ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

PM Nilson: C:s tydliga otydlighet

  • VAD VILJA CENTERPARTISTERNA? Annie Lööfs opinionsframgångar ställer högre krav på hennes och Centerpartiets roll. Att återfalla till Fälldinårens självupptagenhet vore skadligt för svensk politik. Foto: Thomas Johansson

Tydlighet, säger Annie Lööf när hon förklarar Centerpartiets uppgång i opinionen.

Hon och hennes parti har varit tydliga i konfliktfrågor och värdefrågor och det ser väljarna.

Till en del stämmer det, även om tydligheten i högre grad är kopplad till partiordföranden än till partiet. Annie Lööf är efter en ganska lång trevande inledning numera en rutinerad och självsäker politiker med stark lyskraft.

Hon och hennes parti har också varit föredömligt tydliga i några för näringslivet centrala och kontroversiella frågor.

Centerpartiet har med ideologisk skärpa och sakliga argument sagt absolut nej till begränsningar av vinst i välfärdsföretag, att facket ska få korrumpera den offentliga upphandlingen, att staten ska reglera vilka som sitter i privata företags styrelser och att slopa etableringsfriheten i primärvården.

Centerpartiets nej har varit en del av den riksdagsmajoritet som spärrat S-MP-regeringens olika socialiseringsförsök.

Här uppstår den första intressanta otydligheten i Centerpartiets hållning. Det parti som i likhet med C har varit lika tydligt i dessa frågor är Sverigedemokraterna. De andra allianspartierna har svajat något, men C och SD har stått ideologiskt fast. Tillsammans har de fem partierna orsakat svåra förluster för regeringen.

Sveriges riksdag har en kraftfull och maktägande opposition. Men när Annie Lööf berömmer sig av sin tydliga oppositionspolitik bygger den sin framgång på att SD tycker likadant, annars skulle de rödgröna trumfa igenom sina program och Annie Lööfs oppositionsroll mest likna det vanliga gnället från partier utan makt.

Denna mäktiga sakfrågeallians vill Annie Lööf under inga som helst omständigheter översätta till regeringsmakt. Att en alliansregering skulle ha långt lättare att få igenom sin politik i dagens riksdag jämfört med Löfven är betydelselöst för henne. Hennes opposition får hjärtans gärna stödja sig på SD, men inte hennes regering.

Hon går numera till och med så långt att hon inte vill bilda alliansregering om S och SD samlar fler mandat än alliansen, vilket är sannolikt efter 2018, eftersom det då finns en risk för att SD i ren tjurighet röstar på en S-budget.

Om Annie Lööf skulle vara riktigt övertydlig i sin tydlighet borde Centerpartiet lämna riksdagen. Då blir det verkligen tydligt att Centerpartiet inte har med SD att göra. Nu blir det med all respekt ganska otydligt hur, varför och med vem hon kan regera.

Hennes tydliga migrationspolitik har likartade otydliga glidningar. Hon hänvisar alltid till den så kallade migrationsuppgörelsen för att visa att hon visst kan ta ansvar för att om nödvändigt begränsa volymen asylansökningar. Men alla vet att den inte betyder något för volymen, vilket Centerpartiet också sa när uppgörelsen presenterades. C vägrade vidgå att förslagen syftade till att minska migrationen.

Det som fick volymen att minska var S-MP-regeringens senare åtgärder, som stöddes av SD i riksdagen.

Dessa vill C riva upp. Alla nuvarande volymkritiska åtgärder ska bort. Men det vill Annie Lööf helst inte vara tydlig med.

Men, säger hon, personer som får uppehållstillstånd och slussas ut i kommunerna ska inte ha samma rätt till understöd som alla andra invånare. Det är skillnad på folk och folk. Istället ska flyktinginvandrare få låna pengar och blir sedan betalningsskyldiga.

Det är en mycket tydlig omläggning av svensk socialpolitik. En grupp invånare som bor permanent i landet ska inte ha samma sociala skyddsnät som andra. De ekonomiska och sociala konsekvenserna av en sådan migrationspolitik är så stora att det är svårt att tro att C menar allvar. Den växande skuggvärld som växer fram när folk som får avslag stannar i landet talar sitt tydliga språk. Det är kallt, farligt och mycket fattigt att stå utanför sociala skyddsnät i Sverige. Är det en bra politik att prioritera större volym framför ett anständigt mottagande?

Därför får man en lätt misstanke om att Annie Lööf egentligen vill ersätta den nuvarande volympolitiken med en annan. Hon omnämner också lånemodellen som en "signal" ut i världen: du är välkommen till Sverige, men får klara dig själv. Man förstår hur hon tänker, men det krävs ett stenhårt socialt samvete för att stå fast när fattigdomen växer. Här har hon skäl att vara mycket otydlig, vilket hon också är.

Annie Lööf har rätt i att Centerpartiet har haft en historisk roll i konsten att byta ut socialdemokratiska regeringar. Olof Palme, Ingvar Carlsson och Göran Persson fick alla gå efter bland andra C:s insats.

Men Centerpartiet har också ett historiskt arv av otydlighet i regeringsfrågan som har sin grund i en inre opportunism, eller elakare uttryckt: narcissism. Fälldin 1 sprack på kärnkraften, Fälldin II på att han valde att förhandla skatter med S före koalitionspartnern M, centerledaren Olof Johansson lämnade Bildt-regeringen på grund av Öresundsbron.

Maud Olofssons stora insats var inte bara att skapa en tydlig front mot S, utan också att göra partiet mer rationellt orienterat och inte lika självupptaget. Annie Lööf ska vara glad för sina fina opinionssiffror, men varsam med partiets roll i svensk politik.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies