Lars Calmfors: Ifrågasätt lönenormen

DEBATT. På sikt kommer inhemsk efterfrågan att öka kraftigt, medan exportefterfrågan sannolikt växer långsammare än förut, på grund av lägre tillväxt i världsekonomin. Om löneökningar fortsätter att bestämmas av industrin kan det uppstå arbetskraftsbrist, skriver Lars Calmfors.

Lars Calmfors.
Lars Calmfors.Bild:Erik Nylander

Jag har i olika sammanhang (bland annat i Di 10/6) framfört tesen att mer hemmamarknadsinriktade sektorer på sikt kommer att utvecklas betydligt starkare än mer internationellt konkurrensutsatta sektorer. Det är en trolig följd av att inhemsk efterfrågan kan väntas öka mer än exportefterfrågan. Om utbudet av arbetskraft är otillräckligt, blir löneökningar bestämda av industrins förutsättningar då alltför låga och kommer att leda till arbetskraftsbrist. Därför vore det i en sådan situation bättre med löneökningar som överstiger utrymmet i industrin.

Mina slutsatser har kritiserats av chefsekonomerna i fyra arbetsgivarförbund (Di 7/6 och 15/6). Tyvärr ger skribenterna en skev bild av mitt resonemang. I deras framställning blir det bara en argumentation ”för att låta den skattefinansierade sektorn växa på bekostnad av den konkurrensutsatta sektorn”.

Mitt resonemang är mycket mer generellt. Sverige har under nästan tre decennier gradvis förbättrat sin finansiella nettoställning mot omvärlden genom stora bytesbalansöverskott. Det innebär att vi har sparat mer än vi investerat. Orsaken är att vi haft en stor andel av befolkningen i yrkesaktiv ålder (då man sparar mest) och ett lågt bostadsbyggande.

Det är inte troligt att vi långsiktigt fortsätter att ackumulera finansiella fordringar på omvärlden på det sätt som skett. En åldrande befolkning kan väntas minska sitt sparande och i stället öka sin privata konsumtion. Samtidigt kan investeringarna, främst i bostäder, antas bli höga. Då ökar inhemsk efterfrågan kraftigt, medan exportefterfrågan till följd av lägre tillväxt i världsekonomin sannolikt växer långsammare än tidigare. Denna prognos har mycket lite med offentlig sektors storlek att göra.

Chefsekonomerna för ett resonemang om ”att det inte bara är industrin som är utsatt för utländsk konkurrens” utan ”också en växande del av tjänstesektorn”. Det stämmer. Men det betyder inte att tjänstesektorn och industrin är lika internationellt konkurrensutsatta. Arbetsmarknadsekonomiska rådets senaste rapport visar att export- och importkvoter är avsevärt lägre i tjänstesektorerna än i industrin och att de flesta tjänstesektorer endast levererar en liten del av sin produktion som ”input” till industrin. Inhemsk efterfrågan spelar betydligt större roll för tjänstesektorerna än för industrin. Om man inte tar hänsyn till det blir analysen fel.

Hur ska man se på offentlig sektor i sammanhanget? Här är det särskilt viktigt att inte som chefsekonomerna blanda ihop värderingar och prognoser. Chefsekonomerna vill ha en stor ”konkurrensutsatt sektor” (antagligen menar de internationellt konkurrensutsatt sektor) därför att den ”är mer produktiv än övriga delar av ekonomin” och således kan ge oss ”högre inkomst per capita”. Men skattefinansierad offentlig konsumtion producerar förstås också nytta för medborgarna. Med en åldrande befolkning och stora eftersatta behov inom till exempel vård, skola, försvar och polis finns starka argument för mer resurser till offentligt finansierade verksamheter.

Man kan ha olika värderingar om storleken på offentlig sektor. Men de är egentligen irrelevanta i sammanhanget. Det relevanta är vilken den framtida utvecklingen blir. Min prognos är att den demografiska utvecklingen och högre efterfrågan på välfärdstjänster när vi blir rikare tillsammans kommer att skapa ett sådant politiskt tryck att det blir omöjligt för någon regering att inte låta den offentligt finansierade sektorn växa (och skattekvoten öka). Sker det, bör lönebildningen anpassa sig så att offentligt finansierade verksamheter kan klara sina personalbehov.

Chefsekonomerna finner det anmärkningsvärt att Arbetsmarknadsekonomiska rådet hävdat ”att det inte finns något egenvärde med en stor konkurrensutsatt sektor” (jag antar att de återigen menar internationellt konkurrensutsatt). Det ska förmodligen tolkas som att de anser att det just finns ett egenvärde i detta. Det tycker jag är anmärkningsvärt.

En central uppgift för lönebildningen i en marknadsekonomi måste vara att bidra till en fördelning av arbetskraften mellan olika sektorer som svarar mot medborgarnas önskemål som de kommer till uttryck i både privata och politiska beslut (oavsett om man gillar de senare eller inte). Det kan inte vara lönenormeringens uppgift att överpröva medborgarnas privata och kollektiva konsumtionsbeslut.

Det går förstås inte i dag att förutse arbetsmarknadsläget i nästa avtalsrörelse om tre år. Ett fortsatt lågt industrimärke kan fungera om vi lyckas öka arbetskraftsutbudet kraftigt genom en framgångsrik integration av utrikes födda. Oväntade händelser kan leda till att inhemsk efterfrågan och exportefterfrågan utvecklas annorlunda i förhållande till varandra än vad dagens information ger anledning tro. Men det bör finnas en handlingsberedskap för den situation jag skisserat.

Därför behövs en intellektuell diskussion om industrins lönenormering. Det är oroande att den har blivit så mycket av dogm att en konstruktiv sådan diskussion är svår att få till stånd.

 

Lars Calmfors, professor emeritus i internationell ekonomi, ordförande i Arbetsmarknadsekonomiska rådet.

 

Läs chefsekonomernas första artikel här.

Läs Lars Calmfors förra artikel här.

Läs chefsekonomernas svar till Lars Calmfors här.

 

Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 2.500-6.000 tecken inklusive blanksteg.


Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Innehåll från Euro AccidentAnnons

Ohälsa – påtaglig risk för företag

Långtidsfrånvarande medarbetare är en påtaglig hållbarhetsrisk för de flesta företag. Därför erbjuder försäkringsbolaget Euro Accident även ett rehabiliteringsstöd i sin företagsbetalda sjukförsäkring. Ett stöd som hjälper åtta av tio att kunna fortsätta arbeta.

Hållbarhetsfrågan med sociala, miljömässiga och ekonomiska aspekter spelar en allt större roll för företag. Därmed har det också blivit viktigt för företag att förstå, identifiera och hantera sådana risker, vid sidan om till exempel affärsrisker och finansiella risker.

En av de viktigaste, men ofta förbisedda, hållbarhetsfrågorna handlar om hållbara medarbetare, alltså de egna medarbetarnas hälsa och välmående. Förutom de mänskliga sidorna så är kostnaderna för ohälsa höga i form av ökad sjukfrånvaro, högre personalomsättning och lägre produktivitet.

En modern sjukförsäkring

Att en medarbetare blir långtidsfrånvarande är emellertid en risk som du till viss del kan försäkra dig mot. Några som erbjuder en sådan försäkring är försäkringsbolaget Euro Accident Livförsäkring.

- Risken för sjukskrivning är högst påtaglig i dagens arbetsliv med många som blir långtidssjuka av stress och utmattning. Därför har vi skapat en modern sjukförsäkring som är bra både för medarbetaren som är försäkrad och för arbetsgivaren som betalar försäkringen, säger Jörgen Örnebrand, produktchef Tjänstepension, på Euro Accident Livförsäkring AB.

Vid risk för sjukskrivning

Förutom den ekonomiska ersättningen vid långtidsfrånvaro så ingår även ett rehabiliteringsstöd i Euro Accidents försäkring.

Rehabiliteringsstödet kan aktiveras redan vid första tecken på att en medarbetare riskerar att bli långtidssjukskriven eller för att hjälpa medarbetare att komma tillbaka i arbete igen. Efter en webbanmälan från närmaste chef samordnar en av Euro Accidents egna rehabiliteringskoordinatorer hela ärendet och ser till att rätt insatser kopplas in.

Goda chanser att hjälpa

Åtta av tio försäkrade som kommer in i Euro Accidents rehabiliteringsprocess genom sin sjukförsäkring blir inte långtidsfrånvarande.

- Om vi bara får möjlighet att starta processen tidigt så har vi en bra chans att komma in med rätt åtgärder innan det går för långt, säger Jörgen Örnebrand.

Det är inte alltid som rehabiliteringsstödet i försäkringen behöver aktiveras. Ibland kan det räcka långt med att medarbetaren själv tar ett eller flera samtal med psykolog, ekonom, jurist, ergonom eller hälsocoach genom samtalsstödet som också är en del av försäkringen.

- Samtalsstödet kan ge rådgivning och hjälp att komma vidare oavsett om det gäller privata eller arbetsrelaterade frågor. Det viktiga är att ta hjälp innan små problem växer sig stora, säger Jörgen Örnebrand.

Helförsäkring för trygga och friska medarbetare

Det här ingår i Euro Accidents Sjukförsäkring PlanSjuk som tecknas av företag för deras medarbetare:

- Samtalsstöd av psykolog, ekonom, jurist, ergonom och hälsocoach

- Chefs- och HR-stöd

- Rehabiliteringsstöd

- Ekonomisk ersättning för inkomstbortfall

Läs mer om Sjukförsäkring PlanSjuk  

Läs mer om Euro Accident

 

Mer från Euro Accident

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Euro Accident och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?