ANNONS:
Till Di.se

PM Nilsson: Gör upp med våldsbejakande islamism

LEDARE. Sedan 2005, då al-Qaida utförde fyra samordnade själmordsbombningar i Londons kollektivtrafik med över 50 döda och 700 skadade, har Storbritannien varit förskonat från större terrordåd. Brittisk polis har med hjälp av ny teknik, nya lagar och infiltration av extremistkretsar lyckats hindra och försvåra terror.

 

 

Sent i måndags kväll bröts det mönstret då en självmordsbombare dödade över 20 personer och skadade 50, däribland barn och många unga, på den amerikanska popartisten Ariana Grandes konsert i Manchester.

Det bestialiska dådet visar att inget samhälle helt och hållet kan skydda sig mot självmordsbombare, men det förtar inte tolv relativt lugna år. Det går att bekämpa terror och det öppna samhället kan försvara sig.

När oskyldiga drabbas säger man ofta att våldet är meningslöst. Men för de personer och organisationer som utför våldet är dåden aldrig meningslösa. De har en plan och en vilja.

Separatistisk eller etnisk terrorism, som IRA på Irland eller ETA i Spanien, hade självständighet som mål och var beredda att använda våld som medel. Den ideologiskt betingade terrorismen, som RAF i Västtyskland eller Röda brigaderna i Italien, ville störta kapitalismen och gjorde väpnat motstånd mot vad de ansåg vara en förtryckarmakt. Nazistisk terror har ofta ett liknande syfte, med etnisk rensning som tillägg.

Islamistisk terror, som al-Qaida och nu IS, sägs ofta vilja förstöra det västerländska samhällets livsstil. Det är en sanning med modifikation. De hade säkert gärna velat omvända Europa, men om man studerar propagandamaterial från Islamiska staten, som har tagit på sig ansvaret för Manchester, handlar kampen om något helt annat. Videomaterialet från IS är mycket blodiga berättelser om hämnd. Döda barn efter (påstådda) bombningar i IS-kontrollerade områden växlas mot döda barn i Europa. Dödade IS-krigare kvitteras med halshuggna fångar från länder som har trupp i området.

Målet för IS var från början att döda och driva ut utländsk trupp från Syrien och Irak, samt alla andra som inte underkastar sig deras ideologi. Nu handlar det mest om hämnd. Den krigföring de använder kan närmast liknas vid att skicka upp marksoldater i Europa, eller inspirera personer som redan bor här, och slå till med truppminor där det ger störst effekt.

Om IS hade tillåtits att expandera sitt område och upprätta en de facto-stat hade Mellanöstern och Europa fått en extremt farlig stat vid sin sida. Därför har 65 länder och tre organisationer (EU, Interpol och Arabförbundet) gått ihop i den USA-ledda koalitionen som slåss mot IS. Sverige deltar med kvalificerad trupp för utbildning av soldater i Irak. Regeringen beslöt nyligen att dubbla styrkan.

Detta är konfliktens kärna. Omvärlden är i krig med IS för att hindra en terrorregim och IS slår tillbaka. För de individuella gärningsmännen finns det säkert skiftande personliga skäl att slåss för IS, men för organisationen IS handlar det inte om fattigdom, bristande integration i Europa, fördomar om islam eller förakt för västerlandets livsstil.

Samma beslutsamhet som präglar den internationella koalitionen mot IS måste gälla även på hemmaplan. Här har Sverige länge brustit i ansvar. Vi har haft en legal, politisk och relativistisk miljö som främjat framväxten av IS-sympatisörer. Per capita är Sverige den näst största exportören av IS-krigare i EU. Minst 300 personer har åkt. Sympatierna för IS och dess ideologi är överraskande utbredda. Organisationer som står nära andra sunniextrema grupper åtnjuter statsbidrag. En av regeringens nya ministrar jämförde 2014 IS-krigarna med svenskar som slogs för det fria Finland när Sovjetunionen anföll.

Efter terrordådet på Drottninggatan skedde ett skifte i synen på polisens metoder för att bekämpa terrorn. Äntligen förstod man att effektiv terrorbekämpning är en förutsättning för det fria samhället, och inte ett hot.

Men det behövs även en ideologisk offensiv. Vänster- och högerextremism har inte bara mött polisiärt motstånd, utan också politiskt. Det finns inte något "men" i kampen mot IS och dess ideologi.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies