ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS MARKNADSNYTT BEVAKNINGAR
ANNONS

Lotta Engzell-Larsson: Därför fungerar inte Reepalus vinstmodell

  • TÄNKER MED MAGEN. Kritiken växer mot Ilmar Reepalus utredning om vinst i välfärden. Hela debatten präglas av osaklighet och bristande insikt i företagsekonomi. Foto: Henrik Montgomery

LEDARE. En händelse som bidrog starkt till att sätta fart på debatten om vinst i välfärden var när det danska riskkapitalbolaget Axcel lät skolkoncernen JB Education gå i konkurs 2013.

Bolaget var inte särskilt välskött, det byggdes med hög skuld och ohållbar förvärvstakt. Men det som ofta kommer bort i kritiken är att det viktigaste skälet till kraschen var ett politiskt beslut som drastiskt förändrade förutsättningarna.


JB Educations huvudinriktning var de då allt mer populära yrkesutbildningarna på gymnasiet. När dåvarande Alliansregeringen, med skolminister Jan Björklund i spetsen, tog bort allmän högskolebehörighet från dessa utbildningar så rasade antalet elever. Det var alltså ett politiskt beslut som knäckte bolaget. Det hade blivit problem och krävts omplacering av elever även om skolorna hade varit kommunala. Exemplet visar dock att det inte var vinsten, eller avkastningen, som var problemet utan skuldsättningen och kvaliteten.


På måndagskvällen läckte det återigen ur Ilmar Reepalus utredning om vinst i välfärden som kommer nästa vecka. Den nya given är att taket på avkastningen ska ligga på 7 procent plus statslåneräntan. Tidigare har 8-10 procent nämnts. Problemet är att många antar att det handlar om vinstmarginaler, vilket är en missuppfattning.


Det som avhandlas är avkastning på investerat kapital (WACC). I praktiken betyder en nivå på 10 procent att nuvarande vinstnivåer sänks med 75 procent i ett bolag som börsnoterade Attendo. Av 2014 års rörelsevinst på 807 miljoner kronor skulle 591 miljoner vara en så kallad övervinst. Då blir det drygt 200 miljoner kvar, vilket ska ses i ljuset av totala intäkter på nio miljarder kronor. Det ger en vinstmarginal på 2,2 procent, och då talar vi om ett stabilt lönsamt företag.


Läget är betydligt sämre för många mindre företag. De använder lönen som ett sätt att reglera vinsten. Ett företag kan ha hyfsad vinst beroende på att ägare och vd tar ut mycket låg lön, de väntar "tills det går bättre", vilket försämrar deras pension. Med vinstbegränsningsregler ökar de kanske sitt löneuttag, om de kan, och sparar mindre i företaget. De har då ingen buffert, och risken för fallissemang ökar. Stora företag letar nu andra, mer sofistikerade, vägar att komma runt en framtida lag.


Debatten om en begränsning av vinst i välfärden är svår, därför att såväl politiker som allmänhet reagerar med magen och hjärtat, inte med hjärnan. Både alliansen och Socialdemokraterna var sena att ta debatten på allvar. Det gav Vänsterpartiet en öppning. De kapade välfärdsfrågan i valet 2014, och stöder nu budgeten på villkor att S lägger förslag om begränsning av vinst i välfärden.

V känner sig stärkt av att det inom alla partier finns stora grupper som är tveksamma till vinst i välfärden. Det visar även Di/Ipsos enkät bland drygt 1.100 ledande näringslivspersoner. Tre av tio tillfrågade är för vinstbegränsningar. Allianspartierna har alltså inte ens lyckats övertyga de som står dem närmast.

Orsaken är att man allt för länge undvek kärnfrågan, nämligen hur säkrar Sverige en bra vård, skola och omsorg till bästa kvalitet och rimligt pris? Kvalitet är inte knutet till en viss typ av huvudman. Det finns utmärkta verksamheter i både privat och kommunal regi. I förra veckan kom M med mer konkreta förslag till reglering, vilket är ett steg i rätt riktning för att höja kvaliteten.


S måste också göra upp med sin statiska syn på resultat inom offentlig verksamhet. En grupp företrädare för näringslivet skriver i dag onsdag på Di Debatt: "Samma pengar förväntas alltid ge samma resultat. Frågan om hur vi använder våra resurser hamnar helt i skuggan av hur vi kan tillföra mer resurser."

Som Di tidigare skrivit planerar regeringen nu att dela upp den planerade propositionen om vinstbegränsning och reglering i flera olika. Det har fördelen att Löfven då kan prioritera de delar som riksdagen bedöms godkänna. Resten skjuts fram på obestämd tid. I bästa fall kan vinstbomben desarmeras.


Om något bör förlust i välfärden undvikas, inte vinst.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer