ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS MARKNADSNYTT BEVAKNINGAR
ANNONS

Lotta Engzell-Larsson: Centralbankernas frihet bör värnas

  • UNDER ATTACK. Republikanerna vill nu beskära Feds oberoende. Det vore djupt olyckligt. Risken är att de skulle missbruka ett ökat inflytande för kortsiktig vinning. Foto: Susan Walsh

LEDARE. De senaste dagarna har statistik publicerats som befäster bilden av en starkare ekonomi, främst i USA, men även i Europa.

Arbetslösheten i eurozonen nådde sjuårslägsta i november, EU-kommissionens enkät om förtroende för ekonomin nådde i december sin högsta nivå sedan 2011 och producentpriserna stiger för första gången sedan 2013. Inflationen är på uppgång, främst buren av oljepriset.


Det kommer nu signaler från USA om att styrräntan kan stiga snabbare än många tidigare bedömt. Trycket ökar samtidigt på ECB att trappa ned obligationsköpen (stimulanserna) snabbare. Oavsett takten pekar allt på att styrräntorna successivt kommer att börja normaliseras 2017–2018.

Åsikterna har gått vitt isär om centralbankernas stimulanspolitik de senaste åren. Men det betyder inte att politikerna är bättre skickade att sköta den. Tvärtom.

Maktmänniskor som USA:s tillträdande president Donald Trump tror ofta att tjänstemän har en annan agenda än att sköta sitt jobb och de institutioner de är satta att värna. De tror det därför att de själva främst är trogna sina egna intressen. Följaktligen anklagade Trump så snart han blivit vald chefen för Federal Reserve, Janet Yellen, för att med räntesänkningarna ha gått Barack Obamas ärenden.

Det är inte sant. Lika lite som det är sant att hon och hennes medarbetare nu börjar höja styrräntan av partipolitiska skäl. Däremot är det sant att även om centralbanker inte är partipolitiska, så är de ibland av nödvändighet politiska.

Under finanskrisen hade dåvarande Fed-chefen Ben Bernanke tät kontakt med finansministern Hank Paulson och andra politiker. De samarbetade för att häva en akut kris i betalningssystemen. Samma nödvändiga kontakter hade ECB och de europeiska ministrarna. Allt annat hade varit otänkbart.

Men under normala omständigheter bör centralbankerna akta sig för att agera som politikernas förlängda arm. Och politikerna ska akta sig för att ställa krav på, hota eller recensera centralbankerna. Här är Donald Trump inte ensam, utan exempelvis den tyska finansministern Wolfgang Schäuble har gjort återkommande utfall mot ECB.

Kritiker av centralbankerna anser att de har för stor frihet givet sitt stora inflytande över ekonomin. Men alla demokratier vilar tungt på starka självständiga institutioner, som centralbankerna, de utgör en vital del av maktdelningen och är stabiliserande krafter.

Det finns naturligtvis många orsaker till de västerländska ekonomiernas framgång de senaste decennierna. Men ett viktigt skäl är delningen mellan politisk finanspolitik och självständig penningpolitik. Inte minst i Sverige är det tydligt. Penningpolitiken slår inte alltid rätt, men blir sällan opportunistisk.

Det saknas goda exempel på att politisk kontroll över räntepolitiken skapat högre långsiktig tillväxt. Tvärtom riskerar det att förstärka ekonomiska cykler, och få politiker är villiga att fatta de tuffa besluten. Som Janet Yellen sa när Trump attackerade henne: "Ibland behöver centralbanken fatta beslut för ekonomins hälsa, även om de inte är omedelbart populära".

Nu ökar dock trycket från politikerna i USA. Republikanska senatorn Rand Paul upprepade häromdagen sitt tidigare krav att Feds beslut ska granskas löpande, ett slags revision. Andra republikaner har krävt nya lagar som begränsar Feds handlingsfrihet. Dessa krav kan bli verklighet nu, när partiet styr i både senaten och representanthuset. Och en omvärdering av Feds oberoende skulle kunna smitta av sig i Europa och Sverige.

Riksbanken är en myndighet under riksdagen, som gett den en självständig ställning. Banken och penningpolitiken ska nu utredas under ledning av tidigare chefen för Konjunkturinstitutet Mats Dillén, och redan den 1 juni ska det vara klart. Då kommer även frågan om självständighet upp. Di:s ledarsida har varit och är starkt kritisk mot Riksbankens penningpolitik de senaste åren, men försvarar till varje pris dess oberoende och självständighet.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer