ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS MARKNADSNYTT BEVAKNINGAR
ANNONS

PM Nilsson: Digitaliseringen fasar ut tryckfrihetsförordningen

  • MEDIEMAKT. De medier som växer lyder inte under tryckfrihetslagstiftningen och har därmed inte samma skydd mot statsmakternas censuriver. Mark Zuckerberg är än så länge en anpasslig publicist. Foto: Esteban Felix

LEDARE. I dag för 250 år sedan avskaffades förhandscensuren på trycksaker. Frihetstidens ledande kraft, Mössorna, tog chansen och gjorde den tidens debattlusta till grundlag. Och den då svage och ringaktade kung Adolf Fredrik blev symbol för ett av den liberala erans viktigaste dokument.

Tryckfrihetsförordningens syfte är att skydda de tryckta skrifterna mot statens maktutövning. Som princip kan man säga att den har stått sig, men det betyder inte att tryckfriheten har varit oinskränkt eller att den svenska staten har en stolt historia av att hålla fingrarna borta, tvärtom.

Det har aldrig varit tillåtet att trycka vad som helst. Allmän ordning, rikets säkerhet och skydd mot förtal har gått före, och tolkats olika av samtidens makter. Gustav III upptäckte genast att ett kritiskt förhållningssätt till kungamakten lätt spårade ur och införde dödsstraff som strängaste straff för högmålsbrott. 1812 återkom en variant av förhandscensuren i och med den så kallade indragningsrätten, vilken statsmakterna utnyttjat flitigt för att hindra spridning av olämpliga skrifter.

Annars är det mest folks dragning till sex och hädelse, eller gudstro utan statlig kontroll, som har varit föremål för statsmaktens intresse. Man ska komma ihåg att vid 1800-talets slut hade ett par hundra tusen svenskar tvingats lämna landet för att de ville tro och ta nattvard på ett annat sätt än vad ordergivningen i Svenska kyrkan angav. Hädelseförbudet avskaffades först på 1970-talet.

Den nuvarande versionen av tryckfrihetsförordningen kom 1949 och präglas av erfarenheterna av andra världskrigets katastrofer. Indragningsrätten slopades sedan den missbrukats av säkerhetsskäl under kriget och en ny inskränkning, lagen om hets mot folkgrupp, infördes för att förstärka skyddet för minoriteter.

Efterkrigstidens allvarligaste brott mot tryckfrihetens bokstav och anda är regeringen Palmes bestraffning av IB-avslöjarna Jan Guillou och Peter Bratt, samt regeringen Perssons nedsläckning av Sverigedemokraternas sajt under krisen med Muhammedkarikatyrerna. Båda faller in i ett känt svenskt mönster. Palme prioriterade rikets säkerhet och det egna partiets kamp mot kommunismen före journalisters rätt att avslöja olagligheter och Perssons justitieminister Laila Freivalds tog hänsyn till religiösa känslor.

Den omedelbara och framtida utmaningen för tryckfriheten är tveklöst digitaliseringen av medierna. De medier som växer i Sverige är de sociala och de lyder inte under tryckfrihetslagstiftningen. Den som använder Facebook har ett sämre skydd mot åtal än vad medarbetare i etablerade medier har. Tryckfrihetsförordningen har förlorat sin unika betydelse för offentligheten i Sverige och det är svårt att se hur den skulle kunna återerövra sin forna ställning.

De sociala medierna har vidgat yttrandefrihetens möjligheter och gjort offentligheten långt mer pluralistisk. Men även sociala medier har en ordning. Facebook är mer rädd för osedlighet än vad lagstiftarna någonsin har varit och har sämre moraliska och legala resurser för att stå emot tillfälliga och censurivriga opinioner och stater.

Allmänhetens intresse ligger också utanför tryckfrihetslagstiftningen. Tidningsankor är i dag fejknyheter på Facebook. Samma oro som förr omgav kvällstidningarnas förgripliga löpsedlar finns nu kring Twitter. Det är inte längre Big Brother som förleder ungdomen utan youtubers. Mobbningsdebatten kretsar inte kring Robinson utan Snapchat.

Den enskilt största insatsen som regering och riksdag i dag skulle kunna göra för att stärka tryckfrihetslagstiftningen är därför att ta bort hinder för traditionella mediers digitala affärsmodeller. Om man tycker att det är värdefullt med medier som har ansvariga utgivare även på nätet bör de inte straffbeskattas, vilket är fallet nu.

För övrigt åt Adolf Fredrik i likhet med Jan Stenbeck ihjäl sig på fet rökt fisk, samt hetvägg i kungens fall. De kan båda le i sin himmel, från var sin sida av en historisk era som främjat frihet, framsteg och demokrati.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer