aktörer? Debattörer (bl a Claes Sjölin på Di Debatt den 24/8) har på senare tid argumenterat för motsatsen. Efter en karriär som processjurist kan jag tyvärr konstatera att förvaltningsdomstolarnas handläggning av större kommersiella mål inte duger. De pågående riskkapitalprocesserna är ett exempel. Det råder en ovilja att ge parterna tillräckligt med tid, domskäl är outvecklade, sakförhållanden återges felaktigt och utan att ha stämts av med parterna. Dessutom är det mycket svårsmält att en domstol kan meddela domar i 446 olika mål utan en enda skiljaktig mening. Något är fel.

Den viktiga frågan är vad som kan göras åt detta. De allmänna domstolarna har under de senaste 10–15 åren ryckt upp sig rejält. Både vad gäller bemötande av parter och ombud och handläggning av kommersiella tvister. Målen utreds ordentligt av domare som vill förstå målen, som visar respekt för parterna och ger dem erforderlig tid att utföra sin talan. Förvaltningsdomstolarna har inte alls hängt med.

Få tycker synd om de rika och privilegierade. Men självklart måste företag och riskkapitalister i lika hög grad som utsatta parter uppleva att domstolarna garanterar enskildas fri- och rättigheter och intresserar sig för deras mål. Det gäller inte bara prejudikatinstanserna, dit endast ett fåtal kommer, utan även underrätterna.

Jag har flera gånger processat stora mål i förvaltningsdomstol. Från mitten av 1990-talet tills nyligen var jag inblandad i ett antal för telekomoperatörerna viktiga tvister. Det var påtagligt mycket lättare att vinna när man biträdde en operatör som var med- och inte motpart till PTS. Tyvärr fungerar det likadant i skattetvister. Det är för svårt för den skattskyldige att vinna och för enkelt för Skatteverket.

Det allmänna lyckas i förvaltningsdomstol lätt styrka omständigheter för vilka man har bevisbördan – ibland rentav utan att någon bevisning ens åberopats. Dessutom är domskälen oftast alltför outvecklade – det går ibland inte att förstå varför det har gått som det gjort i målet.

Mot bakgrund av mina tidigare erfarenheter var det först efter övertalning jag gick med på att förstärka ett större team av skattejurister som biträdde NC Advisory AB – rådgivningsbolag till Nordic Capitals fonder. Det var i målet om så kallad ”carried interest” för några år sedan, ett för hela riskkapitalbranschen och därmed näringslivet i Sverige mycket betydelsefullt mål.

Målet avgjordes till bolagets fördel i slutet av 2013 och domen vann laga kraft året därpå. Men Skatteverket gav sig inte utan bytte grund för beskattning av carried interest. Vissa anställda i NC Advisory skulle tjänstebeskattas trots att den lagakraftvunna domen innebar att arbetsgivaren inte skulle betala sociala avgifter. Andra skulle 3:12-beskattas. Vi förlorade i Kammarrätten i Stockholm i år. Huruvida Högsta förvaltningsdomstolen tar upp målen till prövning återstår att se.

Behandlingen av NC Advisory AB i förvaltningsrätten var bedrövlig. Domaren i förvaltningsrätten lyckades inte leva upp till det grundläggande kravet att göra ett opartiskt intryck på vår klient. En del av det är nämligen att tillse att parternas åberopanden blir klarlagda, att befogade frågor från part besvaras av motparten och att inte uttalat ge problemformuleringsprivilegiet till det allmänna.

Ingen av de tiotals skatteexperter, bland dem flera professorer och pensionerade domare, som granskade domen kunde förstå och/eller förklara den. Domen var kort och gott dåligt motiverad, vilket hängde samman med att Skatteverkets åberopanden aldrig hade klarlagts. När ingen förstår domen har domstolen onekligen misslyckats.

Även kammarrättens hantering av NC Advisory AB:s anställda lämnade övrigt att önska. Till att börja med förvägrades de mer än en dags förhandling. Det hade självklart behövts i ett såpass komplicerat mål där stora värden för enskilda står på spel. Det omöjliggjorde att höra den bevisning som var av betydelse för tjänstebeskattning. Tjänstefrågan skulle inte alls diskuteras på den en dag korta förhandlingen. Döm om NC-individernas förvåning och besvikelse när vissa av dem sedan förlorade just tjänstefrågan, som de hade vunnit i förvaltningsrätten. Att kammarrätten missförstått sakomständigheterna och bortsett från den tidigare kammarrättsdomen som rörde exakt samma omständigheter och därför gått fel i tjänstefrågan utan att ens ställa en enda fråga till parterna är mycket anmärkningsvärt. Det har slagit mycket hårt mot de mer juniora NC-individerna.

Inte en enda av de sju domare som var inblandade i vårens riskkapitalprocesser var skiljaktig avseende en enda fråga i ett enda mål. Hur kunde fronten bli så enad? Målen avsåg trots allt 85 individer och flera beskattningsår för de allra flesta individer. Totalt 446 mål och många frågor i varje mål. Utgången i förvaltningsrätten hade varit blandad. Trots detta alltså inte en enda skiljaktig mening! Det antyder en alltför summarisk prövning.

Särskilt anmärkningsvärt är detta vad gäller frågan om skattetillägg. Hur kan någon av de materiella frågorna i riskkapitalprocesserna vara att anse som en enkel skattefråga? De har sysselsatt mängder av tjänstemän på Skatteverket under en lång rad år. Skatteverket har börjat driva frågan om 3:12-beskattning först efter att verket utan framgång försökt få prövningstillstånd i Högsta förvaltningsdomstolen. Detta under påstående att tjänstefrågan var en prejudikatfråga – det vill säga en ännu olöst rättsfråga. Ändå fullt skattetillägg! Och ingen dissident. Man kan knappt tro att det är sant. Det är väl ändå lite väl fiskalt?

Kunde jag flytta vissa måltyper från förvaltningsdomstolarna till de allmänna domstolarna skulle jag göra det utan att tveka. Eftersom jag inte kan det hoppas jag att förvaltningsdomstolarna höjer sig några snäpp – och det snarast. Själv lämnar jag dem nu för gott. Vi kommer inte att sakna varandra.

Olle Flygt, partner på Mannheimer Swartling, advokat inriktad på processer och annan tvistlösning

 

Läs svar från Kammarrätten och Förvaltningsrätten här.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?