ANNONS:
Till Di.se
ONSDAG 18 OKT Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS & MARKNAD
Start Opinion Debatt

Liberalerna: Pröva nya OPS-projekt

  • PÅ RÄTT SPÅR. Arlandabanan har ofta kritiserats. Men det är inte offentlig–privat samverkan som är problemet; det är innehållet i själva avtalet som ska granskas, anser Nina Lundström. Foto: Fredrik Sandberg

DEBATT. Offentlig–privat samverkan, OPS, bör användas för framtida byggen av ny infrastruktur. Det skulle medföra att det går att investera mer på kortare tid utan att äventyra statsfinanserna. Och fler projekt bör vara avgiftsfinansierade, skriver Nina Lundström, Liberalerna.

Mer underhåll av spår och vägar och mer ny infrastruktur är en av Sveriges stora framtidsutmaningar. Ny infrastruktur är dessutom nära sammankopplad till byggandet av bostäder. Regeringen slog fast i sin infrastrukturproposition att utveckling av viss infrastruktur ska ske i den takt ekonomin tillåter.

Vi i Liberalerna menar att det är en passiv hållning. Vi måste våga pröva nya vägar, lära av andra länder och öppna upp för fler finansieringslösningar än statliga anslag. Samverkan med privat sektor och privat kapital och brukaravgifter kan öppna upp för många fler nya projekt under kommande planperiod.

Begränsningen för hur många projekt som kan sättas i gång är beroende av hur satsningar ska kunna finansieras. Regeringen ger inga svar på om och hur alternativ finansiering ska bidra till nya infrastruktursatsningar. Trots detta utlovas en satsning på många nya projekt parallellt med en satsning på höghastighetsbanor.

Höghastighetsbanorna gröper ur utrymmet för andra nyinvesteringar och prislappen för banorna har rusat iväg. Vi i Liberalerna har sagt nej till höghastighetsbanorna för att det blir för dyrt sett till vad man får för pengarna men vi vill se andra lösningar för att knyta samman städer och regioner.

Vi vill dessutom pröva nya finansieringsformer för ny infrastruktur.

För över 20 år sedan fattade den dåvarande regeringen beslut om att investera i en OPS-lösning för att bygga snabbtåg mellan Stockholms central och Arlanda flygplats. Det var den största nationella infrastruktursatsningen som genomfördes i offentlig–privat samverkan. Även då fanns stora investeringsbehov men också stora begränsningar i hur mycket staten kunde investera. Med denna lösning fick flygplatsen viktig och nödvändig infrastruktur.

Dagens avtalslösningar med privata aktörer, OPS, får ofta kritik i politiska sammanhang. Modellen med offentlig–privat samverkan i sig kritiseras när fokus borde ligga på avtalens innehåll. Det är inte modellen det är fel på.

I många länder är samverkan med privata aktörer en förutsättning för ny infrastruktur. Kvalitet, underhåll och brukaravgifter är avtalsfrågor och därför bör inte de avtalslösningar som användes för Arlandabanan vara hindrande för framtidens lösningar. Det viktiga är att dra lärdom av det som prövats i Sverige och samtidigt även studera goda exempel i omvärlden. Den statliga kompetensen behöver förstärkas både vad gäller att sluta avtal samt följa upp avtalen. Det är också av stor vikt att undersöka olika OPS-modeller för att bedöma hur avtal kan formas samt vilket inflytande staten kan utöva under avtalsperioden. Vilken risk vill staten ta? Vilken risk måste den privata aktören bära? Detta ska ställas i relation till att staten alltid tar risker när infrastrukturprojekt genomförs.

Offentlig–privat samverkan påverkar riskspridningen. OPS ger möjligheter att investera i nya anläggningar med ”rätt” kvalitet från början och drift samt underhåll inkluderat i avtalet. Att staten slipper drift och underhåll under avtalsperioden torde vara en viktig plusfaktor och denna aspekt tenderar att glömmas bort i debatten om offentlig–privat samverkan. Avtal påverkar även tiden för färdigställandet, punktligheten och driftsstopp. Incitamentet för aktörerna är ofta de brukaravgifter som ger finansiering. Avgifternas nivå påverkar dock trafikanternas beteende och här finns mycket att lära av olika avtalslösningar.

Vår slutsats är att OPS är en finansieringsform som bör finnas med i verktygslådan. Staten kan visserligen låna pengar till lägre ränta än privata aktörer, men alltför ofta präglas anslagsfinansierade objekt av förseningar och fördyringar. Behoven är dessutom stora inom en rad samhällssektorer och satsningar i statsbudgeten ställs mot varandra. Infrastrukturen ges alltid lägre prioritet.

Med rätt utformad modell ökar drivkraften i infrastrukturprojekten att hålla tidsplanen och kostnadsnivån. OPS-finansiering öppnar för nya projekt som annars skulle skjutas på framtiden eller möjligen aldrig bli av.

I praktiken går det att investera mer på kortare tid utan att statens finanser äventyras. Genom samverkan får hela landet möjlighet att genomföra viktiga tillväxthöjande infrastruktursatsningar och samplaneringen mellan infrastruktur och bostäder kan förstärkas. Likaså kan brukaravgifter användas för fler objekt.

Lär av Arlandabanan. Lär av de många goda exempel som finns i andra länder. Men låt inte de få OPS-avtal som Sverige prövat avskräcka från nya OPS-lösningar. Infrastrukturen bygger Sveriges framtid och knyter samman Sverige med omvärlden.

 

Nina Lundström, riksdagsledamot och trafikpolitisk talesperson (L)

 

Läs svar från fackförbundet Seko här.

Läs svar tillbaka från Nina Lundström här.

Läs svar från Emma Wallrup (V) här.

 

Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 4.000-6.000 tecken inklusive blanksteg.

Tyck till