Annons

Michael Sahlin: Turkiet vid vägskälet

DEBATT. Det ”ja” som Erdoğan och hans medarbetare och anhängare intensivt eftersträvar innebär att Erdoğans faktiska maktställning legaliseras och att ett ”enmansvälde” upprättas, skriver Michael Sahlin, tidigare ambassadör i Turkiet.

 

 

ÖDESTIMME. Turkiet är ekonomiskt beroende av fortsatt goda relationer med Europa men är politiskt på väg i en riktning som underminerar värdegemenskapen med västvärlden.
ÖDESTIMME. Turkiet är ekonomiskt beroende av fortsatt goda relationer med Europa men är politiskt på väg i en riktning som underminerar värdegemenskapen med västvärlden.Bild:Emrah Gurel

Det ser just nu ut som om president Recep Tayyip Erdoğans vision om ”det nya Turkiet”, tänkt att vara på plats när den turkiska republiken fyller jämnt 100 år 2023, är på väg att leda landet in i en allt djupare kris som blir svår att vända.

Och just nu handlar allt om det som ska ske den 16 april, dagen för folkomröstningen om Erdoğans förslag att i det traditionellt parlamentariska Turkiet införa ett exekutivt presidentsystem. Kampanjen mellan ”ja” och ”nej” tycks ha blivit precis så hätsk, polariserande och destruktiv som det fanns all anledning att befara från och med att regeringspartiet AKP tillsammans med nationalistpartiet MHP i januari i en stormig seans genomdrev beslutet att föra frågan till en beslutande folkomröstning. Och senaste dagarna har vi sett hur den turkiska högspänningen smittat av sig på relationerna mellan Ankara och diverse europeiska huvudstäder, som Haag, Berlin och Wien, och lett till ett ordkrig av sällan eller aldrig skådat mått. Intensiteten i polemiken ger upphov till en mängd frågor om hur åsamkade skador ska kunna repareras, EU-politiskt och Natopolitiskt. Både EU och Nato är ju trots allt organisationer som är eller sägs vara grundade i gemensamma, konstituerande värderingar. Och Natomedlemskapet och EU-kandidaturen är trots allt grundbulten i den turkiska identiteten. Eller har varit.

Innan man nalkas nu aktuella frågor om risker för allvarliga relationsstörningar mellan Turkiet och västvärlden, finns all anledning att påminna om Turkiets strategiska betydelse, i dagens värld kanske större än någonsin.

Det är ett land med 80 miljoner invånare inom ett landområde mitt emellan Europa, det kaotiska Mellanöstern och Svarta Havet/Ryssland, Natomedlem sedan Korea-kriget (1952) och EU-kandidatland sedan 1999, transitlandet för vår tids stora flöden, energi, flyktingar, jihadism, alltså ett land vars vägval får storskaligt geopolitiska konsekvenser, både vad gäller förhållandet till Ryssland och för det internationella samfundets hantering av krisernas och krigens Mellanöstern.

Samtidigt ett land som för sin ekonomiska utveckling är beroende av fortsatt goda relationer med Europa men som politiskt är på väg i en riktning som underminerar värdegemenskapen med Europa och västvärlden. Europas beroende av Turkiet har sedan ett år å andra sidan sitt mest betydande uttryck i migrationsavtalet och dess ständigt haltande implementering och hotade överlevnad.

Och nu, efter ett dramatiskt år av upprepade terrorattacker, kuppförsök, massutrensningar och undantagstillstånd, tickar alltså klockan mot 16 april och avgörandets timme. Det ”ja” som Erdoğan och hans medarbetare och anhängare intensivt eftersträvar innebär – som senast framkommit i den så kallade Venedig-kommissionens expertutlåtande i dagarna - att Erdoğans faktiska maktställning legaliseras och att ett ”enmansvälde” upprättas.

För åtminstone en dryg tioårsperiod framåt kommer Turkiet att styras av en president som tillsätter och styr regeringen (premiärministerposten försvinner), som leder det dominerande partiet, som därmed kontrollerar parlamentet och som därtill kontrollerar försvarsmakten och rättsväsendet. Detta utöver den exekutiva kontrollmakt över stats och samhälle, inklusive massmedierna, som regimen redan uppnått steg för steg senare år, och särskilt efter kuppförsöket. Varken ”checks and balances” av USA-snitt, rättsstatlighet eller verksamt ansvarsutkrävande finns med. Fortsatt gäller dock förutsättningen att Ledaren måste kunna vinna presidentval, men absolut makt lär främja absoluta möjligheter att också vinna val.

Detta blir alltså, orubbligen för lång tid, konsekvensen av ett ”ja” den 16 april. Frågan är då hur de aktörer i och utanför Turkiet som har ett avgörande inflytande på den turkiska ekonomin kommer att förhålla sig. Den frågan lär i hög grad bestämma arten och graden av politisk stabilitet som bedöms realiserbar under auktoritär järnnäve.

Men om utfallet trots regimens massmobilisering ändå blir ”nej”, vilket en del opinionsundersökningar (och regimens nuvarande nervositet) indikerar såsom möjligt? Omedelbart utlysande av nyval? Eller kanske utvidgat undantagstillstånd? Eller ny folkomröstning, under fortsatt förlängt undantagstillstånd om något halvår? Eller är ett ”nej” helt otänkbart för regimen?

För EU, liksom för USA (med sedvanlig Trump-reservation), handlar det nu om ett riktigt besvärligt dilemma. Att inte i allt väsentligt ansluta sig till Venedig-kommssionens kärva bedömning (inklusive det orimliga i att genomföra en folkomröstning under rådande undantagstillstånd) vore inte trovärdigt.

Men att uttryckligen uttala denna kritik innebär inblandning i ett Natolands (och ett EU-kandidatlands) inre angelägenheter, i praktiken ett stöd för ”nej”-kampanjen och en explicit gensaga mot regimen – och det i ett läge med ordkrig och bråk om kampanjande ministrars besök i olika EU-länder, och i ett sammanhang där EU:s och EU-länders reella inflytande över den turkiska regimens beslut och vägval anses försvinnande litet.

Det ska här noteras att ambivalenta liberala turkiska kolumnister numera, och särskilt i anslutning till det turkisk-tyska ordkriget, öppet spekulerar att vissa EU-länder i själva verket aktivt knuffar Turkiet mot ”ja”, genom att provocera Erdoğan till anti-europeiska verbala excesser som i sin tur eldar massorna på hemmaplan till ett ”ja”, och att tyska underrättelsetjänsten DNB:s och andras skäl till detta vore att en gång för alla utestänga Turkiet från EU-medlemskandidatkretsen.

När BND-chefen Bruno Kahn i en intervju i dagarna uttalar tvivel på USA-baserade Fethullah Gülens skuld i fråga om kuppförsöket i somras ”svarar” Erdoğan med att ”utlova” dödsstraffets återinförande efter den 16 april, varpå EU-kommissionens Juncker svarar att då klipper vi förhandlingstråden.

Så dialektiken fortsätter, men syntes saknas. Och kvar finns migrationsavtalsdilemmat, liksom allt annat som skulle tillråda största möjliga ansträngningar att återställa största möjliga normalitet. Men klockan (Turkiets och vår) tickar obönhörligen mot 16 april.

 

Michael Sahlin, tidigare Sveriges ambassadör i Ankara

 

Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 2.500-6.000 tecken inklusive blanksteg.

Innehåll från KIAAnnons

Upptäck den laddbara friheten

Från räckviddsångest och långa laddtider – till en helt ny elektrisk frihet.

Utvecklingen av elbilar har gått fort och nu lanseras modeller som suddar ut de sista frågetecknen kring omställningen.

Det här är dock bara början.

EV6 GT – en modern och kraftfull elektrisk prestandabil

Utvecklingen av elektrifierade fordon har gått snabbt. Och marknaden växer stadigt: I dag är mer än hälften av alla nya bilar laddbara – alltså laddhybrider eller rena elbilar – enligt statistik från branschorganisationen Bil Sweden.

Det finns biltillverkare som kommit ännu längre i omställningen till den nya laddbara friheten. Ett exempel är Kia i Sverige, där 83 procent nyregistrerade bilar är laddbara och målsättningen är att enbart sälja laddbara bilar år 2024.

Kia ligger också i framkant när det kommer till låga koldioxidutsläpp med sitt snitt på 35 g/km CO2 jämfört med genomsnittet i branschen på 74 g/km under januari till oktober, enligt Vroom.

Innovation och teknik i framkant

För Kia handlar den laddbara friheten bland annat om innovation och teknik i framkant, om en möjlighet att till exempel att använda bilen som som en strömkälla för att ladda elektrisk utrustning eller till och med en annan elbil.

Företagets laddbara rörelse strävar efter att så många som möjligt ska kunna ställa om och köra på el och sedan 2013 har företaget lanserat åtta laddbara bilmodeller.

En del i detta är den nya specialutvecklade elbilsplattformen E-GMP som i dag ligger som grund för andra generationens elbilar. Plattformen möjliggör den senaste tekniken, med ultrasnabb laddning och lång verklig räckvidd.

Familjebil med 585 hästkrafter

Kia EV6 GT är det senaste tillskottet på elbilsplattformen. Det handlar om en familjebil med dubbla motorer med totalt 585 hästkrafter och ett vridmoment på 740 Nm. Räckvidden för EV6 GT är upp till 424 kilometer (enligt WLTP) och med bilens 800-voltsteknik laddar batteriet från 10–80 procent på ner till 18 minuter med en >250 kW snabbladdare.

Interiört har EV6 GT, som är en crossover mellan en personbil och en suv, en panoramaskärm (dubbla välvda 12,3-tumsskärmar), skålade sportstolar med neongröna sömmar och en tvåekrad sportratt.

På ratten sitter dessutom en särskild neongrön knapp för att aktivera extremläget My GT, som är en av fem olika körinställningar som ger olika respons från bland annat elmotorer, bromsar, styrning, fjädring och antisladdsystem.

– Elbilar kan verkligen prestera. Från det omedelbara vridmomentet som gör att den accelererar väldigt snabbt, till hur tyst den är. En del beklagar sig över att förbränningsmotorn försvinner, men eldrift kan göra bilfärden till en upplevelse. Ta till exempel Kia EV6 GT, som har 585 hästkrafter, vridmoment på 740 Nm och kan gå från 0-100 km/h på bara 3,5 sekunder, säger Alex Papapetropoulos, director of product and pricing på Kia till tidningen Kia Story.

Se bilderna på nya kraftfulla EV6 GT.

 

Mer från KIA

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med KIA och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera