1515
Annons

PM Nilsson: Vapenexporten handlar inte främst om ekonomi

LEDARE. Varför har Sverige inte haft krig på 200 år? Alliansfriheten, säger en del. Tur, säger andra.

 

 

LUFT UNDER VINGAR. Tunnan, Viggen, Gripen, Draken och en SK60 på uppvisning i Kallinge.
LUFT UNDER VINGAR. Tunnan, Viggen, Gripen, Draken och en SK60 på uppvisning i Kallinge.Bild:Johan Nilsson

Ett tredje svar är att Sverige, för det mesta, har tagit sitt försvar på allvar. Vi har sprängt bergrum överallt, byggt kanonfort utmed kusterna, lagt ut minor i alla sund och satt upp ett flygvapen så fort vi kunde stå upp som industrination. En angripare hade kanske lyckats, men det hade kostat.

Särskilt hotet från Sovjet under det kalla kriget fick Sverige att rusta.

Ett militärt försvar är en materielsport. Att skicka ut folk i strid med dåliga materiella förutsättningar är ett förakt för människoliv. Den som har bäst teknik vinner inte alltid men oftast. Den högsta vinsten är att aldrig bli anfallen.

Därför har Sverige bemödat sig om att ligga i fas med angriparens tekniska utveckling, vilket sedan 1945 innebär en ständig kraftmätning med Ryssland. En liten stat kan aldrig mäta sig med en stormakts volym, men en liten stat med en stark ekonomi och med ett utvecklat tekniskt kunnande kan åtminstone odla några teknologiska spetskompetenser som får Ryssland att tveka.

Alltså spanar FRA och svenska ubåtar dag och natt på ny rysk teknisk förmåga för att Försvarsmakten ska kunna hinna utvecklas innan det är försent. Det är en mycket svår konst, men hittills har det gått ganska bra. Sverige har och har haft många blottor, men den nya luftradartekniken från Saab kan se Rysslands nya generation osynliga stridsplan som kommer en bit in på 2020-talet och den nya långräckviddiga roboten Meteor kan bekämpa dem. Om dessa förmågor inte hade forskats och provats fram – det tog 20 år – hade Sverige i praktiken snart förlorat kontrollen över vårt luftrum.

Det är också av naturliga skäl en hemlig konst. Därför kan försvarsindustrin, Försvarsmakten och sittande regeringar inte tala högt om saken. Debatten lämnas till oppositionen, Svenska Freds och medier. Och därför florerar en massa missuppfattningar om varför Sverige har en försvarsindustri och varför den måste kunna exportera.

Om man vill maximera avkastningen på sitt kapital ska man inte investera i försvarsindustri. Vinstmarginalen ligger något över frukostflingorföretagen men under hygienbranschen. Aktien pressas ner på grund av att många fonder inte vill placera i vapentillverkning. Orsaken till Wallenbergs historiska engagemang i särskilt Saab beror snarare på ägarfamiljens stillsamma patriotism än på pengar.

En annan myt är att det handlar om jobb. Sverige har avvecklat branscher i en rasande takt och uppfunnit lika många. Ekonomisk omvandling är en svensk specialitet och den har gjort oss rika. Om försvarsindustrierna hade lagts ner efter kalla kriget hade ingenjörerna i dag sysslat med annat. Linköping hade stått kvar. Karlskroniterna hade kunnat bygga fantastiskt boende på örlogsvarvets mark och dra sill utmed de nu förbjudna kajerna.

Försvarsindustrin finns till för att svenskt försvar behöver bästa möjliga materiel. Vi skulle kunna köpa allt från USA, och kanske Frankrike, men om vi nu har en industri finns en rad fördelar med att använda den. Sverige behöver inte köa tillsammans med alla andra för att köpa amerikanskt och vi kan snabbare förfina förmågorna utifrån vad vi vet om den ryska utvecklingen. Sånt berättar nämligen inte USA.

Eftersom Saab och de andra inte kan överleva med bara Sverige som kund måste de kunna exportera. Och eftersom många projekt sker i samarbete med andra länders industrier, till exempel Meteor, kan svensk exportlagstiftning inte avsevärt skilja sig från samarbetsländernas. Bland annat därför är det svårt med ett skarpt svenskt demokratikriterium. Det förstod inte MP när de satt i opposition. S låtsades inte förstå. Men nu har de ansvar för landets säkerhet och därför kommer enligt läckor till Ekot regeringens förslag till demokratikrav att vara mjukare än utredningens. Det beror inte på omsorg om Wallenbergs vinst eller om jobben i Linköping, utan på ansvaret för svensk fred och frihet i framtiden. Det ska inte ens MP skämmas för.

Rysslands nya ubåtsjaktsfartyg kan för övrigt fortfarande inte hitta våra ubåtar och därmed riskerar ryska örlogsfartyg att när som helst bli instängda av en minlinje tvärs över finska viken. Bara en sån sak.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.
Innehåll från AccountorAnnons

Planering minskar fastighetsägares administration

Fastigheter med många bolag i koncern har ofta kapacitetsutmaningar på våren. Kompetenskraven för att hantera ränteavdragsbegränsningar eller skatteoptimera fastigheterna är höga. Har du haft det tufft i vår, börja planera hösten redan nu.

Anna Rosengren, Senior advisor på Accountor där hon hjälper många fastighetsbolag med ekonomiarbetet, har följande tips för din planering.

– Se över kompetensbehovet för administrationen under året. Utöver det vanliga ekonomiarbetet, planeras förvärv, omstruktureringar eller fusioner? Kartlägg företagets tillgängliga resurser och kompetens. Komplettera dina resurser med experthjälp vid tillfälligt svårare transaktioner. Se över dina ekonomiska flöden. Automatisera de ekonomiska flödena. Säkerställ att företaget gör rätt gällande hanteringen av moms och ränteavdragsbegränsningar, skatteoptimeringen av fastigheterna eller Inkomstskattprocessen. Här kan fastighetsbolaget och koncernen spara mycket pengar, så är du osäker kan det vara kostnadseffektivt att ta hjälp. 

Rätt kompetens för alla tillfällen är en utmaning för många

– Att ha en egen momsspecialist, en skattespecialist och en koncernspecialist går oftast inte att motivera för ett fastighetsbolag. Men vi har det på Accountor. Jag och mina kollegor gör endast detta för olika fastighetsbolag, vi är därmed spetsigare i vår kunskap än personer som är allmänkunniga inom ekonomi. Det är vårt jobb att alltid vara uppdaterade på alla nya regler inom t ex momsområdet och se till att våra kunder använder reglerna på det för dem mest förmånliga sättet, säger Anna. 

Accountor försöker ständigt förändra processerna till det bättre och ligger i framkant gällande automatisering av flöden. De ser till så man arbetar effektivt med sin ekonomi. 

– Många företag tycker att de har en effektiv process och är ganska digitala. Men jag har sett att vi ofta kan göra stor skillnad genom att göra ytterligare effektiviseringar. Många fastighetsbolag är dessutom för små för att ha både de effektivaste processerna och de bästa systemen. När vi samarbetar kan de följa med på våra system och utarbetade processer och får på så sätt en liknande position som större fastighetsbolag. Vi har specialistkompetens och ger gärna råd och stöd till våra kunder i komplexa frågor. Vi är t ex bra som stöd vid förvärv och försäljningsprocesser. Till de fastighetsbolag som haft det svårt att hinna med årshanteringen på våren vill jag avsluta med att säga: Oavsett om det är för ett specifikt tillfälle, eller en större del av arbetet, lämna bort dessa arbetsuppgifter till experter, så kan du ägna er åt annat. 

Läs Accountors information till fastighetsägare här. 

Om Accountor:
Accountor är en av norra Europas största fullservicebyråer inom ekonomi, lön och HR. I Sverige stöttar 300 anställda på 8 orter företag med tjänster som innebär trygghet, avlastning, rådgivning, långsiktighet och tillfälle att utvecklas. Accountor har specialistkompetens inom fastighetsekonomi och hjälper företag till en mer effektiv ekonomi och effektivare processer.

Läs mer om Accountors tjänster här. 

Mer från Accountor

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Accountor och ej en artikel av Dagens industri

Frida Wallnor: Tyskland behöver mer än stabilitet

LEDARE. På söndagen är det dags för valet till den tyska förbundsdagen – ett val som borde vara det europeiska ”supervalårets” höjdpunkt med tanke på tyskarnas vikt för Europa, både ekonomiskt och politisk. Men känslan av avslagenhet går inte att komma ifrån – inte ens de ryska trollen verkar engagera sig.

FORTSATT FÖRTROENDE. Att bedriva en valkampanj enbart genom att hänvisa till rutin och en stormig omvärld tycks uppenbarligen fungera för Angela Merkel. Hennes kristdemokrater ser ut att vinna en jordskredsseger i morgon.
FORTSATT FÖRTROENDE. Att bedriva en valkampanj enbart genom att hänvisa till rutin och en stormig omvärld tycks uppenbarligen fungera för Angela Merkel. Hennes kristdemokrater ser ut att vinna en jordskredsseger i morgon.Bild:AP

Nonchalansen känns av också i Berlin, där man just nu tycks oroa sig mer för logistiken kring att genomföra Berlin Marathon och valet på samma dag.
Det som borde oroa tyskarna är framtiden.

För även om det bevisligen går bra ekonomiskt för Tyskland i dag hotar mörkare moln vid horisonten. Angela Merkel har levt gott på effekterna från Gerhard Schröders Agenda 2010-reformer i kombination med en svag växelkurs som gynnat exporten. För att den låga arbetslösheten och starka tillväxten ska bestå krävs dock långsiktiga investeringar i landets eftersatta infrastruktur. Bredbandsutbyggnaden måste ta fart för att ens vara i närheten av det andra europeiska länder har uppnått. Med en befolkning som blir allt äldre behöver man ta tillvara och utbilda den nya arbetskraft som kommit till Tyskland under de senaste åren.

Detta har dock varit en valrörelse befriad från visioner. En valrörelse där den enda riktiga tv-duellen mellan de två huvudkombattanterna kom att bli en lam historia som bara bekräftade hur överens partiledarna är i många frågor. Merkel är inte känd som någon visionär, men det är märkligt att någon kan komma så lindrigt undan genom att i princip enbart hänvisa till rutin och en stormig omvärld.

Men opinionsundersökningarna talar sitt tydliga språk. Strategin har fungerat. Den stora skuldbördan ligger snarare hos oppositionen – främst hos Socialdemokraterna och deras Martin Schulz, som förutom några veckor i vintras (Schulz-effekten) misslyckats med att framstå som en seriös utmanare. Likt Merkel tycks han ha trott att det skulle räcka med att bara vara sig själv, det vill säga ”inte Merkel”, för att göra succé 2017.

Men det är inte bara tyskarnas behov av stabilitet som SPD har underskattat. De tycks även ha underskattat hur stark den tyska ekonomin faktiskt är. Att göra social rättvisa till partiets profilfråga under ett valår där få väljare tycks klaga på sociala orättvisor är nära på tjänstefel av SPD-strategerna.

Till deras försvar kan sägas att det bevisligen är svårt att sitta i samma regering som CDU/CSU under Merkel. Det rekordsvaga valresultat som enligt undersökningarna väntar SPD i morgon lär kunna jämföras med Liberalernas katastrof 2009, då partiet till och med ramlade ur parlamentet efter fyra år i koalitionsregering. Frågan är vem som törs göra Merkel sällskap härnäst?

Risken är överhängande att kommande regeringsförhandlingar drar ut på tiden, vilket kan bli ett problem, exempelvis för EU som bara väntar på att få sätta igång sitt reformarbete. En minoritetsregering med enbart CDU à la svenskt recept är otänkbart, enligt tyskar, som tycks chockade enbart över frågan.

Konsensus är att SPD skulle offra sig i ett låst läge. De skulle stanna i storkoalitionen, ta ansvar, även om det sannolikt skulle kosta ytterligare sympatisörer. Men i Tyskland står landets stabilitet över partipolitiken – en fascinerande kontrast till det svenska regeringsbildningsspelet.

En fortsättning på storkoalitionen vore dock inte problemfri. Det skulle sannolikt gynna det högerextrema Alternativ för Tyskland (AfD), som ser ut att komma trea i valet och därmed bli största oppositionsparti. Det skulle ge AfD utrymme att synas och möjlighet att beklaga sig över hur de isoleras av övriga partier.

Den här ”beröringsskräcken” gentemot ett extremparti och dess konsekvenser känner vi mycket väl igen i Sverige. Förhoppningsvis inser tyskarna att det är en farlig väg att gå.

Att som nykomling bli tredje största parti i förbundsdagen vore ändå en bedrift av AfD, speciellt mot bakgrund av landets mörka historia. Lika mycket vore det ett kvitto på de övriga partiernas misslyckande och en logisk följd av samstämmigheten dem emellan.

Någonstans måste missnöjet kanaliseras. Förhoppningsvis kan det fungera som en väckarklocka inför kommande fyra år.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera