GAL-TAN ger ett fint rutmönster hos statsvetarna, men har alltid känts för trång för att förklara exempelvis MP:s eller Moderaternas förflyttning i migrationspolitiken.
Economist noterar att tyskarna tycks orientera sig mer efter två begrepp som har sitt ursprung i ett tal som sociologen Max Weber höll i München 1919. Politiken i det moderna samhället, sa han, tenderar att växla mellan övertygelsens etik (Gesinnungsethik) och ansvarsetiken (Verantwortungsethik).
En politiker som drivs av sin övertygelse kommer att framhärda även om den leder till sämre resultat eftersom övertygelsen per definition är ofelbar. Allt annat utom övertygelsen måste ändra på sig, särskilt människorna och deras futtiga lagar.
En ansvarsdriven politiker räknar med människans ofullkomlighet och tar ansvar för sina handlingar.
Konservativa och katoliker återfinns enligt Weber ofta bland politiska ledare som drivs av Verantwortungsethik, vänster och protestanter föredrar Gesinnungsethik.
I det verkliga politiska livet pendlar de flesta mellan de båda begreppsparen. I Sverige har S traditionellt identifierat sig som ansvarsetiker, men med en stark övertygelse. Moderaterna har varit långt mer övertygelsedrivna, men Reinfeldt drev partiet mer mot en ansvarsposition.
Spänningen mellan ansvar och övertygelse präglar många politiska frågor. Både det svenska och tyska politiska ledarskapet gick in i migrationskrisen som övertygelseetiker och går ur den som ansvarsetiker. Växlingen skapade en mycket stor och uppslitande debatt som är långt ifrån över och misstron mot ledarskiktets förmåga till ansvar driver många väljare i famnen på nationalistiska partier.
Fördelen med att erkänna att det ibland, faktiskt ganska ofta, finns en motsättning mellan ansvar och övertygelse är att det öppnar för en annan typ av samtal som väljarna med säkerhet skulle uppskatta.
