ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

PM Nilsson: Migrationspolitiken mer kompromiss än princip

  • GRÄNS. Legitimationskontrollerna på andra sidan bron är en principvidrig åtgärd som Sverige tvingats till. Förra höstens omläggning av migrationspolitiken bör nu följas av ett mer moget samtal om vikten av kompromisser. Foto: Erland Vinberg

LEDARE. Vad är en principiell liberal ståndpunkt i abortfrågan? Kvinnans rätt att bestämma över sin kropp, skulle nog de flesta hävda och tillägga att alla kompromisser urholkar aborträtten.

 

En annan absolut princip i debatten är fostrets rätt till liv. Man kan diskutera var livet börjar, men de flesta som genomlevt graviditeter har en upplevelse av att det börjar tidigt och att foster i tredje månaden har ett klart skyddsvärde.

Vad man med säkerhet kan säga är att samhället har dåliga erfarenheter av att helt och fullt genomdriva båda principerna. Fostrets absoluta rätt till liv och därmed förbud mot abort är en allvarlig frihetsinskränkning och leder till att kvinnor skadar sig. En absolut fri abort under hela graviditeten, som man bland annat haft i USA, gränsar till något som mer liknar barnamord.

Alltså gör svensk lagstiftning en kompromiss. Fram till 18:e veckan gäller kvinnans rätt att bestämma över sin kropp, därefter fostrets rätt till liv. Det är en svår kompromiss, förarbetena till lagen är full av våndor, men den har legitimitet eftersom vi vet att alternativen är sämre.

Lagstiftningen innehåller ofta kompromisser som bygger på levd erfarenhet mer än på principer. Till exempel döms och straffas barn i Sverige, eftersom straffmyndighetsåldern är 15. Myndig är man först vid 18 och hjärnan anses helt utvecklad vid 25, vilket borde vara mer principiella gränser för när man kan straffas. Men att släppa brottsbenägna tonåringar helt fria riskerar att göda brottsligheten och vi har tillräckligt mycket erfarenhet av 16-åringar för att anse oss veta att de bör ta ansvar för sina handlingar, dock med ungdomsrabatt. 15-årsgränsen är en godtycklig kompromiss mellan olika intressen.

Ett annat intressant exempel är avvägningen mellan brottsbekämpning och integritet. Om förundersökningar avser brott med ett straffminimum på 4 år får buggning användas, för telefonavlyssning gäller ett straffminimum på 2 år. Här finns inga principer, men en erfarenhet på åklagarkontoren av vad som är rimligt i förhållande till olika brott.

Den just nu mest brännande frågan är vad som är en liberal principiell ståndpunkt i migrationspolitiken. Värna asylrätten, säger centrala politiker i regering och opposition. Men om man skrapar lite på ytan så ser man att det inte gäller. Eftersom lågt räknat 20 miljoner personer i dag har rätt till asyl i Sverige gör den svenska regeringen, och EU, sitt yttersta för att hindra personer att söka asyl. Det gör att Migrationsverket i går, mitt under vår tids största flyktingkris, ytterligare sänkte sina prognoser för 2016 till 29.000 och för 2017 till 36.000 asylsökande.

En principvidrig åtgärd för svensk del är legitimationskontrollerna på Kastrup i Danmark, vilka innebär att personer utan giltigt leg inte kan söka asyl. Moderaterna trycker på för att kontrollerna ska förlängas, något även regeringen aviserat, eftersom de särskilt hindrar ensamkommande barn.

Vad Sverige plågsamt och alltför långsamt upptäckte förra året är att migrationspolitiken i likhet med många andra områden lämpar sig dåligt för kompromisslöshet. Värdefulla principer som "rätten att söka asyl" krockar med önskan om att hålla volymen på en nivå som inte hotar offentliga åtaganden mot de egna medborgarna, allmän ordning och inre säkerhet och ekonomin i stat och kommun.

Man kan prioritera det ena före det andra, men båda går inte att upprätthålla samtidigt, varför nuvarande regering gjort en kompromiss som även nästkommande regering tvingas leva med.

Detta borde också följas av ett mer ärligt samtal. I stället för att varna för den liberala världsordningens undergång och 1930-talets återkomst (diktatur, folkmordspolitik, tysk invasion av Polen) bör ledande politiker, särskilt liberaler, våga tala med väljarna och varandra som vuxna. Det går att säga att politiken består av svåra kompromisser, att migrationen är en sådan, och att den tidigare anklagelseakten bara leder till nya låsningar. Det skulle till och med väcka förtroende, något politiken nu lider skriande brist på.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer