1515
Annons

SAS, Norwegian och BRA: Detta är vårt alternativ till flygskatt

DEBATT. De tre stora flygbolagen i Sverige lovar att halvera de faktiska fossila koldioxidutsläppen från inrikesflyget jämfört med 2005. Detta är den gemensamma ambition som delas av hela svenska flygnäringen, skriver Christian Clemens, BRA, Rickard Gustafson, SAS och Bjørn Kjos, Norwegian.

Regeringen meddelade i dag att det ska införas en ny skatt på flygresor, vars syfte sägs vara att minska flygets klimatpåverkan. Ambitionen att gå mot ett hållbart resande delas av alla – men till skillnad från regeringen vill vi använda de mest effektiva vägarna dit i stället för en symbolskatt som bara blir ett slag i luften för miljön, som försenar utvecklingen samtidigt som konsekvenserna för tillgänglighet, företagande och möten blir allvarliga.

I dag presenterar vi därför, som representanter för den svenska flygbranschen, gemensamma mål för hur Sverige ska ta täten mot ett mer hållbart flyg till 2030. Dessa mål är mer ambitiösa än de globala mål som branschen tidigare kommit överens om och långt mer effektiva än de minimala klimateffekter som regeringens egen utredning uppskattar att flygskatten kommer att få.

Flygbolagen har som ambition att till 2030 halvera de faktiska fossila koldioxidutsläppen från inrikesflyget jämfört med 2005. Ambitionen ska nås genom att:

* Inrikesflygtrafiken sker med mer klimat- och bränsleeffektiva flygplan.
* Uppemot hälften av allt bränsle som används på flygningar inom Sverige ska vara biobränsle (i dag är det mindre än 1 procent).

Detta är den gemensamma ambition som delas av hela svenska flygnäringen. Flygbolag, flygplatser, flygindustri och flygtrafikledning har alla en viktig del i arbetet för att målen ska kunna uppnås.

Vi är väl medvetna om att flygbranschen står inför utmaningen att fortsätta att minska flygets klimatpåverkan. För att nå målen till 2030 är mer energieffektiv teknik i nya flygplan, biobränslen och förändrade flygmetoder nyckelkomponenter. Arbete pågår och framsteg görs kontinuerligt inom dessa områden. Hela flygbranschen arbetar för att skapa en marknad för storskalig biobränsleproduktion. Teknikutvecklingen går snabbt framåt och den senaste generationens flygplan drar mindre än 0,3 liter bränsle per passagerare och mil.

Genom att använda nya avancerade material kan vikten i flygplan minska avsevärt och lägre vikt innebär minskad bränsleförbrukning. Att investera i mer bränslesnåla flygplan är betydligt mer effektivt än att införa en flygskatt. Det är genom dessa metoder vi ska nå våra ambitiösa klimatmål.

Vi delar regeringens ambition att minska flygbranschens klimatpåverkan. Vi tror däremot inte på den bakåtsträvande tanken att nå dit genom begränsat resande. Det skulle innebära minskad tillgänglighet och tillväxtmöjlighet för stora delar av Sverige. Bara under det första året beräknas flygskatten innebära 7.000 färre jobb och en BNP-förlust på närmare 4 miljarder kronor. En flygskatt beräknas i bästa fall minska Sveriges årliga koldioxidutsläpp med 0,2 procent. Samtidigt kommer den att försvåra de investeringar som krävs för att göra verklig skillnad.

Flygnäringen är viktig för Sverige. Den bidrar med jobb, både direkt som arbetsgivare men framför allt indirekt genom att möjliggöra ett livskraftigt näringsliv i delar av Sverige där flyget är det enda reella transportalternativet. Den bidrar till svensk ekonomi genom besöksnäring, handel och export. Inte minst möjliggör den varje dag tusentals möten mellan människor. Sverige behöver flyget, inte minst för att nå regeringens mål för regional tillväxt.

Vi i flygbranschen står redo att genomföra nödvändiga satsningar på mer energieffektiv teknik, nya bränslen och effektivare flygmetoder. Åtgärder som gör skillnad för klimatet, på riktigt. I en hårt konkurrensutsatt bransch med små marginaler kommer ökade nationella kostnader genom flygskatten att kraftigt begränsa vår kapacitet att fortsätta investera i hållbarhet. Vårt budskap till regeringen är att skrota förslaget om en flygskatt som i praktiken riskerar att försena det hållbara flyget. Istället bör man stötta hållbar innovation och teknikutveckling, exempelvis genom att skapa ekonomiska incitament för investeringar i ny klimateffektiv teknik och i alternativa bränslen. På så sätt kan vi gemensamt minska flygets klimatpåverkan samtidigt som vi gör Sverige tillgängligt för alla.

 

Christian Clemens, vd, BRA
Rickard Gustafson, vd och koncernchef, SAS
Bjørn Kjos, vd och koncernchef, Norwegian

 

Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 2.500-6.000 tecken inklusive blanksteg.


PM Nilsson: Följ Nordea till Europa

En av alla drömmar om Sveriges plats i Europa är att landet uppe i norr ska vara en fri, frihandlande och företagsvänlig nation i kanten av det stora byråkratiska halvsocialistiska euroblocket.

 

 

Bild:Marcus Ericsson/TT

Om den svenska kronans värde bestäms av en frisk och lidelsefri marknad kommer svenska regeringar att tvingas vara lite smartare än de andra och ha lite bättre förmåner för näringslivet.

Fallet Nordea visar att så inte är fallet.

Banksektorn är visserligen speciell och bankunionen är inte detsamma som den monetära unionen, men bankunionen är typisk för hur EMU är tänkt att fungera.

Efter skuldkrisen i eurozonen insåg alla att den europeiska centralbanken är den enda institution som kan injaga förtroende när banksystemen svajar. Ett gemensamt mynt framtvingar gemensamma regler och ett gemensamt ansvarstagande.

Sverige valde att inte vara med. Med dåvarande finansminister Anders Borgs ord ansåg den svenska regeringen att "svenska skattebetalare inte ska vara med och betala för andras misstag". Sverige först.

Man skulle då kunna tänka sig att de svenska regeringarna därefter borde ha bemödat sig om att skapa gynnsamma villkor för banksektorn. Men de politiska instinkterna var och är precis tvärtom. Anders Borg skällde på bankerna så fort han hade chansen och införde ensidiga hårdare krav på svenska banker jämfört med de som växte fram inom bankunionen.

Efter valet 2014 kom Magdalena Andersson som i ett och samma pressmeddelande lät meddela att hon ämnade punktbeskatta banker och gift. Samt användning av naturgrus. En svensk finansminister som vill visa sin styrka behandlar uppenbarligen bankerna som något motbjudande och farligt som helst bör fasas ut.

Den så kallade bankskatten kom och gick och ersattes av en snarlik resolutionsavgift, som också ändrades efter hård kritik.

Inte undra på att Nordeas vd på presskonferensen efter flyttbeskedet angav stabilitet och förutsägbarhet som huvudskälet till att huvudkontoret ska ligga i Helsingfors, tryggt inom bankunionens gränser och långt från det svenska Finansdepartementet.

Berättelsen om Nordea säger en hel del om svensk politisk kultur. Om ledande politiker upplever att det är opportunt att hetsa mot enskilda företag kan de gå hur långt som helst.

Magdalena Anderssons första reaktion när Nordea tvivlade på Sverige som hemort var att banken kan packa ihop om det inte passar.

Efter flyttbeskedet tävlade ministrarna om att fördöma och halvljuga. Statsministern anklagade Nordea för otacksamhet och lät påskina att banken var skyldig staten pengar, när det i själva verket är precis tvärtom. Staten har tjänat på att äga Nordea.

Orsaken är förstås att bankerna är sårbara inför en ofta kritisk allmänhet och det utnyttjar politikerna. Finans- och statsministern borde föra ett seriöst samtal om den finansiella sektorns betydelse för utvecklingen av svensk ekonomi, men i stället kammar de hem flesta möjliga populismpoäng.

Likheten med debatten kring välfärdsbolagen är slående. Sverige skulle behöva en rationell och konkret debatt om vilka villkor som ska gälla för privata företag i välfärden. Istället talar statsministern om barn på börsen och finansministern låtsas som att friskolorna stjäl skattepengar.

De ekonomiska argumenten för euron från folkomröstningen 2003 kvarstår. Ett gemensamt mynt minskar transaktionskostnader, företagen slipper valutafluktuationer och Sverige kommer på sikt i likhet med Tyskland gynnas av eurons relativa svaghet.

Men därutöver har det tillkommit andra viktiga skäl.

•Efter snart två decennier med euron är det nu uppenbart för alla som vill se att den svenska riksbanken inte kan föra en självständig penningpolitik. Den är slaviskt bunden till ECB. Det är en illusion att Sverige kan ha en egen räntenivå som avviker.

•Den enda friheten Riksbanken har är att vara lite mer extrem för att trycka ner kronan med en konstlad minusränta, vilket blåser upp hela bostadsmarknaden, som i sin tur bekämpas av Finansinspektionen och regeringen. Det är på det hela taget en pervers situation.

•Brexit visar hur lätt EU-medlemskapet plötsligt kan väga om man inte är med i eurozonen. Europa har starka historiska splittrande krafter. Länder som har euron lämnar inte. Länder som står utanför är mer osäkra. Om vi har otur kan Polen och Ungern mäla sig ur på grund av migrationen.

Det kan även hända Sverige. I och med att Storbritannien lämnar är euro­zonen nu det egentliga EU. Fördjupningen av samarbetet kommer att ske där. Nya bankunionsliknande regleringar av andra sektorer kommer att beslutas inom eurogruppen. Att befinna sig utanför är i praktiken ett långsamt farväl, mot en norsk situation.

Svensk politisk miljö är ingen säker garant för företagsklimatet. Den är labil, populistisk och latent socialistisk, vilket till exempel lördagens budget­nyhet om ökad skatt på investeringssparkontot visar.

Nordeas sak är vår. Säg ja till Europa.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?