1515

PM Nilsson: Kvinnorna som byggde Sverige

Tre viktiga kvinnliga opinionsbildare har inom loppet av några år gett ut sina självbiografier. 2015 kom Yvonne Hirdmans "Medan jag var ung", i våras Agneta Pleijels andra del "Doften av en man" och efter sommaren Åsa Mobergs, "Livet".

 

 

Yvonne Hirdman, Agneta Pleijel och Åsa Moberg skriver i sina nyutkomna självbiografier om sina liv och hur det moderna Sverige växte fram.
Yvonne Hirdman, Agneta Pleijel och Åsa Moberg skriver i sina nyutkomna självbiografier om sina liv och hur det moderna Sverige växte fram.Bild:Vilhelm Stokstad, Claudio Bresciani och Henrik Montgomery

Om man läser dem i följd är de tre slående lika och följer en intressant gemensam röd tråd.

De är födda på 1940-talet, har likartade familjebakgrunder och rör sig senare i livet i ungefär samma kretsar, de som i efterhand kom att kallas "70-talsvänstern". Hirdmans pappa är lektor i tyska, mamman tysk kommunist, gediget borgerlig, längtar ständigt hem. Pleijel är dotter till en professor i matematik i Lund, mamman var musiker, född på Java. Mobergs pappa är advokat på Lidingö, mamman startar tillsammans med Magnus Ugglas mamma Stockholms Musikpedagogiska institut.

De gör mycket offentliga karriärer. Moberg och Pleijel kretsar kring Aftonbladets kulturredaktion. Hirdman stannar på universitetet. De är förtjusta i män på ett ovanligt utskrivet kroppsligt sätt.

Åsa Moberg är den mest politiska av dem och börjar tidigt problematisera Socialdemokraternas stordriftssamhälle. Hon skriver om skogsindustrins alltför stora och hänsynslösa kalhyggen, om varför växtbekämpningsmedlet hormoslyr bör förbjudas, varför kärnkraft inte bara är för farligt utan också för dyrt och varför den gryende repressiva svenska narkotikapolitiken är missriktad. Narkomaner behöver vård, inte straff. Hon väcker stort motstånd. LO avskyr henne. Domänverket tar henne i tukt och förmaning. Aftonbladets chefredaktörer tar henne i örat. Hon har gott humör.

Efter kärnkraftsomröstningen 1980 ritar hon och hennes man no-go-zoner runt reaktorerna och flyttar till en ö i en sjö längst bort mot norska gränsen i Dalarna. Där kan man överleva. Hon lär sig allt om ved. Rönn brinner snällt och vackert. Om man kör snöskotern längs samma sträcka hela vintern bildas en isbrygga som håller långt in i snösmältningen. Hon skriver om Simone de Beauvoir.

Yvonne Hirdman doktorerar på det svenska kommunistpartiet under andra världskriget och odlar därefter en helt egen särart som till slut blir Sveriges första professur i kvinnohistoria. Hon introducerar begreppet "genus" och är en återkommande röst i det som då kallas kvinnofrågan. Från 1973 rör det sig snabbt. Barnomsorgen byggs ut. Föräldraförsäkringen introduceras. Fri abort införs, liksom en ny skilsmässolag. Straffbeskattningen på kvinnors förvärvsarbete upphör.

Hon upptäcker tidigt en spricka i det socialdemokratiska bygget när hon som ung studentmamma inte får en krona av kommunen när hon och några andra studenter vill organisera barnomsorg på egen hand. Hirdmans barn hänvisas till det kommunala daghemmet som är tråkigt och strängt.

Hon skriver långt senare, 1989, boken "Att lägga livet till rätta" som blir central i kritiken mot den då stelnande offentliga sektorn och möter exakt samma motstånd som när Moberg kritiserade skogsvårdspolitiken. Socialdemokraterna har svårt för henne. När hon i samma veva deltar i Olof Peterssons Maktutredning med ett banbrytande avsnitt om genussystemet och välfärdsstaten blir hon och en kollega utbjuden av Ingvar Carlsson till Bommersvik. Han och de andra männen ställer inga frågor men bjuder på brännvin och löjrom. Det kan inte vara sant, tänker hon.

Agneta Pleijels bok är den minst politiska och mest privata, men hennes gärning rör sig i samma tid och i samma långdragna kamp för jämställdhet mellan män och kvinnor. Hon blir snabbt en respekterad intellektuell, skriver en pjäs om Rosa Luxemburg, deltar skenbart på samma villkor som Ehnmark och Enquist och de andra männen. Hon krockar med en tung fysisk längtan efter barn men är lojal med sin man som vill vänta. Än finns tid. Sorgen utvecklar sig till ett tillstånd som liknar en depression. Hennes yttre styrka bär. Hon jobbar hårt. När hon till slut blir gravid tycker alla att hon ska göra abort. Men inte hon.

Nu 40 år efter deras inledande arbete har tiden gett dem rätt i nästan allt.

Att vara varsam vid avverkning, spara känsliga biotoper och sträva efter biologisk mångfald är absoluta kärnvärden i skogsbolagens förvaltning. Sol, vind och vatten håller på att konkurrera ut alla andra kraftslag. På den indiska energimarknaden är el från solanläggningar den billigaste. Helmut Schmidts Tyskland snabbavvecklar kärnkraft. Sprutbytesprogram är äntligen en självklarhet.

Hirdmans och Pleijels långa kvinnokamp från vänster är i dag allianspartiernas och Socialdemokraternas "svenska värderingar". Varje större företag bemödar sig om att kvinnor och män ska kunna göra samma karriärer och hämta på dagis. Offentligt finansierad vård, skola och omsorg är närmast gränslöst pluralistiska. Sjuksköterskor kan välja och vraka mellan arbetsgivarna. Barnomsorgen är en bastion i svensk vardag. Kvinnor är i majoritet på alla högre universitetsutbildningar utom några av de tekniska. Ärkebiskopen är kvinna, liksom självklart finansministern.

Respekt.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?