ANNONS:
Till Di.se
TORSDAG 23 NOV Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS & MARKNAD

Lotta Engzell-Larsson: Kräv mer av de röststarka ägarna

  • Ericssons huvudägare Investor har inte lyckats vända bolagets ihållande negativa utveckling. På bilden syns Ericssons ordförande Leif Johansson och Investors ordförande Jacob Wallenberg när Johansson nomineras 2011. Foto: Leif R Jansson

LEDARE. ”Ericssons problem gör inte ont nog i Investor.” Så träffsäkert beskriver Gustaf Tapper (Di 2/6) svagheten i systemet med aktiers olika röstvärde.

Tack vare att varje A-aktie ger tio röster (en B-aktie/en röst) kan Investor behålla kontrollen över telekombolaget med 21,8 procent av rösterna trots att de bara äger 5,9 procent av kapitalet.

Eftersom Ericsson binder relativt lite kapital motsvarar innehavet bara ett par procent av investmentbolagets totala tillgångar. Risken är därför att Investor inte jobbar tillräckligt hårt för att lösa problemen, utan ser tiden an.

Exemplet visar hur systemet med aktier med olika röststyrka riskerar att missa sitt syfte, en framgångsrik och uthållig strategi. Långsiktighet och stabilitet är bra, men saktfärdighet och idétorka är en minst lika stor risk i ett bolag som kortsiktighet.

Det finns forskning som visar att bolag med rösträttsskillnader i snitt har 20 procent lägre börsvärden. I sämsta fall kan ägarnas oförmåga att leverera innebära att ett bolag försvagas och en försäljning blir oundviklig.

Därför är det är en god nyhet att aktivistfonden Cevian, med Christer Gardell, nyligen har seglat upp som ny storägare i Ericsson. Gardell är känd för att driva på renodling och ökat aktieägarvärde. Efter sitt intåg i Volvo argumenterade han för att slopa rösträttsskillnaden där, dock utan framgång. Men bara det att trycket ökar kan få effekt. Man kan som huvudägare inte endast hänvisa till historien, utan måste även kunna peka ut riktningen framåt.

Frågan om för- och nackdelar med olika röstvärde i aktier har diskuterats i decennier. Förespråkarna anser att det är en nödvändig metod för att ge entreprenörer en chans att behålla kontrollen över sina bolag vid börsnoteringar, och även att det skyddar mot fientliga uppköp.

Mot det kan man invända att entreprenörer kanske inte alltid är de bästa strategerna för bolaget när det har vuxit bortom en viss storlek.

Man kan också diskutera varför de som bara äger kapitalstarka aktier ska behöva ge upp inflytande om det inte är uppenbart att de med röststarka aktier tillför ett mervärde. Det mest extrema exemplet är noteringen av Snapchat tidigare i år, där de aktier som såldes inte gav någon rösträtt alls. Investerarna borde ha tackat nej till detta.

De senaste tio åren har röstdifferenser fått ett uppsving globalt. Men både myndigheter och investerare är skeptiska. EU försökte länge stoppa skillnaderna, men gav till slut upp eftersom fenomenet var så spritt. New York-börsen hade förbud mot systemet mellan 1926 och 1985. Övervakningsmyndigheten SEC försökte förbjuda det igen 1988, men domstolen stoppade det.

En av de större aktiemarknader där det fortfarande är förbjudet är Singapore. De överväger dock att införa röstskillnader eftersom förbudet gör att de förlorar noteringar av nya techbolag till andra börser. I protest skrev världens största kapitalförvaltare, amerikanska Blackrock, i april ett öppet brev till Singapore, där de vidhöll vikten av principen ”en aktie/en röst är kärnan i god bolagsstyrning och likabehandling av aktieägare”. Blackrock gjorde tidigare i år också ett upprop tillsammans 15 av de ledande investerarna med samma budskap.

För närvarande har 38 av de 310 bolagen på Stockholmsbörsen olika aktieslag. Bland de 29 mest omsatta är andelen betydligt högre, 18 har rösträttsskillnader. Det finns inget skäl att skrota systemet med röststarka aktier i Sverige. Än. Men modellen bör utvärderas löpande för att se om det faktiskt levererar värde och inte bara uthållighet. Det duala systemet kan fylla en funktion i tider av instabilitet, men också cementera strukturer, förhindra nytänkande och förstärka ojämlika styrkeförhållanden vid bud.

Det är hög tid att de investerare som sitter på mer kapital än röster utvärderar de rösttunga ägarna mer kritiskt och ökar pressen på dem att ta sitt ansvar. Investor gör ett bra jobb i många bolag. Men de blockerar Ericsson utan att förmå lösa bolagets problem.

Tyck till