1515
Annons

Låg hyra stryper investeringarna

Hyresrätten hotas av att kapitalflödet stryps när fastighetsägare inte får ta ut hyror som motsvarar prisutvecklingen i den övriga ekonomin. Förhandlingsreglerna mellan parterna på hyresmarknaden måste göras om, skriver företrädare för Fastighetsägarna.

När hyrorna i svenska bostäder nu börjar bli klara för 2017, blir det andra året i rad som hyresnivån ökar mindre än inflationen. Många jublar säkert. På sikt är det dock en mycket oroande när hyran, den enda intäkten för den långsiktige ägaren, faller i reala termer. Ska hyresrätten behålla sin position i framtiden måste bostadsmarknadens parter ta sitt ansvar i de årliga förhandlingarna. Därför bjuder vi, som företrädare för Fastighetsägarna, in Hyresgästföreningen (HGF) till en diskussion om vilka faktorer som ska ligga till grund för de årliga hyreshöjningarna samt hur vi ska hantera en situation där vi inte kommer överens. Det är bråttom.

Den finns en utpräglad oro för hyresrättens framtid bland landets fastighetsägare. I Stockholm, exempelvis, anser 98 procent av fastighetsägarna att hyresrätten är hotad som boendeform, enligt en färsk undersökning från Demoskop. De viktigaste skälen är att hyresutvecklingen inte ger tillräcklig avkastning för långsiktigt ägande av hyresfastigheter. I grunden beror det på att de årliga förhandlingarna om den allmänna hyresnivån resulterar i för låga höjningar. Under 2016 blev höjningen till och med. lägre än inflationen. Så blir det även 2017.

I förhandlingarna om 2017 års hyresförändring, lyfte vi fram riskerna med för låga hyreshöjningar, hur de driver på den långsiktigt negativa utvecklingen för hyresrätten och hur de försämrar utsikterna för dem som står i städernas bostadsköer. Hyresgästföreningen (HGF) hade dock redan bestämt sig för att hyresnivån skulle falla realt och ignorerade våra argument. Många fastighetsägare kände sig tvungna att acceptera HGFs bud, eftersom alternativet var att inte få någon höjning alls. Det saknas nämligen en process som tar vid om det inte blir någon överenskommelse. HGF kan vänta ut motparten. Under ytan vilar också hotet om att HGF ska försvåra andra förhandlingsöverenskommelser om, exempelvis, standardhöjande åtgärder och nyproduktion.

För bostads- och arbetssökande är situationen en långsiktig katastrof. Skälet är enkelt. Hyran är den långsiktige fastighetsägarens enda intäkt. Stryps denna intäkt, minskar kapitalflödet till hyresmarknaden. Det blir färre hyresrätter och längre bostadsköer. Landets ekonomi fungerar sämre när folk tvingas tacka nej till jobberbjudanden och utbildning.

Hyresutvecklingen har under decennier varit frikopplad från den övriga ekonomin. 2011 sjösattes ett antal lagändringar, som syftade till att ändra på detta genom att koppla hyresutvecklingen till bostadskonsumenternas värderingar. Lagstiftaren gav dock ingen vägledning om hur dessa värderingar skulle komma till uttryck i de årliga förhandlingarna. Det skapade en otydlighet som förvärrade den grundläggande obalansen i förhandlingssystemet.

Trots svag hyresutveckling har priserna på hyresfastigheter ökat på många håll, mycket tack vare fallande räntor. Värdeökningen kan dock bara realiseras om fastigheten säljs, vilket har skett i stor skala, ofta till bostadsrättsföreningar. I Stockholms innerstad, där effekten varit mest dramatisk, har hyresrättens andel av flerbostadsbeståndet fallit från 90 till 35 procent under de senaste 40 åren.

Värdeutvecklingen har dock haft det goda med sig att den har lockat kapital till bostadsmarknaden. Men vi kan inte utgå från att det kommer att fortsätta. De flesta tror att räntorna kommer att stiga. Det innebär att den som placerar sitt kapital i hyresfastigheter inte kan räkna med fortsatt värdeuppgång. Då hamnar fokus på utvecklingen av den enda intäkten, hyran, som måste upplevas som rimlig även för fastighetsägaren.

På sikt krävs en grundläggande reformering av lagstiftningen. Men vi har inte tid att vänta på det. Redan i dag måste bostadsmarknadens parter se till att förhandlingarna fungerar. Vi tror att HGF inser behovet av ett omtag i förhandlingarna om hyresrätten ska framtidssäkras. Ska vi lyckas, måste vi gemensamt enas om vilka faktorer som ska ligga till grund för den årliga höjningen av den allmänna hyresnivån. En rimlig utgångspunkt är att utvecklingen i den allmänna ekonomin ska vara ledande. Men det räcker inte. Vi måste också enas om vad som ska hända när vi inte lyckas komma överens. På arbetsmarknaden har man löst det på ett klokt sätt. Där tar ett oberoende medlingsinstitut över om löneförhandlingarna havererar. Låt oss inspireras av detta och tillsammans stärka hyresrättens framtida position.

Dennis Bucht, Vd Fastighetsägarna GFR
Reinhold Lennebo, Vd Fastighetsägarna Sverige
Billy McCormac, Vd Fastighetsägarna Stockholm
Susanne Rikardsson, Vd Fastighetsägarna Syd
Björn Söderholm, Vd Fastighetsägarna MittNord

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Innehåll från Södertälje Science ParkAnnons

Viktigt med delad vision för hållbara leverantörskedjor: ”Hållbarhet nödvändigt ur ett affärsperspektiv”

Andreas Follér, hållbarhetschef på Scania.
Andreas Follér, hållbarhetschef på Scania.

Stora företag har börjat ställa allt högre krav på att hela leverantörskedjan är hållbar. Att jobba med hållbarhet är alltså nödvändigt ur ett affärsperspektiv.

– För oss är det helt avgörande att våra leverantörer delar vår vision om hållbara transportlösningar, förklarar Andreas Follér, hållbarhetschef på Scania.

Södertälje Science Park erbjuder flera affärsutvecklingsprogram för industriföretag

Inom en snar framtid kommer Scanias lastbilar och bussar inte längre ha avgasrör. Det betyder att mycket av de koldioxidutsläpp som bolaget traditionellt har haft försvinner – men också att nya typer av koldioxidutsläpp uppstår.

– De utsläppen kommer framför allt att komma från leverantörskedjan, vilket innebär att vi behöver fortsätta att ta steg mot ökad hållbarhet tillsammans med våra leverantörer. Tidigare har vi främst fokuserat på de leverantörer vi har direktkontakt med, men nu jobbar vi även med deras underleverantörer. På så vis kan vi hitta de ställen i vårt långa leverantörsled där det stora klimatavtrycket finns, berättar Andreas Follér.

”Vi kommer att arbeta hela vägen ner i gruvorna”

Framöver kommer Scania att fokusera på fyra ”hotspots” för utsläpp i sitt miljöarbete – batterier, stål, gjutjärn och aluminium – som de vill ska vara 100 procent gröna år 2030.

– Det här kommer vi att arbeta med hela vägen ner till gruvorna, till själva råvaran. Vi har en aktiv dialog med leverantörerna och tränar, stöttar och utbildar dem. Vi ser det som att vi gör det här tillsammans, säger Andreas Follér.

– Det är säkert så att vissa leverantörer kommer att falla bort de närmsta tio åren eftersom de inte delar våra hållbarhetsambitioner. Samtidigt arbetar de flesta av våra nyckelleverantörer åt samma håll som oss. Det handlar egentligen inte om att vi ställer de kraven, utan att hela världen gör det, tillägger han.

Eva Helén, utvecklingsstrateg vid Södertälje Science Park.
Eva Helén, utvecklingsstrateg vid Södertälje Science Park.

Hållbarhetsprogram för företag

Scania är, tillsammans med AstraZeneca, KTH och Södertälje kommun, huvudpartner till och grundare av Södertälje Science Park, som är en mötesplats för hållbar produktion. Bland annat driver Södertälje Science Park ett hållbarhetsprogram för små och medelstora företag.

– Många av de företag som deltar i programmet är underleverantörer till större företag. De vet att det är nödvändigt att jobba med omställningen mot en hållbar värld, men vet inte alltid i vilken ände de ska börja. Därför hjälper vi dem att göra en översyn av sitt företag och hur de kan jobba med hållbarhet kopplade till de globala målen, säger Eva Helén, utvecklingsstrateg vid Södertälje Science Park, och tillägger:

– Det är genom att ställa om till en mer hållbar produktion som de kan fortsätta vara relevanta på marknaden.

Läs mer om hållbarhetsprogrammet för små och medelstora företag 

Mer från Södertälje Science Park

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Södertälje Science Park och ej en artikel av Dagens industri

Frida Wallnor: Tyskland behöver mer än stabilitet

LEDARE. På söndagen är det dags för valet till den tyska förbundsdagen – ett val som borde vara det europeiska ”supervalårets” höjdpunkt med tanke på tyskarnas vikt för Europa, både ekonomiskt och politisk. Men känslan av avslagenhet går inte att komma ifrån – inte ens de ryska trollen verkar engagera sig.

FORTSATT FÖRTROENDE. Att bedriva en valkampanj enbart genom att hänvisa till rutin och en stormig omvärld tycks uppenbarligen fungera för Angela Merkel. Hennes kristdemokrater ser ut att vinna en jordskredsseger i morgon.
FORTSATT FÖRTROENDE. Att bedriva en valkampanj enbart genom att hänvisa till rutin och en stormig omvärld tycks uppenbarligen fungera för Angela Merkel. Hennes kristdemokrater ser ut att vinna en jordskredsseger i morgon.Bild:AP

Nonchalansen känns av också i Berlin, där man just nu tycks oroa sig mer för logistiken kring att genomföra Berlin Marathon och valet på samma dag.
Det som borde oroa tyskarna är framtiden.

För även om det bevisligen går bra ekonomiskt för Tyskland i dag hotar mörkare moln vid horisonten. Angela Merkel har levt gott på effekterna från Gerhard Schröders Agenda 2010-reformer i kombination med en svag växelkurs som gynnat exporten. För att den låga arbetslösheten och starka tillväxten ska bestå krävs dock långsiktiga investeringar i landets eftersatta infrastruktur. Bredbandsutbyggnaden måste ta fart för att ens vara i närheten av det andra europeiska länder har uppnått. Med en befolkning som blir allt äldre behöver man ta tillvara och utbilda den nya arbetskraft som kommit till Tyskland under de senaste åren.

Detta har dock varit en valrörelse befriad från visioner. En valrörelse där den enda riktiga tv-duellen mellan de två huvudkombattanterna kom att bli en lam historia som bara bekräftade hur överens partiledarna är i många frågor. Merkel är inte känd som någon visionär, men det är märkligt att någon kan komma så lindrigt undan genom att i princip enbart hänvisa till rutin och en stormig omvärld.

Men opinionsundersökningarna talar sitt tydliga språk. Strategin har fungerat. Den stora skuldbördan ligger snarare hos oppositionen – främst hos Socialdemokraterna och deras Martin Schulz, som förutom några veckor i vintras (Schulz-effekten) misslyckats med att framstå som en seriös utmanare. Likt Merkel tycks han ha trott att det skulle räcka med att bara vara sig själv, det vill säga ”inte Merkel”, för att göra succé 2017.

Men det är inte bara tyskarnas behov av stabilitet som SPD har underskattat. De tycks även ha underskattat hur stark den tyska ekonomin faktiskt är. Att göra social rättvisa till partiets profilfråga under ett valår där få väljare tycks klaga på sociala orättvisor är nära på tjänstefel av SPD-strategerna.

Till deras försvar kan sägas att det bevisligen är svårt att sitta i samma regering som CDU/CSU under Merkel. Det rekordsvaga valresultat som enligt undersökningarna väntar SPD i morgon lär kunna jämföras med Liberalernas katastrof 2009, då partiet till och med ramlade ur parlamentet efter fyra år i koalitionsregering. Frågan är vem som törs göra Merkel sällskap härnäst?

Risken är överhängande att kommande regeringsförhandlingar drar ut på tiden, vilket kan bli ett problem, exempelvis för EU som bara väntar på att få sätta igång sitt reformarbete. En minoritetsregering med enbart CDU à la svenskt recept är otänkbart, enligt tyskar, som tycks chockade enbart över frågan.

Konsensus är att SPD skulle offra sig i ett låst läge. De skulle stanna i storkoalitionen, ta ansvar, även om det sannolikt skulle kosta ytterligare sympatisörer. Men i Tyskland står landets stabilitet över partipolitiken – en fascinerande kontrast till det svenska regeringsbildningsspelet.

En fortsättning på storkoalitionen vore dock inte problemfri. Det skulle sannolikt gynna det högerextrema Alternativ för Tyskland (AfD), som ser ut att komma trea i valet och därmed bli största oppositionsparti. Det skulle ge AfD utrymme att synas och möjlighet att beklaga sig över hur de isoleras av övriga partier.

Den här ”beröringsskräcken” gentemot ett extremparti och dess konsekvenser känner vi mycket väl igen i Sverige. Förhoppningsvis inser tyskarna att det är en farlig väg att gå.

Att som nykomling bli tredje största parti i förbundsdagen vore ändå en bedrift av AfD, speciellt mot bakgrund av landets mörka historia. Lika mycket vore det ett kvitto på de övriga partiernas misslyckande och en logisk följd av samstämmigheten dem emellan.

Någonstans måste missnöjet kanaliseras. Förhoppningsvis kan det fungera som en väckarklocka inför kommande fyra år.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera