ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS MARKNADSNYTT BEVAKNINGAR
ANNONS

Lotta Engzell-Larsson: Kriget mot bankerna trappas upp

LEDARE. När regeringen slopade bankskatten var det inte för att branschen är en sådan mäktig lobbyist att politikerna inte vågar hålla emot.

De viktigaste skälen var att förslaget fick kritik av alla instanser, till och med Skatteverket. Skatten slog även brett mot 320.000 företag, och var sannolikt inte förenlig med EU-rätten.

Det nya förslaget, en ökad avgift till bankkrisreserven, innebär en upptrappning av kriget mot bankerna, men utan saklig grund. Bankerna har en lägre avkastning på eget kapital än börssnittet, 11,5 procent mot börsens 13,7. De delar ut mindre till aktieägarna.

Storbankerna bygger en annan typ av systemrisk än övriga sektorer, men betalar sedan 2008 samhället för den risken genom att sätta av mer kapital samt betala avgifter till en krisreserv kallad resolutionsreserven (tidigare stabilitetsfonden).

När regeringen nu backar från bankskatten och i stället höjer bankernas avgift till resolutionsreserven med 40 procent och tar bort taket, så ökar statskassans potential kraftfullt. Förra året fick reserven in 7 miljarder kronor, 2018 beräknar finansdepartementet att det blir 10 miljarder och 2019 13 miljarder.

Dessa medel utgör inte bara en buffert för det finansiella systemet utan även för statskassan. För sedan finansministern skrotade "krona-för-krona" principen, att alla utgiftsökningar ska vara finansierade, innebär en förstärkning av det finansiella sparandet att hennes budgetutrymme ökar. Begränsningen är endast överskottsmålet.

Dessutom är regeringen tydlig med att tankarna på en särskild finansskatt inte alls har skrotats, utan bara skjutits på framtiden.

Sverige är ojämlikt och därför ska bankerna beskattas hårdare, lyder Magdalena Anderssons (S), Per Bolunds (MP) och Ulla Anderssons (V) argument i debattartikeln i DN i lördags. Men varför just bankerna?

Deras konsumentnära verksamheter gör dem till politiska måltavlor på ett annat sätt än ett industriföretag. Det finns också en bild av att konkurrensen är svag. Det stämmer inte längre, framför allt inom sparprodukter är konkurrensen hård.

Men det viktigaste skälet är att bankernas verksamheter till stor del är lokala och svårare att flytta utomlands än industriproduktion. De uppfattas därför av regeringen som en inkomstkälla med stor potential. Det är en kortsiktig syn.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer