ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS MARKNADSNYTT BEVAKNINGAR
ANNONS

Markägare: Vi blir överkörda av SGU

  • De nordligaste länen, skådeplats för mineralprospektering. Foto: Fredrik Sandberg

REPLIK. Man kan förstå att SGU:s enhet Bergsstaten som ska försörja sig på avgifter för mineraltillstånd behöver fler gruvor för sina egna inkomster.

Men att ge tillstånd till att ”spränga, schakta, hugga skog, bortföra jord och sten, köra med tunga fordon, nyttja privata vägar, avleda vatten, ta vatten samt borra” mot avgift – utan att den privata marken som staten upplåter ges en ersättningsgaranti – känns väldigt feodalt.
Inte ens markägaren själv får fara fram på sin egen mark på det sättet.

Inga intrång från så kallade allmänna intressen som vägar, elledningar och järnvägar får göras utan att markägaren ges ersättning enligt vedertagna normer – före tillträde. Vanligen använder man oberoende värderare och Lantmäteriets Skogsnorm.

Men SGU/Bergsstaten ger tillträde till privat mark utan att frågan om skadeinventering och ersättning är klargjord.

En diffus så kallad arbetsplan som berättar vilket bruttoområde som ska skadas behöver inte följas av mineralbolagen. Det finns inga sanktioner för den som bryter mot ”arbetsplanen”.

Vill man kräva ersättning så är det markägaren som ska starta en tvist och på egen bekostnad ”bevisa” var de har kört och hur mycket skogen skadas i tillväxt 50 år framåt eftersom forskningsgrundade värderingsmetoder som Lantmäteriets skogsnorm avvisas av Bergsstaten.

Dessutom blir Bergsstaten motpart och skyddar sin kunds (mineralbolaget) intressen att slippa betala. I de fall en ”säkerhet” har gissats fram och ligger inlånad till Bergsstaten så återfår bolaget den summan så snart man lyckats slippa undan skadeutbetalning.

Bergsstaten/SGU anser att ett femårigt tillstånd är ett ”tillfälligt intrång” och därför behöver skador inte ersättas. I min värld känns det underligt att påstå att det finns ”tillfälligt” nedhuggen skog. Ett skadat träd är skadat för all framtid oavsett hur länge skadevållaren fick hålla på med att hugga ner det.

Mineralprospektering täcker betydligt större ytor än gruvor och årligen återkommande med ackumulerade skogshuggningar för borrmaskiner, och de tillfälliga tillstånden förlängs ofta i 30 år eller mer. Ofta kan flera företag ha överlappande tillstånd på samma mark .- så vem högg ned träden? Markägaren har bevisbördan.

Gärna mer prospektering, men först en rejäl uppstyrning av värderingsregler och betalningsskyldighet för ersättning till den markägare som får sin egendom och pågående skogsbruk skadat. Då det är motorfordons framfart som skapar nedhuggen skog så skulle trafikskadelagens vållanderegler vara naturliga, så att inte den tvångsutsatte markägaren ska ha kostnader och bevisbörda för att eventuellt få ersättning.

Det är ändå mindre än 5 procent av tillstånden som leder till en gruva och då bara på en mindre yta, så en framtida mineralersättning om kanske 30 år kan aldrig kompensera för att skogsbruket skadas i förtid och på helt andra marker än där gruvan kanske hamnar.

För SGU/Bergsstaten borde det vara en överlevnadsfråga att börja respektera den grundlagsskyddade äganderätten och säkra upp värdering och ersättning på den privata mark man upplåter till vandalisering för att riskkapitalbolag ska söka fyndigheter som kan säljas vidare med stora vinster. En upplåtelse som idag dessutom ges enbart mot förskottsvis betald ersättning till sig Bergsstaten själv.

Markägaren kan varken protestera eller visa ett underlag som håller i domstol för att få ersättning.

Vi har över 70 undersökningstillstånd på våra marker sedan några år tillbaka och endast två gånger har en mycket liten summa utbetalats. Vi ska då inte tala om alla rostiga borrör som står nedslagna i 45 grader och orsakar punkteringar på skogsmaskiner och skador på andra redskap, förutom att de skapar oönskade vattenflöden.

Det finns inga hinder i Minerallagen att SGU/Bergsstaten börjar följa grundlagen och skyddar rätten till skadeersättning till de markägare som får sitt pågående skogsbruk skadat av upprepade väghuggningar och körningar. Enda hindret sitter i likgiltig inställning och bristande vilja.

Vi är i grunden positiva till gruvnäringen och har också positiva erfarenheter av gruvbolag (som är medlemmar i Swemin) samt av samarbete kring vägar vilket gör det tydligt att det inte är ett orimligt krav att alla andra mineralbolag också ska kunna göra rätt för sig.

 

Christer Nilsson, markägare, Skellefteå

 

Läs debattartikeln från SGU och dess norska motsvarighet här.

Läs svar från två advokater här.

Läs svar från SGU-chefen här.

 

Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 4.000-6.000 tecken inklusive blanksteg.

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer