Rörelsemarginalen har successivt nästan halverats från 21,3 till 12,4 procent.
Hur man än mäter underpresterar H&M under Karl-Johan Persson. De flesta chefer hade fått gå med den utvecklingen. Han uppfattas fortfarande som ung och oprövad, men har suttit i snart åtta år, vilket gör honom till en av börsens mest långlivade vd:ar.
Det är möjligt att Karl-Johan Persson gör allting rätt. Eftersom det tar ett par år för stora förändringar att slå igenom är det inte alltid rätt personer som får äran.
Karl-Johan Perssons företrädare Rolf Eriksen underinvesterade i bolaget. Han förvaltade snarare än utvecklade H&M. Framför allt var han, sannolikt med ordföranden Stefan Perssons stöd, passiv inom internethandeln. Den senfärdigheten betalar Karl-Johan Persson ett högt pris för i dag. Den bristfälliga kommunikationen gör dock marknadsreaktionen kraftigare än den skulle behöva vara.
Det faktum att H&M:s aktie har tappat 40 procent av sitt värde de senaste två åren är ett ofantligt misstroendevotum från investerarna. Samtidigt köper storägaren Stefan Persson aktier. Det innebär rimligtvis att det finns ett informationsglapp mellan storägaren och resten av marknaden, som inte förstår hur värderingen ska kunna försvaras.
Man måste berätta vad man gör i ett börsnoterat bolag. Det är inget konkurrensproblem, man berättar ju inte allt om HUR man gör. Volvo kände i decennier till Scanias produktionsmetoder, utan att lyckas kopiera dem.
H&M anser att det räcker att bolaget redovisar antal butiker och totalförsäljningen i olika länder. Men det gör det inte. Tänk om Sandvik eller Atlas Copco inte berättade hur deras olika affärsområden utvecklas? Det skulle investerarna aldrig acceptera.
Varumärket COS har nu tio år på nacken, det är inget nytt hemligt projekt. Det är helt orimligt att inte berätta hur försäljningen och lönsamheten ser ut. Man måste vara beredd från ledningens sida på att försvara sina långsiktiga investeringar. Det är långsiktigheten som tagit koncernen till dagens storlek.
H&M bör, som ett av Stockholmsbörsens största bolag och en global storspelare, informera lika noga och ofta som konkurrenterna. Det var ett märkligt och illa underbyggt beslut att för ett år sedan upphöra med analytikerkonferenser för första och tredje kvartalen. I onsdagens Di protesterar också tunga institutioner mot den bristande kommunikationen.
H&M hade länge positionen som ett organiskt växande tillväxtbolag. Även om bolagets vinster planat ut behöver berättelsen om tillväxtbolaget inte vara slut, men den måste berättas på nytt om den ska flyga.
Det H&M nu får uppleva är att när lönsamheten faller minskar investerarnas tolerans. De nöjer sig inte längre med att frågor lämnas obesvarade, förtroendet för handelsmännens skicklighet räcker inte hela vägen.
En fråga är om det är rimligt att fortsätta lägga så stor tyngd vid redovisningen av antal butiker? Det är ett mått av flera, som inte i sig säger tillräckligt mycket. En annan är om Karl-Johan Persson har ett tillräckligt starkt lag som stöd i koncernledningen? Hur ser hans innersta krets ut?
H&M har en professionell styrelse, med namn som tidigare Ikea-chefen Anders Dahlvig, IT-entreprenören Niklas Zennström och Lena Patriksson Keller, tidigare J Lindeberg och H&M.
Men vd-skapet är fortfarande en familjefråga. Rolf Eriksen satt bara i väntan på att den rättmätige arvtagaren skulle bli stor nog att inta tronen. Karl-Johan Persson kan visa sig bli den bästa vd bolaget haft. Han kommer att få mer tid än någon utan blodsbanden. Men hur lång tid kan styrelsen ge honom?
H&M kommer, med en storägare som sitter på knappt 39 procent av kapitalet och drygt 70 procent av rösterna, aldrig att bli offer för kvartalskapitalismen. Men ägarna måste tillmötesgå marknadens informationskrav och spela med öppna kort.
