ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Energi

PM Nilsson: Vem vinner solenergins världsordning?

Två kinesiska bolag meddelade i fredags att de ska bygga en solkraftspark i Tjernobyl. Den symboliska innebörden i skiftet mellan en sovjetisk kärnkraftsruin och ett kinesiskt glänsande solpanelsfält är oemotståndlig för vem som helst, men särskilt för Kina. Det är som att bygga Klippmoskén på det gamla templet.

 

Den ogenomträngliga smogen i Peking brukar illustrera hopplösheten i världens klimatkris. Det är dags att uppdatera den bilden.

På klimattoppmötet i Marrakesh var Kina är den stabiliserande stormakten när USA svajar. Kinas åtaganden i Paris-avtalet står fast oavsett vad den nya administrationen i Washington gör, som för övrigt inte hade någon utsänd alls.

Kina har alla skäl i världen att skynda sig.

Kina är det land där solenergi växer snabbast, vilket är den främsta orsaken till att förnyelsebara energislag nu ökar snabbare än kol i världen och att koldioxidutsläppen inte har ökat sedan 2013. Den viktigaste drivkraften är att kineserna vill bli kvitt sin smog, samt att solenergi är billigt.

Men kineserna visar också tydliga ambitioner att bli ett globalt centrum för solenergi.

Kinesiska bolag bygger solceller över hela Afrika, projekterar stora anläggningar i Sahara och skissar på transeuroasiatiska elledningar för att kunna överföra kraft. Kinesiska staten har anslagit ett rekordstort solprojekts-belopp till det traditionellt fossilt finansierade International Energy Agency.

Kinas roll i Afrika är särskilt intressant eftersom all befolkningstillväxt de närmaste 100 åren kommer att ske där. Energimarknaden har stagnerat i Europa och USA men i Afrika växer den med sex procent om året och väntas tredubblas till 2040.

De största aktörerna är kinesiska bolag som under de senaste fem åren har investerat 130 miljarder kronor i kraftproduktion och kraftledningar. Hälften av all ny afrikansk kraftkapacitet som Kina byggt är förnyelsebart.

Kinas intresse för global solenergi kan delas upp i tre dimensioner.

Den första är kommersiell, vilket bådar gott. Kina äger världens största produktionskapacitet för solceller och har lyckats pressa priserna i en hastighet som har överraskat alla. Om utvecklingen fortsätter kommer hushåll snart inte ha råd att vara utan solpaneler.

Kina är också världens största batteritillverkare och har 90 procent av de nödvändiga batterimineralerna. Därtill har de en välutvecklad elektronisk industri som jagar nya tillväxtmarknader när de gamla mognar.

Det andra skälet är geopolitiskt. Med Parisavtalet har världen bestämt att förnyelsebara energislag ska vara dominerande inom bara några decennier. Den tekniska och ekonomiska utvecklingen pekar på att sol kommer att bli det viktigaste. Men precis som kol och olja skapade sina världsordningar och stormakter kommer solenergi att skapa sin. Om Kina blir den ledande solenergiproducenten innebär det globalt inflytande.

Det tredje skälet är politiskt. Världens syn på USA och dess demokratiska processer är just nu milt uttryckt skeptisk. Inget gott tycks komma från långt driven folkmakt. Med instabiliteten i de övriga västdemokratierna, främst England och Frankrike, framstår demokratin som styrelseskick som riskfyllt och oansvarigt.

Om demokratierna med USA i spetsen inte orkar dra det politiska arbetet som följer med Parisavtalet, eller till och med drar sig ur, har Kina en exceptionell chans att legitimera sitt auktoritära styre.

Demokratins segrar under 1900-talet berodde inte bara på dess frihet, ekonomiska tillväxt och teknologiska och militära styrka, utan också på att demokratierna var bäst på att lösa svåra samhällsproblem. Det var de rörliga och öppna liberala marknadsekonomierna som skapade de mest friska, mest jämlika och renaste samhällena. De åkte också först till månen, sprang snabbast på 100 meter, sydde de snyggaste jeansen och gjorde de bästa poplåtarna, vilket fångade världens ungdom, men det var ändå utanpåverk. Om demokratin inte hade löst industrisamhällets nya sociala spänningar, misslyckats med bättre hälsa för alla och underlåtit att få bort gifter, gräva reningsverk och katalysera bort svavelnedfallet, hade friheten inte varit lika självklar.

Om Kina tar chansen och blir den ledande politiska kraften i klimatomställningen kommer resten av världen inte bara applådera resultatet utan också dess politiska system som kommer att vinna legitimitet långt in i nästa sekel.

Det finns många skäl för demokratierna att påskynda klimatarbetet. Men ett skäl är kampen för frihet. Om politisk frihet i mitten av detta sekel mest associeras med oberäkneliga ledare, kraftlösa regeringar och klimatpolitiska svek är det lätt att se hur nya generationer kommer att orientera sig.

Temperaturen i Arktis har under hösten legat 20 grader över den normala. Forskarna varnar för hastiga förlopp. Klimatfrågan är fysiskt påtaglig. Snabbast vinner.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer