ANNONS:
Till Di.se
TORSDAG 23 NOV Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS & MARKNAD
Start Opinion Ledare

Lotta Engzell-Larsson: Näringslivet bör ta mer politiskt ansvar

  • Näringslivet vann kampen mot löntagarfonderna. Nu är det dags att samla styrkorna igen. På bilden talar tidigare Electroluxchefen Hans Werthén på en demonstration mot löntagarfonder i Jönköping 1985. Foto: TT

LEDARE. På tisdagen satte Stockholmsbörsen nytt rekord. Den franska liberala presidentkandidaten Emmanuel Macron ses, lite prematurt, som segrare över EU-motståndaren och protektionisten Marine Le Pen.

Några av de stora svenska börsbolagen har levererat övertygande starka rapporter, som Volvo, Investor, Sandvik, Tele2 och Swedbank.


Läget ser därför ljust ut. Men det finns mindre omedelbara hot, som kan ändra förutsättningarna för svensk ekonomi väsentligt på sikt. Tidigare handels- och försvarsministern Sten Tolgfors (M) tog upp saken på måndagens Di debatt under rubriken "Högerpopulismen ger näringslivet en ny roll".

Han syftar på att det nya osäkra parlamentariska läget, med svaga minoritetsregeringar, under överskådlig tid gör det svårare att driva igenom viktiga ekonomiska reformer. Det ökar behovet av att näringslivet, som central intressent i det svenska samhället, tar plats som opinionsbildare och skapar förståelse för handelns och företagens betydelse för landets ekonomi. (Läs även Johanna Jeanssons "Svag styrning ränterisk" Di 24/4).

Svenska företag har utvecklats väl under större delen av efterkrigstiden, delvis på grund ett stabilt parlamentariskt läge. En konstruktiv anda mellan fack och arbetsgivare har också gynnat båda parter. Exportföretagen utgör grunden till vår starka ekonomi.

Den protektionism som nu blossat upp i Europa och USA, och även har visst stöd hos den svenska vänstern, SD, och MP, utgör det största hotet mot små perifera länder som Sverige. USA har en så stor hemmamarknad att de kan överleva med ökad protektionism, även om det resulterar i en nedåtgående ekonomisk spiral.

Men för Sverige skulle en trend mot uppsagda handelsavtal och högre tullar innebära en ekonomisk nedgång som vi knappt kan föreställa oss. De krafter som är emot globaliseringen och ger låginkomsttagare intrycket att de skulle få det bättre om vi ökar tullarna, höjer skatterna på arbete och kapital rejält och samtidigt höjer alla bidrag, är ansvarslösa. Den svenska ekonomin är en av globaliseringens stora vinnare, men konkurrensutsatt, och måste hela tiden trimmas.

Näringslivet ägnar sig i dag främst åt att försöka få gehör för sina frågor hos politikerna. Den hittills mest omfattande och framgångsrika mobiliseringen som även riktades mot allmänheten var kampen mot löntagarfonderna på 80-talet. Den senaste stora satsningen var i samband med folkomröstningen om euron. I mindre skala har motståndet mot vinstbegränsningar i välfärdsbolagen utmärkt sig på senare tid.

Det som nu krävs är något annat. I ett politiskt landskap där populära utspel sker på bekostnad av en långsiktigt hållbar ekonomisk politik, måste näringslivets företrädare visa att de och allmänheten har gemensamma intressen.

Profilerade företrädare för näringslivet behöver tala mer om varför det är lika viktigt för varje enskild svensk som för en kapitalägare med frihandel. Men också att individens egen försörjning är en förutsättning för budgetbalans och offentligt finansierad välfärd.


En aktiv vd vill helst fokusera på sitt jobb. Därför borde fler företag ta efter bankerna och anställa egna experter, motsvarigheter till deras chefekonomer. De är ypperliga opinionsbildare i samhällsdebatten.

Andra som står mer fria att agera är seniora ledare och kapitalägare. Ett fåtal av dem deltar i debatten, som Rune Andersson, Dan Olofsson, Sven Hagströmer, Carl Bennet och Antonia Ax:son Johnson. Men det behövs fler, och de skulle alla nu behöva tala mer om de stora frågorna. Det gemensamma ansvaret för landet och förutsättningarna för en fortsatt stark ekonomi. Svenska folket är bra på att svara på sådana anrop. Det visade sig framför allt under finans- och fastighetskrisen i början av 1990-talet.


Företagare ska inte bli politiker, de är skolade i en annan kultur, men de kan utveckla sin roll i samhället. Skadorna av en period av potentiell politisk instabilitet kan begränsas om näringslivet förankrar sin verksamhet bättre hos allmänheten.

Tyck till