1515

PM Nilsson: Östersjösommar och den nya ringmuren

På söndagen börjar Almedalsveckan 2017 på Gotland, denna gång utan statsministern som stannar på fastlandet. Men den största förändringen för ön som de andra partiledarna samlas på är en annan och allvarligare sak.

 

 

Under det år som passerat sedan förra Almedalsveckan har den militära närvaron i och runt denna lilla och bräckta havsbassäng förändrats totalt. Nato har på några månader slagit en ringmur runt hela Östersjön.

Med tanke på debatten om den amerikanska presidentens skepsis mot Nato, frågetecknen kring Storbritanniens roll och den knakande europeiska solidariteten är det intressant att i detalj se styrkeuppbyggnaden. Sedan vårvintern 2017 ser den ut såhär:

•Estland: En brittiskledd styrka om 800 man med personal från Danmark och Frankrike, plus Natos baltiska flygincident med fyra stridsplan.

•Lettland: En kanadensisk ledd styrka om 1200 man med personal från Albanien, Italien, Polen, Spanien och Slovenien.

•Litauen: En tyskledd styrka om 1200 man med personal från Belgien, Kroatien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och Norge, samt fyra stridsflyg för den gemensamma incidentbevakningen.

•Polen: En USA-ledd styrka om 4000 man med bland annat 250 stridsvagnar och artilleri.

•I sommar tillkommer mindre Nato-trupp till Rumänien och Bulgarien, utökad amerikansk militär närvaro i Svarta havet, samt fler amerikanska trupper på baserna i Tyskland, Nederländerna och Belgien.

•Norge har sedan januari i år för första gången sedan andra världskriget amerikansk militär fast stationerad med 300 marinsoldater.

Sveriges bidrag i regionen är regeringens blixtbeslut i september förra året att omedelbart stationera en mekaniserad stridsgrupp om 150 soldater på Gotland, samt medlemskap i elitstyrkan Joint Expeditionary Force (JEF), undertecknat på fredagen vid en ceremoni i Stockholm. Styrkan är ett Nato-initiativ, leds av Storbritannien med bidrag från de baltiska och nordiska länderna, samt Holland och ska kunna användas snabbt vid kriser i vår region. Den är klart utvecklingsbar.

Truppbidragen kan tyckas små, men har stor symbolisk betydelse. Militären talar om "snubbeltrådar". Om Ryssland för ett år sedan skulle ha rullat in i ett baltiskt land hade de inte mött annat motstånd än landets armé. Nu blandas majoriteten av Nato-länderna in omedelbart och det amerikanska engagemanget är tydligt och klart störst. Att Kanada, USA och Storbritannien har ledande roller i försvaret av Östeuropa visar transatlantismens fortsatta styrka.

Den isolering som drabbade Ukraina ska inte kunna upprepas. En rysk aggression mot ett europeiskt land internationaliseras direkt, vilket avskräcker från eventuella nya felsteg. Om det nyss fanns ett möjligheternas fönster hos strategerna i Moskva har det nu stängts.

Även övningsverksamheten i och omkring Östersjön ökar. Efter den årliga Nato-övningen Baltops i juni, där Sverige och Finland deltog, följer en ryskkinesisk flottövning i juli "Öppet hav". I slutet av sommaren, troligen i september, drar den ryska storövningen Zapad 2017 i gång, samt den svenska övningen Aurora.

Sverige har bjudit in Finland, Estland, Litauen, Danmark, Frankrike, Norge och USA för att öva försvaret av Sverige i händelse av ett överraskningsansfall på Gotland och Mälardalen. Det är den största svenska övningen på 20 år. 19 000 soldater deltar från svensk sida.

Den svenska regeringens nya säkerhetsstrategi, presenterad i januari, har snabbt gått från orden "hot mot fred och säkerhet avvärjs bäst i gemenskap och samverkan med andra länder" till handling. Och försvarsministerns påtagliga intresse för militära samarbeten har resulterat i avtal med en rad länder som Finland, Polen, Danmark, Storbritannien, USA och nu Tyskland. Den logiska, intellektuella och strategiska kortslutningen att avstå från Natomedlemskap är märklig, men det är genomgående bra att regeringen bejakar internationaliseringen av försvaret. Sverige är på intet sätt en "fri yta" mellan stormakterna.

Men en viktig sak återstår.

Nato har inte haft någon krigsplanering för de nya Natomedlemmarna och inte för Östersjön. Det är inte så märkligt. Även under kalla kriget inskränktes Natos planering till några få medlemmar. Dock gör Nato en planering för Baltikum och Polen nu, och den har konsekvenser för Sverige och svenskt territorium. Det går inte att försvara de baltiska staterna utan svensk medverkan och det går inte att försvara Sverige utan Nato-medlemmars medverkan.

I detta sammanhang, och särskilt i relation till regeringens egna doktriner om att kunna ge och ta emot hjälp, borde det vara möjligt för ÖB att delta i Natos krigsplanering, men det kan han inte. Han är uttryckligen förhindrad att i förväg utarbeta planer och rutiner för att undvika förseningar vid händelse av kris. Den "gråzon" som ambassadör Krister Bringéus skrev om i sin utredning om Sveriges internationella samarbeten kan ÖB inte bringa någon klarhet i. Han kan göra antaganden och öva, men inte mer.

Ett naturligt steg är att regeringen fortsätter sin pragmatiska linje och släpper denna begränsning. Nato-medlemskap är just nu inte aktuellt, vilket ökar Socialdemokraternas ansvar för svensk säkerhet. Låt ÖB se samma kartor som våra grannländer och ha ett ord med i laget.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?