Ericssons problem är mycket större än de svenska skatterna. Ändå spelar de roll. Och regeringen behöver inte hjälplöst sitta och titta på medan verksamheter flyttar ut.
I veckan har ett par rapporter kommit som sätter situationen i blixtbelysning. En är från Teknikföretagen och visar att de svenska kostnaderna för arbetskraft under förra året steg med 2,7 procent, jämfört med 1,6 procent i övriga Västeuropa. Orsaken är att svensk ekonomi går mycket starkare än övriga Europa, vilket driver löneökningarna.
Men effekten är att konkurrenskraften minskar ytterligare på kostnadssidan och det kan politikerna göra något åt. En viktig faktor, som bland andra Astra Zeneca återkommande framhåller, är bolagsskatten. Den svenska ligger för närvarande runt snittet i EU, på 22 procent. Det är ett par procentenheter lägre än OECD:s 25 procent, men högt över Irlands 12,5.
World Economic Forums rapport om den globala konkurrensen (Global Competitive index(GCI) visar att Sveriges svagaste sidor är skatterna, de restriktiva arbetsmarknadsreglerna och - inadekvat utbildad arbetskraft. Där rök en bit av Sveriges självbild.
Utbildning är en viktig konkurrensfaktor, men Sverige är inte så överlägset på den punkten som vi kanske tror. Det är på väg att bli en hygienfaktor. Och robotar ersätter människor även i lågkostnadsländer.
Många länder försöker hjälpa bolag att öka avkastningen på innovationer genom så kallade "patentboxar". De innebär att bolaget samlar patent och att de vinsterna beskattas väsentligt lägre än gällande bolagsskatt. Flera studier, bland annat från Entreprenörskapsforum, visar dock att bolagsskattens nivå är ett viktigare konkurrensmedel. Inte minst därför att man kan ha patentboxen i ett land men verksamheten i ett annat.
Sverige får en hedrande sjätteplats i GCI:s rankning. Men listan toppas av Schweiz, USA, Tyskland och andra mogna ekonomier som bevisligen tappat jobb. Sveriges starkaste sidor är innovation, väl utvecklat affärsliv och teknisk anpassning. Vi måste slipa dessa och samtidigt sänka vissa skatter.
