1515
Annons

Lotta Engzell-Larsson: Banker ska inte finansiera valfläsk

LEDARE. Finansdepartementet har kommit på den lysande idén att låta bufferten för bankkriser finansiera reformer.

Finansminister Magdalena Andersson (S).
Finansminister Magdalena Andersson (S).Bild:Jack Mikrut

Mer strikt uttryckt stärks statsfinanserna av regeringens planerade höjning av bankernas avgifter till den så kallade resolutionsreserven. Därigenom ökar reformutrymmet.


Denna buffert, resolutionsfonden, är staten tvingad att hålla enligt EU. Huvudregeln är att dessa krismedel ska fonderas eftersom de ska vara tillgängliga i varje givet ögonblick. En bankkris kan segla upp över en natt.

En viktig lärdom i EU i samband med den senaste finanskrisen är att statliga garantier inte är värda så mycket om pengarna inte sitter på kontot. Inte ens staten kan vara säker på att få särskilt goda villkor om den skulle behöva låna för att kunna infria löftena om insättningsgarantin och bankstödet.

Därför bör pengarna som bankerna har betalat in finnas tillgängliga på Riksgäldens konto, fonderingen är brandväggen. Men när villkoren för resolutionsfonden förhandlades fram fick Storbritannien igenom ett undantag, på grund av att landet redan hade ett system på plats. Detta utnyttjar nu den svenska regeringen, som enda EU-land.

Det innebär att medlen i resolutionsfonden behandlas som en del av det finansiella sparandet och ökar utrymmet för budgetsatsningar. När 2017 års avgifter är betalda handlar det om 30 miljarder kronor extra som i teorin är tillgängliga valåret 2018.

Detta strider mot EU:s intentioner och regler, som säger att resolutionsavgiften inte får användas till något annat. Och om det är en löpande avgift som går rakt in i statskassan kan det liknas vid en skatt.

Dessutom har regeringen föreslagit att höja resolutionsavgiften långt över EU-kraven. EU har som mål att alla länder ska nå 1 procent av de garanterade insättningarna 2021. Sverige har först beslutat om ett mål på hela 3 procent, och vill nu ta nästa steg genom att låta insättningarna fortsätta utan någon övre gräns. 2030 skulle nivån ligga på 9 procent om taket försvinner. Resolutionsfonden skulle då innehålla runt 200 miljarder kronor.

Om detta skriver regeringen i ett mycket kortfattat lagförslag, som är ute på remiss till måndag 10 april och ska beslutas i år. Där finns dock ingen motivering värd namnet till höjningen, annat än att nya finansinstitut också måste betala även om taket är nått. Men det hade lätt kunnat lösas, om finansministern velat det, och det rör sig om små belopp eftersom det är de fyra storbankerna som betalar lejonparten.

Framför allt kommer stabiliteten inte öka utan minska om regeringen får igenom förslaget i riksdagen. Osäkerheten blir monumental om huruvida staten klarar sina åtaganden när det gäller.

Ur ett opinionsmässigt perspektiv är det oproblematiskt att plocka bankerna på pengar och ge till vård, skola och polis. De enda man får emot sig är Bankföreningen och Nordeas ordförande, miljardären Björn Wahlroos. Men det är ansvarslöst om det verkligen är stabiliteten man vill värna.

Per Bolund och Magdalena Andersson talar om vilken stor risk finanssektorn utgör, hur viktigt det är att bankerna betalar för sig. Men det gör de. Utöver 13 miljarder per år till resolutionsfonden framöver, betalar de genom ökade kapitalkrav, som är anpassade till risknivån. Systemviktiga banker avsätter ett par hundra miljarder kronor vardera.

Kanske är införlivandet av resolutionsmedlen i statsfinanserna ett tecken på att finansministern i själva verket har ett mycket stort förtroende för de svenska bankerna. Hon är trygg med att bufferten inte kommer behövas, därför kan hon utnyttja reserven om hon tycker sig behöva.

Men hon borde snegla mer västerut, där den senaste finanskrisen började. För i USA förbereder Trump-regimen en nedmontering av de hårdare regleringar som Obama införde efter 2008. Finansdepartementet borde ägna tid åt att analysera vad det betyder för Sverige.


Innehåll från EKNAnnons

Så ska svenska RFID-bolaget mångdubbla omsättningen

RFID-bolaget 4E Antenna är i början av sin exportresa. Just nu gör de sin första stora leverans till Italien, och går allt som det ska kommer omsättningen att mångdubblas nästa år. Men det kostar att växa – därför har de vänt sig till EKN, Exportkreditnämnden.

Läs mer om hur du kan säkra finansiering för din fortsatta tillväxt

RFID-taggar är radiobaserade streckkoder som kan ersätta vanliga streckkoder. Taggarna är väldigt lätta att läsa av – det kan göras från cirka tio meters avstånd – och detta har öppnat för en mängd nya möjligheter inom lika många branscher.

– Tänk bara vad det gör för butiksinventeringar. Med RFID-taggar som prislappar i en butik kan du göra en hel inventering bara genom att gå in på lagret och svepa i luften med en läsare, säger Lars Granbom, vd på bolaget 4E Antenna som tillverkar en av RFID-taggarnas huvudkomponenter, antennerna.

Från giftigt till giftfritt

RFID är en växande bransch. Enligt Lars Granbom tillverkades det cirka 20 miljarder RFID-taggar 2021, och den siffran stiger med drygt 20 procent per år. Men det finns hållbarhetsproblem i den konventionella produktionen.

– Ser vi till antennerna så är de gjorda av plast- och aluminiumlager som lamineras ihop. I den konventionella tillverkningen etsas aluminium sedan bort från antennen. Det är ett slöseri med aluminium och det skapar en giftig avfallssörja som måste tas om hand.

4E Antenna har patenterat en tillverkningsprocess där antennerna görs av papper i stället för plast. Dessutom behöver man inte etsa bort aluminium i tillverkningen.

– I vår process används 70–80 procent mindre aluminium än vanligt. Vi blir helt av med plasten, vi använder inga giftiga etsningskemikalier och vi skapar inget giftigt avfall. Dessutom innebär vår process ett 60 procent lägre koldioxidavtryck än dagens konventionella tillverkning, säger Lars Granbom.

”Affärskritiskt stöd”

Affärsidén är att bygga och sälja de maskiner som producerar dessa miljövänliga RFID-antenner. 4E Antenna är mitt i sin första leverans; en maskin har beställts av ett italienskt dotterbolag till ett av världens största etikett-tillverkare. Varje maskin är dock en stor beställning för 4E Antenna, och under tillverkningsprocessen har det varit mycket viktigt att ha ordentligt med rörelsekapital genom banklån.

– Vår bank ansökte då om en rörelsekreditgaranti från EKN – och den garantin gjorde att EKN täckte en stor del av bankens risk. Det gjorde det så klart lättare för banken att säga ja, förklarar Lars Granbom.

Går allt som planerat så kommer den italienska kunden också att beställa fler enheter under året, och det kommer att ställa ännu högre krav på kassaflödet.

– Det är otroligt spännande men lika kostsamt att växa så snabbt. Stödet vi har fått från vår bank och EKN har varit affärskritiskt för oss. Förhoppningsvis kommer vi att ha skäl att vända oss till EKN igen redan i vår, säger Lars Granbom.

Läs mer om hur du kan få hjälp med att finansiera din exportsatsning

Mer från EKN

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med EKN och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?