Vattenfall gör fortsatta förluster, 26 miljarder kronor om man räknar in den nyss sålda brunkolsverksamheten i Tyskland. Och i likhet med de senaste åren skriver Vattenfall ner sitt värde även för 2016, nu med 12 miljarder kronor.
En uppmärksammad rapport från Grantham Institute (London School of Economics klimatforskning) som släpptes i veckan visar vilka enorma risker som tornar upp sig i alla sektorer som har stora investeringar i fossil teknik, framför allt energi- och fordonsindustri.
Traditionella energiföretag har genom åren överskattat sina egna möjligheter och underskattat förnybara kraftslag. Det har resulterat i mycket stora värdeförluster. När sol och vind började blåsa sönder prisbilden minskade de fem största energibolagen i EU 1.000 miljarder kronor i värde på fem år och den amerikanska kolindustrin höll på att kollapsa. Skiffergasrevolutionen spelar också roll, men den viktigaste faktorn är att förnybara energislag har blivit billigast. Det skakar om hela marknaden, trots att de fortfarande är relativt små. Marknaden reagerar på pris och tillväxtmöjligheter.
Priset på solenergi har fallit med 99 procent sedan 1970-talet och snabbare för varje år. Prognosmakare har utan undantag underskattat utvecklingen. Priset för solenergi blev 2016 en tredjedel av vad man trodde 2015. Eftersom solenergi börjar bli en massmarknad minskar priserna nu även på installation, kablar och konverterare. När solpanelerna blir lövtunna trycksaker som vem som helst kan sätta upp på sina fönster blir det som med mobiltelefonen: nästan hela jordens befolkning får råd att bli elproducenter.
Grantham Institute räknar därför med att produktionen av olja och gas långsamt börjar falla efter 2020 och snabbt efter 2030. Gas håller ut lite längre, men går samma öde till mötes. Sammantaget blir det svårt att locka investerare till fossila kraftprojekt, vilket påskyndar utfasningen. Om svenskarna vill stoppa Nord Stream ska man föreläsa om detta i Berlin, inte bråka om hamnar. Fossila kraftslag är en dålig investering.
Men det kanske mest intressanta för svensk del är att trenderna inom fordonsindustrin liknar energibranschens. Enligt USA:s energidepartement har kostnaden för batterier sjunkit med 73 procent på sju år. På grund av stora investeringar i skala och forskning är bilföretagens prognoser radikala. General Motors siktar på att halvera dagens batterikostnad fram till 2020 och Tesla tror sig kunna gå längre.
När de når dit blir elbilen klart billigare i inköp än diesel- och bensinbilar. Den blir långt billigare att köra och servicekostnaderna sjunker eftersom en elmotor är en ganska okomplicerad historia jämfört med en modern förbränningsmotor. Kapacitetsproblemet är borta. Volkswagen ska ha en el-Golf i sitt utbud 2020 med samma pris som de traditionella och med en räckvidd på 50 mil. Som kund är valet självklart.
Om dessa ekonomiska och tekniska trender dras ut räknar Grantham Institute med att 90 procent av den globala fordonsflottan är eldriven 2050. Om man lägger politiska initiativ som högre bränsleskatter, nollutsläppszoner i städerna eller till och med stadsförbud mot utsläppsbilar kommer det att gå ännu snabbare.
För alla som är intresserade av att minska koldioxidutsläpp är prognoser som Granthams ljuv musik. Äntligen går teknik och ekonomi år rätt håll. För företag och investerare är det central och affärskritisk information. För fordonsindustrin är det mycket bråttom om man inte ska hamna i samma läge som energibolagen. Och politiskt är det ett kraftfullt argument för fortsatt globalisering: det är de globala massmarknaderna och finansströmmarna som just nu löser en av mänsklighetens stora frågor.
