1515
Annons

PM Nilsson: MP en undervärderad aktie

LEDARE. Tysklands största bank, Deutsche Bank, profilerar sig numera stenhårt som en central del i den ekologiskt och socialt hållbara marknadsekonomin. Banken intresserar sig särskilt för den globala solenergibranschen och förbereder sina kapitalströmmar för "the post-carbon future".

 

 

ASFALTSBLOMMA. Ingenting tyder på att miljöopinionens styrka kommer att mattas av. Företag, investerare och väljare letar efter hållbara alternativ.
ASFALTSBLOMMA. Ingenting tyder på att miljöopinionens styrka kommer att mattas av. Företag, investerare och väljare letar efter hållbara alternativ.Bild:Janerik Henriksson

Läs Di Digitalt i 3 månader för endast 197 kr

ord. pris 429kr/mån

spara
1090 kr

Få tillgång till allt digitalt innehåll i 3 månader för 197 kr. Därefter tillsvidare med 25% rabatt, endast 322 kr/mån i 12 månader. Alla priser är inklusive moms.

Visa allt som ingår

Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

Tillgång till över 1 100 aktiekurser i realtid

Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev


Betala som

Betalsätt

Genom att klicka på ”Godkänn köp” godkänner jag Dagens industri AB:s prenumerationsvillkor och bekräftar att jag tagit del av Dagens industris AB:s personuppgiftspolicy.

Innehåll från BlåkläderAnnons

Med järnkoll på leverantörskedjan kan vi fokusera mer på kvalitet och hållbarhet

En klädproducent med produktion i många olika fabriker får snabbt ett stort antal underleverantörer av textilier – och ytterligare underleverantörer under dem. På Blåkläder har man valt en annan strategi. 

Att förlägga sin produktion i Asien har sedan 90-talet varit en självklarhet för producerande bolag, särskilt inom textilbranschen. Men att hitta rätt leverantörer – och upprätthålla kontroll – kan vara en djungel.

För att bibehålla hög kvalitet över längre tid krävs att även underleverantörerna och materialtillverkarna har kapacitet att hålla en stabil nivå och leveranssäkerhet. Därtill blir kraven på hållbarhet inom miljö och klimat i allt högre utsträckning ackompanjerade av arbetet med social hållbarhet. 

Vikten av att jobba nära fabrikerna

För den som försöker navigera sig fram bland produktionsmöjligheterna i Asien kan arbetet med andra ord vara förknippat med en del huvudvärk. För Blåkläder, vars ägarfamilj redan från 90-talet och framåt har investerat kraftigt i egna fabriker i Vietnam, Sri Lanka och Myanmar, har relationen med den lokala produktionen bara blivit viktigare – och starkare – med åren. Bolagets vd Anders Carlsson förklarar:

– Genom att ta ett aktivt ägarskap kan vi hela tiden ligga nära produktionen. Fabrikerna har kapacitet att tillverka många olika produkter under samma tak. Det gör att vi kan koncentrera oss på sourcing av material där vi utvärderar alla leverantörer och produktionskomponenter. På så vis kan vi säkerställa kvalitet, funktion och hållbarhet i alla led. 

Valfrihet eller exponentiell röra?

Medan modeplagg så småningom blir omoderna, ligger det i yrkesklädernas natur att de istället slits väldigt hårt. För Blåkläder handlar hållbarhet först och främst om att säkerställa en lång livslängd på sina produkter. Anders Carlsson poängterar att en kort och stabil leverantörskedja är en oerhört viktig nyckel i det arbetet. 

– Vi jobbar hela tiden för att hålla så hög kvalitet som möjligt. Om vi haft ett hundratal olika fabriker för vår produktion hade vi snart haft tusen underleverantörer. Då klarar man inte av att arbeta nära leverantörsledet i den omfattning vi anser krävs för att ha kontroll – både när det gäller kvalitet, miljö och socialt ansvar. 

Effektivare att utveckla än att byta

Att säkerställa kvalitet och leveranspålitlighet är som bekant en sak, men i dag ska varumärkesägare också se till att produktionen sker på ett korrekt sätt inom miljöarbete och vattenrening, liksom efterlevnad av arbetsmiljölagstiftning och certifieringar. 

Filosofin att jobba med ett begränsat antal aktörer i produktionskedjan har blivit en nyckel till framgång för Blåkläder, menar Anders Carlsson. 

– Att byta leverantör är ett enormt stort jobb för oss. Därför lägger vi istället mycket resurser på att ständigt utveckla de fabriker vi redan har. Nästan 85 procent av alla våra kläder tillverkas i dessa sex fabriker. Vi gör ofta besök hos våra kollegor på fabrikerna vilket skapar en samhörighet och tillhörighet, samt god förståelse för oss här hemma om hur det fungerar i en produktion. Det blir ett betydligt trevligare och mer långsiktigt sätt att jobba på. Nöjda medarbetare är bättre för både planeten och affären. 

Läs mer om hur Blåkläder arbetar med hållbarhet  

 

Mer från Blåkläder

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Blåkläder och ej en artikel av Dagens industri

Frida Wallnor: Tyskland behöver mer än stabilitet

LEDARE. På söndagen är det dags för valet till den tyska förbundsdagen – ett val som borde vara det europeiska ”supervalårets” höjdpunkt med tanke på tyskarnas vikt för Europa, både ekonomiskt och politisk. Men känslan av avslagenhet går inte att komma ifrån – inte ens de ryska trollen verkar engagera sig.

FORTSATT FÖRTROENDE. Att bedriva en valkampanj enbart genom att hänvisa till rutin och en stormig omvärld tycks uppenbarligen fungera för Angela Merkel. Hennes kristdemokrater ser ut att vinna en jordskredsseger i morgon.
FORTSATT FÖRTROENDE. Att bedriva en valkampanj enbart genom att hänvisa till rutin och en stormig omvärld tycks uppenbarligen fungera för Angela Merkel. Hennes kristdemokrater ser ut att vinna en jordskredsseger i morgon.Bild:AP

Nonchalansen känns av också i Berlin, där man just nu tycks oroa sig mer för logistiken kring att genomföra Berlin Marathon och valet på samma dag.
Det som borde oroa tyskarna är framtiden.

För även om det bevisligen går bra ekonomiskt för Tyskland i dag hotar mörkare moln vid horisonten. Angela Merkel har levt gott på effekterna från Gerhard Schröders Agenda 2010-reformer i kombination med en svag växelkurs som gynnat exporten. För att den låga arbetslösheten och starka tillväxten ska bestå krävs dock långsiktiga investeringar i landets eftersatta infrastruktur. Bredbandsutbyggnaden måste ta fart för att ens vara i närheten av det andra europeiska länder har uppnått. Med en befolkning som blir allt äldre behöver man ta tillvara och utbilda den nya arbetskraft som kommit till Tyskland under de senaste åren.

Detta har dock varit en valrörelse befriad från visioner. En valrörelse där den enda riktiga tv-duellen mellan de två huvudkombattanterna kom att bli en lam historia som bara bekräftade hur överens partiledarna är i många frågor. Merkel är inte känd som någon visionär, men det är märkligt att någon kan komma så lindrigt undan genom att i princip enbart hänvisa till rutin och en stormig omvärld.

Men opinionsundersökningarna talar sitt tydliga språk. Strategin har fungerat. Den stora skuldbördan ligger snarare hos oppositionen – främst hos Socialdemokraterna och deras Martin Schulz, som förutom några veckor i vintras (Schulz-effekten) misslyckats med att framstå som en seriös utmanare. Likt Merkel tycks han ha trott att det skulle räcka med att bara vara sig själv, det vill säga ”inte Merkel”, för att göra succé 2017.

Men det är inte bara tyskarnas behov av stabilitet som SPD har underskattat. De tycks även ha underskattat hur stark den tyska ekonomin faktiskt är. Att göra social rättvisa till partiets profilfråga under ett valår där få väljare tycks klaga på sociala orättvisor är nära på tjänstefel av SPD-strategerna.

Till deras försvar kan sägas att det bevisligen är svårt att sitta i samma regering som CDU/CSU under Merkel. Det rekordsvaga valresultat som enligt undersökningarna väntar SPD i morgon lär kunna jämföras med Liberalernas katastrof 2009, då partiet till och med ramlade ur parlamentet efter fyra år i koalitionsregering. Frågan är vem som törs göra Merkel sällskap härnäst?

Risken är överhängande att kommande regeringsförhandlingar drar ut på tiden, vilket kan bli ett problem, exempelvis för EU som bara väntar på att få sätta igång sitt reformarbete. En minoritetsregering med enbart CDU à la svenskt recept är otänkbart, enligt tyskar, som tycks chockade enbart över frågan.

Konsensus är att SPD skulle offra sig i ett låst läge. De skulle stanna i storkoalitionen, ta ansvar, även om det sannolikt skulle kosta ytterligare sympatisörer. Men i Tyskland står landets stabilitet över partipolitiken – en fascinerande kontrast till det svenska regeringsbildningsspelet.

En fortsättning på storkoalitionen vore dock inte problemfri. Det skulle sannolikt gynna det högerextrema Alternativ för Tyskland (AfD), som ser ut att komma trea i valet och därmed bli största oppositionsparti. Det skulle ge AfD utrymme att synas och möjlighet att beklaga sig över hur de isoleras av övriga partier.

Den här ”beröringsskräcken” gentemot ett extremparti och dess konsekvenser känner vi mycket väl igen i Sverige. Förhoppningsvis inser tyskarna att det är en farlig väg att gå.

Att som nykomling bli tredje största parti i förbundsdagen vore ändå en bedrift av AfD, speciellt mot bakgrund av landets mörka historia. Lika mycket vore det ett kvitto på de övriga partiernas misslyckande och en logisk följd av samstämmigheten dem emellan.

Någonstans måste missnöjet kanaliseras. Förhoppningsvis kan det fungera som en väckarklocka inför kommande fyra år.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera