1515
Annons

Maria Masoomi: Befängd kritik om sjalen

DEBATT. Efter regeringens besök i Iran har kritiska röster höjts om att kvinnorna i den svenska delegationen bar sjal. Det är beklämmande att en del politiker inte ser symbolvärdet i att så många kvinnor representerar det officiella Sverige. Det bubblar av optimism hos iranska kvinnor, skriver debattören och föreläsaren Maria Masoomi.

KVINNODOMINERAD. På bordets högra sida finns den svenska delegationen. Statsministerns pressekreterare Ingela Nilsson, departementsrådet Ann Dismorr, statssekreterare Hans Dahlgren, handelsminister Ann Linde, statsminister Stefan Löfven, kabinettssekreterare Annika Söder och Sveriges ambassadör i Teheran Helena Sångeland.
KVINNODOMINERAD. På bordets högra sida finns den svenska delegationen. Statsministerns pressekreterare Ingela Nilsson, departementsrådet Ann Dismorr, statssekreterare Hans Dahlgren, handelsminister Ann Linde, statsminister Stefan Löfven, kabinettssekreterare Annika Söder och Sveriges ambassadör i Teheran Helena Sångeland.Bild:Jack Mikrut

När sanktionerna mot Iran upphävdes den 16 januari förra året grät jag av glädje. Två länder som har lika stor plats i mitt hjärta skulle nu mötas på riktigt. Svenskarna skulle upptäcka ett anrikt land med en fascinerande kultur och iranierna skulle få smak av bland annat den svenska synen på jämställdhet. Handel och möten skulle föra de båda folken närmare varandra. Och jag skulle spricka av stolthet av att visa upp mina båda hemländer för varandra!

Till sist, efter nästan alla andra världsledare, åkte så även Sveriges statsminister till Iran och jag följde med stor spänning allt som visades via de båda ländernas statliga och sociala medier.

Mitt första intryck var: ”Herregud! Vem har gett dessa kvinnor instruktioner om klädkoder? Vet de inte att iranska kvinnor är bland de mest fåfänga och modeintresserade kvinnorna i världen, som tillåter sig att ha de färggladaste scarfarna och tunikorna på sig och till och med blottar lugg och hårsvans?”

Men min reaktion var ju ovidkommande och försvann så snart jag insåg vad som egentligen hände. Alla tv-kanaler visade mötet mellan flera kvinnor i den svenska delegationen som utstrålade pondus och kompetens och som mötte nästan enbart iranska herrar. Vilken genomslagskraft! Vilka talande bilder och vilka goda förebilder för iranier! Det som delegationen lämnade efter sig är respekt, inspiration och insikten om att kvinnor kan.

Men det känns beklämmande att en del politiker inte kan se symbolvärdet av dessa kvinnors närvaro i Irans maktcentrum och i iranska medier, och inte minst de värdefulla samtal och arrangemang som genomfördes om just jämställdhet och feminism. Det bubblar nu av energi och framtidshopp hos många iranska kvinnor.

Att förstöra den fina stämningen och allt hopp som skapades genom att förminska det hela till slöjans vara eller icke vara – och att ens komma på tanken att föreslå att dessa kvinnor borde ha stannat hemma i Sverige eller på svenska ambassaden i stället för att umgås med iranier – är inte bara befängt och dumt utan även respektlöst. Inte bara mot Iran och det iranska folket utan även mot Sverige och kvinnosläktet. Det är att fiska i grumligt vatten!

Som kvinna och iranier skäms jag över att enbart 16 av 280 ledamöter i det iranska parlamentet är kvinnor och att det inte finns någon kvinna i Irans regering. Detta är skäl nog till varför Sverige och svenska politiker behöver inspirera iranska politiker och varför handelsministern och hennes medarbetare imponerade så stort på iranierna. Sverige kan inte vara en god förebild genom att avskärma sig från andra länder.

Iran är ett land med 80 miljoner invånare – 60 procent är under 38 år och 60 procent av studenterna på iranska universitet är kvinnor. Det bubblar av kvinnliga startup-företag.

It-branschen blomstrar med många framgångsrika internationella lanseringar. Efter tolv år av omfattande sanktioner mot Iran behöver landet så gott som allt. Detta skapar enorma möjligheter även för svenska företag att genom handel med Iran skapa tillväxt och arbetstillfällen – både här och där.

Feminism och kvinnofrågor har länge varit oerhört heta i Iran. Det pågår mycket inom rättsväsendet för att förbättra kvinnors rättigheter och jag är övertygad om att iranska kvinnor inte ger sig förrän de har fått det de förtjänar. De tycker med all rätt inte att de är jämställda männen trots att många kvinnor har nått framstående positioner.

Iran är inte ett fattigt land, och det finns stora möjligheter att tillsammans med Sverige skapa nya affärer. Och Sverige kan – inte minst i dagens osäkra internationella läge – behöva nya marknader. Att använda sjalen som ursäkt för att Sverige inte bör åka dit med sina kvinnliga politiker, är inte enbart att minska Sveriges möjligheter till att bidra till ökad öppenhet i Iran och kvinnors ökade jämställdhet, utan också mycket respektlöst och arrogant.

Sverige har ett gott rykte som fredsmäklare och demokratiförkämpe. Sverige inspirerar och kan göra skillnad med sin blotta närvaro i länder och marknader som Iran. Sverige bör inte heller bortse från att Iran är en stormakt att räkna med och att samverkan kan bidra till att skapa fred och stabilitet i regionen i allmänhet.

Även om kläd- och färgvalet i statsministerns lag inte föll mig i smaken var besöket en stor framgång som inte får förstöras av försök till kortsiktiga politiska poänger.

 

Maria Masoomi, företagare och fristående debattör

 

Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 4.000-6.000 tecken inklusive blanksteg.


Frida Wallnor: Tyskland behöver mer än stabilitet

LEDARE. På söndagen är det dags för valet till den tyska förbundsdagen – ett val som borde vara det europeiska ”supervalårets” höjdpunkt med tanke på tyskarnas vikt för Europa, både ekonomiskt och politisk. Men känslan av avslagenhet går inte att komma ifrån – inte ens de ryska trollen verkar engagera sig.

FORTSATT FÖRTROENDE. Att bedriva en valkampanj enbart genom att hänvisa till rutin och en stormig omvärld tycks uppenbarligen fungera för Angela Merkel. Hennes kristdemokrater ser ut att vinna en jordskredsseger i morgon.
FORTSATT FÖRTROENDE. Att bedriva en valkampanj enbart genom att hänvisa till rutin och en stormig omvärld tycks uppenbarligen fungera för Angela Merkel. Hennes kristdemokrater ser ut att vinna en jordskredsseger i morgon.Bild:AP

Nonchalansen känns av också i Berlin, där man just nu tycks oroa sig mer för logistiken kring att genomföra Berlin Marathon och valet på samma dag.
Det som borde oroa tyskarna är framtiden.

För även om det bevisligen går bra ekonomiskt för Tyskland i dag hotar mörkare moln vid horisonten. Angela Merkel har levt gott på effekterna från Gerhard Schröders Agenda 2010-reformer i kombination med en svag växelkurs som gynnat exporten. För att den låga arbetslösheten och starka tillväxten ska bestå krävs dock långsiktiga investeringar i landets eftersatta infrastruktur. Bredbandsutbyggnaden måste ta fart för att ens vara i närheten av det andra europeiska länder har uppnått. Med en befolkning som blir allt äldre behöver man ta tillvara och utbilda den nya arbetskraft som kommit till Tyskland under de senaste åren.

Detta har dock varit en valrörelse befriad från visioner. En valrörelse där den enda riktiga tv-duellen mellan de två huvudkombattanterna kom att bli en lam historia som bara bekräftade hur överens partiledarna är i många frågor. Merkel är inte känd som någon visionär, men det är märkligt att någon kan komma så lindrigt undan genom att i princip enbart hänvisa till rutin och en stormig omvärld.

Men opinionsundersökningarna talar sitt tydliga språk. Strategin har fungerat. Den stora skuldbördan ligger snarare hos oppositionen – främst hos Socialdemokraterna och deras Martin Schulz, som förutom några veckor i vintras (Schulz-effekten) misslyckats med att framstå som en seriös utmanare. Likt Merkel tycks han ha trott att det skulle räcka med att bara vara sig själv, det vill säga ”inte Merkel”, för att göra succé 2017.

Men det är inte bara tyskarnas behov av stabilitet som SPD har underskattat. De tycks även ha underskattat hur stark den tyska ekonomin faktiskt är. Att göra social rättvisa till partiets profilfråga under ett valår där få väljare tycks klaga på sociala orättvisor är nära på tjänstefel av SPD-strategerna.

Till deras försvar kan sägas att det bevisligen är svårt att sitta i samma regering som CDU/CSU under Merkel. Det rekordsvaga valresultat som enligt undersökningarna väntar SPD i morgon lär kunna jämföras med Liberalernas katastrof 2009, då partiet till och med ramlade ur parlamentet efter fyra år i koalitionsregering. Frågan är vem som törs göra Merkel sällskap härnäst?

Risken är överhängande att kommande regeringsförhandlingar drar ut på tiden, vilket kan bli ett problem, exempelvis för EU som bara väntar på att få sätta igång sitt reformarbete. En minoritetsregering med enbart CDU à la svenskt recept är otänkbart, enligt tyskar, som tycks chockade enbart över frågan.

Konsensus är att SPD skulle offra sig i ett låst läge. De skulle stanna i storkoalitionen, ta ansvar, även om det sannolikt skulle kosta ytterligare sympatisörer. Men i Tyskland står landets stabilitet över partipolitiken – en fascinerande kontrast till det svenska regeringsbildningsspelet.

En fortsättning på storkoalitionen vore dock inte problemfri. Det skulle sannolikt gynna det högerextrema Alternativ för Tyskland (AfD), som ser ut att komma trea i valet och därmed bli största oppositionsparti. Det skulle ge AfD utrymme att synas och möjlighet att beklaga sig över hur de isoleras av övriga partier.

Den här ”beröringsskräcken” gentemot ett extremparti och dess konsekvenser känner vi mycket väl igen i Sverige. Förhoppningsvis inser tyskarna att det är en farlig väg att gå.

Att som nykomling bli tredje största parti i förbundsdagen vore ändå en bedrift av AfD, speciellt mot bakgrund av landets mörka historia. Lika mycket vore det ett kvitto på de övriga partiernas misslyckande och en logisk följd av samstämmigheten dem emellan.

Någonstans måste missnöjet kanaliseras. Förhoppningsvis kan det fungera som en väckarklocka inför kommande fyra år.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?