Helgens säkerhetskonferens i München var nattsvart. Vi rör oss blixtsnabbt mot en era definierad av ”post-truth, post-west, post-order”. Den geopolitiska situationen är svårartad. USA isolerar sig ekonomiskt, Mellanösterns kaos fortsätter och därmed Europas migrationskris, liksom Rysslands strävan efter inflytelsesfärer i östra och centrala Europa. Turkiet går mot krig, Arktis smälter, konflikten i Sydkinesiska sjön fördjupas.
Europa och Sverige har av naturliga skäl fokus på relationen mellan USA och Ryssland, men det eventuella handelskriget med Kina är det kanske mest allvarliga och akuta.
Planen på en radikal skatteomläggning för företag är inget Donald Trump har uppfunnit på egen hand. Den har grott i många år, presenterades av kongressen i somras och åtnjuter stöd hos såväl demokrater som republikaner. Bolagsskatten ska sänkas till 20 procent, import beskattas med 20 procent och export helt skattebefrias. Beskattningen av amerikanska företags vinster i utlandet slopas, endast verksamhet i USA beskattas.
Om allt går enligt planerna kan Donald Trump signera reformen efter sommaren.
Financial Times beskriver paketet som den största skatteförändringen på 100 år och den kommer att få globala konsekvenser. Importskatten, som i praktiken är en tull, kommer inte accepteras i WTO. Om USA fälls där är risken stor för att landet lämnar världshandelsorganisationen, vilket Trump flaggade för under sin kampanj.
Det amerikanska näringslivet är delat. Konsumentföretag som Wal-Mart, Nike och Gap är helt beroende av billig import och lobbar mot exportföretag som General Electric, Boeing och Caterpillar är för. Att kunna exportera utan att betala skatt är självklart lockande och ger en fördel jämfört med utländska konkurrenter.
Den sammantagna effekten av skattepaketet beskrivs av experter som att USA blir ett skatteparadis för exportföretag. Det riskerar att öka pressen på andra länder att göra likadant för att skydda sina egna företag. Det är till exempel lätt att föreställa sig att europeiska biltillverkare, läkemedelsbolag och stålindustrier vill ha lika villkor.
Europeiska politiker kan snabbt visa sig vara lika receptiva som amerikanska när lobbygrupper och väljare trycker på, eller när lastbilstillverkare meddelar att de flyttar produktion till USA. Tullar är traditionellt mer en europeisk företeelse än en amerikansk. Till skillnad från USA har EU faktiskt aldrig kommit i närheten av att öppna sin marknad för sina fattiga grannar i syd.
Men den amerikanska tullpolitiken är mer riktad mot Kina. Transatlantism enligt Trump kan ju innebära en gemensam tullunion för att hålla låglöneländer ute, Kina nere och väst uppe. Det hotar att ställa EU inför ett svårt val, särskilt om USA vid sidan av ett handelskrig går från ord till handling vad gäller öarna mellan Kina och Filippinerna.
Kina har befäst tidigare undervattensrev och små skär till flyg- och marinbaser med i dag permanent militär närvaro. I praktiken innebär det en kraftig förskjutning av Kinas gräns österut och att Sydkinesiska sjön blir ett kinesiskt innanhav, vilket har stora säkerhetspolitiska konsekvenser för hela Sydostasien. USA:s utrikesminister Rex Tillerson sa i senatsförhören att USA inte tänker tillåta Kina tillträde till öarna. Det skulle innebära en direkt militär konflikt.
I ett sådant mardrömsscenario gäller det för EU att hålla på sin integritet. Europa har ett distinkt intresse av att bibehålla relationen med USA och överbrygga Trump i väntan på bättre tider i Washington. USA:s roll som världens starkaste demokrati med en vital och innovativ ekonomi gör landet till en omistlig partner.
Men världen är större än USA och Kinas framtid är av central betydelse. Europa och USA i all ära, men mänskligheten bor i Asien och i allt högre grad i Afrika om vi får tro demograferna. Kina kommer inte bara vara världens största ekonomi utan snart ha världens bästa universitet, ansöka om flest patent, stå för mest utlandsinvesteringar och om vi har tur vara ledande på grön omställning. Om EU går med USA i konflikten med Kina hotas inte bara de befintliga värdekedjorna utan framför allt en gemensam utveckling.
EU bör därför avvisa såväl interna som externa krav på att ta efter USA:s protektionistiska ekonomiska politik och hålla fast vid sina frihandelsambitioner. Om USA ställer oss inför ett val bör vi hålla oss till våra principer. Trumps krig är inte vårt och Trumps värld är inte vår. Om USA distanserar sig från världsekonomin bygger vi tillsammans med andra vidare på den och välkomnar amerikanerna tillbaka.
För övrigt bör Kina demokratiseras.
