1515
Annons

Lotta Engzell-Larsson: AF klarar inte jobbet utan reformer

LEDARE. Redan 2012 föreslog Centerpartiet att Arbetsförmedlingen (AF) i dess nuvarande form skulle läggas ned. Det var synd att de inte fick gehör för det.

Ylva Johansson på torsdagens presskonferens.
Ylva Johansson på torsdagens presskonferens.Bild:Marko Säävälä

Nu, nära fem år senare, har alliansen enats kring Centerns förslag.
Men sedan 2014 är arbetsmarknadsministern socialdemokrat och heter Ylva Johansson. Hon begravde alliansregeringens utredning om hur AF kan konkurrensutsättas, och tillsatte en egen arbetsmarknadsutredning.


Det senaste året har pressen ökat att göra något åt myndigheten som kostar 8,6 miljarder kronor per år att driva men har svårt att klara sina uppdrag. På torsdagen presenterade hon därför ett par nya förslag.

Regeringen öppnar för kommunerna att medverka i arbetsmarknadspolitiken, vilket många av dem efterfrågar. Myndighetens kontor bör ligga i de områden där behoven är störst.
Vidare har Arbetsmarknadsutredningens uppdrag utökats till att föreslå hur AF bättre kan samverka med arbetsgivare på regional och nationell nivå. Allt detta är bra, men ter sig skrämmande självklart.

Utredningen ska redovisas i oktober samt januari. Den första delen rör "huruvida AF som huvudsaklig statlig aktör/.../ har ett ändamålsenligt uppdrag", samt hur externa leverantörer kan bidra.

Svaret är att AF är en omvittnat ineffektiv koloss på lerfötter, vars uppdrag måste begränsas. Man bör exempelvis fundera över om AF verkligen behöver en egen platsbank, när det finns en rad etablerade nättjänster, som Monster, Jobbsafari och Careerbuilder.

Centerns förslag om privata arbetsförmedlare är värt att se över. Men utgångspunkten måste vara att även privata förmedlares främsta uppdrag blir att lotsa in nyanlända, långtidsarbetslösa och personer med funktionshinder i arbete och utbildning. Det är inte säkert att den potentiella lönsamheten i en sådan verksamhet är så hög. De aktörer som har bäst förutsättningar att lyckas är de som redan finns i marknaden, som bemanningsbolagen.

Men varken förmedlarna eller generaldirektören Mikael Sjöberg har en chans att hjälpa fler människor i jobb om inte regeringen bedriver en ekonomisk politik som stöttar målen. Det som krävs är att skapa möjligheter för enkla jobb med lägre löner.


Advokat: Förvaltningsdomstolarna är tyvärr inte rättssäkra

DEBATT. De allmänna domstolarna har under de senaste 10-15 åren ryckt upp sig rejält. Både vad gäller bemötande av parter och ombud och handläggning av kommersiella tvister. Förvaltningsdomstolarna har inte alls hängt med, skriver Olle Flygt, advokat.

Olle Flygt.
Olle Flygt.

Är förvaltningsdomstolarna rättssäkra för privatpersoner och kommersiella aktörer? Debattörer (bl a Claes Sjölin på Di Debatt den 24/8) har på senare tid argumenterat för motsatsen. Efter en karriär som processjurist kan jag tyvärr konstatera att förvaltningsdomstolarnas handläggning av större kommersiella mål inte duger. De pågående riskkapitalprocesserna är ett exempel. Det råder en ovilja att ge parterna tillräckligt med tid, domskäl är outvecklade, sakförhållanden återges felaktigt och utan att ha stämts av med parterna. Dessutom är det mycket svårsmält att en domstol kan meddela domar i 446 olika mål utan en enda skiljaktig mening. Något är fel.

Den viktiga frågan är vad som kan göras åt detta. De allmänna domstolarna har under de senaste 10–15 åren ryckt upp sig rejält. Både vad gäller bemötande av parter och ombud och handläggning av kommersiella tvister. Målen utreds ordentligt av domare som vill förstå målen, som visar respekt för parterna och ger dem erforderlig tid att utföra sin talan. Förvaltningsdomstolarna har inte alls hängt med.

Få tycker synd om de rika och privilegierade. Men självklart måste företag och riskkapitalister i lika hög grad som utsatta parter uppleva att domstolarna garanterar enskildas fri- och rättigheter och intresserar sig för deras mål. Det gäller inte bara prejudikatinstanserna, dit endast ett fåtal kommer, utan även underrätterna.

Jag har flera gånger processat stora mål i förvaltningsdomstol. Från mitten av 1990-talet tills nyligen var jag inblandad i ett antal för telekomoperatörerna viktiga tvister. Det var påtagligt mycket lättare att vinna när man biträdde en operatör som var med- och inte motpart till PTS. Tyvärr fungerar det likadant i skattetvister. Det är för svårt för den skattskyldige att vinna och för enkelt för Skatteverket.

Det allmänna lyckas i förvaltningsdomstol lätt styrka omständigheter för vilka man har bevisbördan – ibland rentav utan att någon bevisning ens åberopats. Dessutom är domskälen oftast alltför outvecklade – det går ibland inte att förstå varför det har gått som det gjort i målet.

Mot bakgrund av mina tidigare erfarenheter var det först efter övertalning jag gick med på att förstärka ett större team av skattejurister som biträdde NC Advisory AB – rådgivningsbolag till Nordic Capitals fonder. Det var i målet om så kallad ”carried interest” för några år sedan, ett för hela riskkapitalbranschen och därmed näringslivet i Sverige mycket betydelsefullt mål.

Målet avgjordes till bolagets fördel i slutet av 2013 och domen vann laga kraft året därpå. Men Skatteverket gav sig inte utan bytte grund för beskattning av carried interest. Vissa anställda i NC Advisory skulle tjänstebeskattas trots att den lagakraftvunna domen innebar att arbetsgivaren inte skulle betala sociala avgifter. Andra skulle 3:12-beskattas. Vi förlorade i Kammarrätten i Stockholm i år. Huruvida Högsta förvaltningsdomstolen tar upp målen till prövning återstår att se.

Behandlingen av NC Advisory AB i förvaltningsrätten var bedrövlig. Domaren i förvaltningsrätten lyckades inte leva upp till det grundläggande kravet att göra ett opartiskt intryck på vår klient. En del av det är nämligen att tillse att parternas åberopanden blir klarlagda, att befogade frågor från part besvaras av motparten och att inte uttalat ge problemformuleringsprivilegiet till det allmänna.

Ingen av de tiotals skatteexperter, bland dem flera professorer och pensionerade domare, som granskade domen kunde förstå och/eller förklara den. Domen var kort och gott dåligt motiverad, vilket hängde samman med att Skatteverkets åberopanden aldrig hade klarlagts. När ingen förstår domen har domstolen onekligen misslyckats.

Även kammarrättens hantering av NC Advisory AB:s anställda lämnade övrigt att önska. Till att börja med förvägrades de mer än en dags förhandling. Det hade självklart behövts i ett såpass komplicerat mål där stora värden för enskilda står på spel. Det omöjliggjorde att höra den bevisning som var av betydelse för tjänstebeskattning. Tjänstefrågan skulle inte alls diskuteras på den en dag korta förhandlingen. Döm om NC-individernas förvåning och besvikelse när vissa av dem sedan förlorade just tjänstefrågan, som de hade vunnit i förvaltningsrätten. Att kammarrätten missförstått sakomständigheterna och bortsett från den tidigare kammarrättsdomen som rörde exakt samma omständigheter och därför gått fel i tjänstefrågan utan att ens ställa en enda fråga till parterna är mycket anmärkningsvärt. Det har slagit mycket hårt mot de mer juniora NC-individerna.

Inte en enda av de sju domare som var inblandade i vårens riskkapitalprocesser var skiljaktig avseende en enda fråga i ett enda mål. Hur kunde fronten bli så enad? Målen avsåg trots allt 85 individer och flera beskattningsår för de allra flesta individer. Totalt 446 mål och många frågor i varje mål. Utgången i förvaltningsrätten hade varit blandad. Trots detta alltså inte en enda skiljaktig mening! Det antyder en alltför summarisk prövning.

Särskilt anmärkningsvärt är detta vad gäller frågan om skattetillägg. Hur kan någon av de materiella frågorna i riskkapitalprocesserna vara att anse som en enkel skattefråga? De har sysselsatt mängder av tjänstemän på Skatteverket under en lång rad år. Skatteverket har börjat driva frågan om 3:12-beskattning först efter att verket utan framgång försökt få prövningstillstånd i Högsta förvaltningsdomstolen. Detta under påstående att tjänstefrågan var en prejudikatfråga – det vill säga en ännu olöst rättsfråga. Ändå fullt skattetillägg! Och ingen dissident. Man kan knappt tro att det är sant. Det är väl ändå lite väl fiskalt?

Kunde jag flytta vissa måltyper från förvaltningsdomstolarna till de allmänna domstolarna skulle jag göra det utan att tveka. Eftersom jag inte kan det hoppas jag att förvaltningsdomstolarna höjer sig några snäpp – och det snarast. Själv lämnar jag dem nu för gott. Vi kommer inte att sakna varandra.

Olle Flygt, partner på Mannheimer Swartling, advokat inriktad på processer och annan tvistlösning

 

Läs svar från Kammarrätten och Förvaltningsrätten här.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?