ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

PM Nilsson: Inte ens Annie Lööf slipper undan SD:s stöd

  • RIKSDAGSMAJORITETEN. Efter att de två traditionella blocken förlorat möjligheten till egen majoritet är såväl S-ledda regeringar som alliansregeringar beroende av SD för att kunna regera. Foto: Jonas Ekströmer

LEDARE. Centerledaren Annie Lööf berömmer sig om att vara tydlig i regeringsfrågan när hon kategoriskt avvisar att regera med stöd av SD. Och hon avkräver övriga allianskollegor samma tydlighet.

 

 

Men Annie Lööfs besked är inte så tydligt som hon vill ge sken av.

Man kan dela upp stödet till tre tillfällen: statsministeromröstningen, budgetomröstningen och sakpolitiken.

Stefan Löfven regerar med passivt stöd av alliansen eftersom allianspartierna lade ner sina röster vid statsministeromröstningen efter valet 2014.

Den ekonomiska politiken vilar också på ett stöd från alliansen eftersom allianspartierna avstår från att lägga ett eget budgetförslag till förmån för de rödgrönas.

I sakpolitiken regerar Stefan Löfven med växlande aktivt stöd från alliansen och SD. Löfven söker uttalat SD:s aktiva stöd i blockskiljande frågor, senast om upphandlingsreglerna. Löfven-regeringen samarbetar inte med SD men sonderar SD:s inställning i utskotten och anpassar sina förslag.

Det är en grov offentlig lögn att sittande regering är oberoende av SD.

Om alliansen efter nästa val blir större än de rödgröna vill Annie Lööf bilda en alliansregering. Den kommer att ha betydligt färre mandat i riksdagen än vad alliansen hade 2010-2014 och SD och S kommer att vara större än alliansen, vilket de är redan i dag. Det gör att Annie Lööfs regering kommer att vara beroende av SD i alla de tre stödnivåerna.

Om SD röstar mot alliansens kandidat i statsministerministeromröstningen blir det ingen alliansregering eftersom en riksdagsmajoritet säger nej.

Om SD röstar på en S-budget faller alliansens budget.

Och om SD röstar för olika sakpolitiska motioner från S kommer de att vinna riksdagsomröstningarna.

En sådan alliansregering kommer att skanna av varenda SD-riksdagsledamot för att sondera terrängen för möjliga förslag.

Men varför skulle SD rösta på S? Jo, om Annie Lööf lyckas med att alliansens migrationspolitik ska utgå från den blygsamma migrationspolitiska uppgörelsen från hösten 2015 och inte från det gällande stenhårda beslutet som S-MP-regeringen fattade senare samma höst, har SD starka skäl att hålla fast vid ett S-styre.

Alltså måste alliansen inför valrörelsen kompromissa inte bara inom sig självt utan också med SD:s migrationspolitiska inriktning och lägga sig minst på samma hårda linje som regeringen.

Frågan är vad som egentligen är så stor skillnad mellan en sådan alliansregering och en som är mindre än de rödgröna? Båda varianterna av alliansregering är beroende av SD.

Den sakpolitiskt intressanta skillnaden går mellan alliansens och S-MP-regeringens möjligheter att få igenom sin politik. Än så länge finns det en stabil riksdagsmajoritet i för borgerliga väljare centrala frågor. Det gör den rödgröna regeringen svagare än vad en tredje alliansregering hade varit.

Att idka ytterligare fyra år av väljarsvek är inget bra ingångsvärde för att begära förtroende i framtiden, inte ens för Annie Lööf.

För att Annie Lööf ska kunna hålla fast vid sitt löfte måste hon dessutom lägga ner sina röster vid den obligatoriska statsministeromröstningen efter valet. Hon ska alltså ägna hela valrörelsen åt att gräla på regeringen och sedan avstå från att rösta bort den. Det är vad hon lovar, men är det sannolikt? Vad tycker hennes väljare om det?

Och vad händer om alliansen inte kan agera gemensamt och om M och KD röstar emot och fäller Löfven tillsammans med SD? Kommer Annie Lööf att rösta mot Anna Kinberg Batra som statsminister eller kommer Centerpartiet i likhet med SD bli ett stödparti åt en M-regering?

Stefan Löfven har deklarerat att han fortsätter regera, även om alliansen blir större än de rödgröna. Han har lämnat DÖ att vila i frid. Han regerar med den konstellation som är möjlig, med eller utan stöd av SD.

Det minsta man kan begära av alliansen är att samfällt inta samma maktpolitiska inställning som statsministern.

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer