1515
Annons

Saco och Sulf: Elitforskare tvingas ut ur landet

DEBATT. Sverige ska vara ett attraktivt land för utländska forskare. Våra företag och lärosäten är beroende av de skarpaste hjärnorna för att generera lösningar som tryggar jobb och tillväxt.

Sacos ordförande Göran Arrius och SULF:s ordförande Mats Ericson.
Sacos ordförande Göran Arrius och SULF:s ordförande Mats Ericson.

Men forskare och doktorander från länder utanför EU/EES löper stor risk att fastna i Migrationsverkets handläggningsköer. De tvingas då välja mellan att lämna Sverige i förtid eller stanna kvar och arbeta helt utan socialt skyddsnät.

Situationen är ohållbar och drabbar individerna och deras familjer hårt, men också Sveriges konkurrenskraft.

Problemet blir allt vanligare. Våra organisationer har i dagsläget kontakt med flera personer som vittnar om att de befinner sig i ett byråkratiskt limbo. För trots att de sökt nya arbetstillstånd i god tid har Migrationsverkets hantering dragit ut på tiden.

Det betyder att de utländska forskarna och doktoranderna förlorar samtliga sociala förmåner som barnbidrag, sjukpenning och föräldrapenning trots att de betalar skatt i Sverige. Arbetsgivaren kan inte heller låta dem åka utomlands på tjänsteresa eftersom de kan nekas att återvända till Sverige utan giltigt arbetstillstånd.

Vi uppmanar därför regeringen att omgående genomföra tre åtgärder:
1) Ge Migrationsverket öronmärkta resurser för att korta handläggningstiderna för de som redan är i landet och söker nytt uppehållstillstånd.
2) Se över socialförsäkringslagen så att den som ansökt om nytt uppehålls- och arbetstillstånd i tid, och som under väntetiden arbetar eller har rätt att arbeta i Sverige, inte blir av med sina förmåner.
3) Ge doktorander uppehållstillstånd i mer än ett år i taget. De är här för att bedriva forskarutbildning under minst fyra år och det finns ingen anledning att de inte ska få tillstånd för hela perioden. Förändringen kan ske utan lagändring och skulle minska arbetsbelastningen på Migrationsverket samt underlätta för individerna.


Det framställs ibland som att världens talanger står i kö för att flytta till Sverige. Så är det inte. Vi är ett avlägset land med ett litet språk och kargt klimat. Vi har därtill en marginalskatt som är bland de högsta i världen och byråkratiskt krångel bidrar knappast till att öka vårt anseende bland toppforskare utanför EU.

Situationen måste förändras och det är bråttom. Vi har inte råd att stänga dörren till eftertraktad kompetens.

 

Göran Arrius, ordförande, Saco
Mats Ericson, förbundsordförande Sulf (Sveriges universitetslärare och forskare)

 

Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 4.000-6.000 tecken inklusive blanksteg.


Frida Wallnor: Tyskland behöver mer än stabilitet

LEDARE. På söndagen är det dags för valet till den tyska förbundsdagen – ett val som borde vara det europeiska ”supervalårets” höjdpunkt med tanke på tyskarnas vikt för Europa, både ekonomiskt och politisk. Men känslan av avslagenhet går inte att komma ifrån – inte ens de ryska trollen verkar engagera sig.

FORTSATT FÖRTROENDE. Att bedriva en valkampanj enbart genom att hänvisa till rutin och en stormig omvärld tycks uppenbarligen fungera för Angela Merkel. Hennes kristdemokrater ser ut att vinna en jordskredsseger i morgon.
FORTSATT FÖRTROENDE. Att bedriva en valkampanj enbart genom att hänvisa till rutin och en stormig omvärld tycks uppenbarligen fungera för Angela Merkel. Hennes kristdemokrater ser ut att vinna en jordskredsseger i morgon.Bild:AP

Nonchalansen känns av också i Berlin, där man just nu tycks oroa sig mer för logistiken kring att genomföra Berlin Marathon och valet på samma dag.
Det som borde oroa tyskarna är framtiden.

För även om det bevisligen går bra ekonomiskt för Tyskland i dag hotar mörkare moln vid horisonten. Angela Merkel har levt gott på effekterna från Gerhard Schröders Agenda 2010-reformer i kombination med en svag växelkurs som gynnat exporten. För att den låga arbetslösheten och starka tillväxten ska bestå krävs dock långsiktiga investeringar i landets eftersatta infrastruktur. Bredbandsutbyggnaden måste ta fart för att ens vara i närheten av det andra europeiska länder har uppnått. Med en befolkning som blir allt äldre behöver man ta tillvara och utbilda den nya arbetskraft som kommit till Tyskland under de senaste åren.

Detta har dock varit en valrörelse befriad från visioner. En valrörelse där den enda riktiga tv-duellen mellan de två huvudkombattanterna kom att bli en lam historia som bara bekräftade hur överens partiledarna är i många frågor. Merkel är inte känd som någon visionär, men det är märkligt att någon kan komma så lindrigt undan genom att i princip enbart hänvisa till rutin och en stormig omvärld.

Men opinionsundersökningarna talar sitt tydliga språk. Strategin har fungerat. Den stora skuldbördan ligger snarare hos oppositionen – främst hos Socialdemokraterna och deras Martin Schulz, som förutom några veckor i vintras (Schulz-effekten) misslyckats med att framstå som en seriös utmanare. Likt Merkel tycks han ha trott att det skulle räcka med att bara vara sig själv, det vill säga ”inte Merkel”, för att göra succé 2017.

Men det är inte bara tyskarnas behov av stabilitet som SPD har underskattat. De tycks även ha underskattat hur stark den tyska ekonomin faktiskt är. Att göra social rättvisa till partiets profilfråga under ett valår där få väljare tycks klaga på sociala orättvisor är nära på tjänstefel av SPD-strategerna.

Till deras försvar kan sägas att det bevisligen är svårt att sitta i samma regering som CDU/CSU under Merkel. Det rekordsvaga valresultat som enligt undersökningarna väntar SPD i morgon lär kunna jämföras med Liberalernas katastrof 2009, då partiet till och med ramlade ur parlamentet efter fyra år i koalitionsregering. Frågan är vem som törs göra Merkel sällskap härnäst?

Risken är överhängande att kommande regeringsförhandlingar drar ut på tiden, vilket kan bli ett problem, exempelvis för EU som bara väntar på att få sätta igång sitt reformarbete. En minoritetsregering med enbart CDU à la svenskt recept är otänkbart, enligt tyskar, som tycks chockade enbart över frågan.

Konsensus är att SPD skulle offra sig i ett låst läge. De skulle stanna i storkoalitionen, ta ansvar, även om det sannolikt skulle kosta ytterligare sympatisörer. Men i Tyskland står landets stabilitet över partipolitiken – en fascinerande kontrast till det svenska regeringsbildningsspelet.

En fortsättning på storkoalitionen vore dock inte problemfri. Det skulle sannolikt gynna det högerextrema Alternativ för Tyskland (AfD), som ser ut att komma trea i valet och därmed bli största oppositionsparti. Det skulle ge AfD utrymme att synas och möjlighet att beklaga sig över hur de isoleras av övriga partier.

Den här ”beröringsskräcken” gentemot ett extremparti och dess konsekvenser känner vi mycket väl igen i Sverige. Förhoppningsvis inser tyskarna att det är en farlig väg att gå.

Att som nykomling bli tredje största parti i förbundsdagen vore ändå en bedrift av AfD, speciellt mot bakgrund av landets mörka historia. Lika mycket vore det ett kvitto på de övriga partiernas misslyckande och en logisk följd av samstämmigheten dem emellan.

Någonstans måste missnöjet kanaliseras. Förhoppningsvis kan det fungera som en väckarklocka inför kommande fyra år.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?