ANNONS:
Till Di.se
FREDAG 20 OKT Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS & MARKNAD
Start Opinion Debatt

Juncker och Malmström: Dags att välja väg för EU

  • HISTORISK DAG. EU fyller 60 år. Nu måste unionen, med 27 medlemsländer, visa både hopp och beslutsamhet, skriver Cecilia Malmström (bilden) och Jean-Claude Juncker. Foto: Henrik Montgomery, Jean Badias

DEBATT. I dag lördag är det 60 år sedan sex länder undertecknade Romfördragen. Och i dag befinner sig EU:s stats- och regeringschefer i Rom för att fira jubileet. Det finns fem huvudsakliga scenarier för unionens utveckling. Våra vägval har stor betydelse för kommande generationer, skriver Jean-Claude Juncker och Cecilia Malmström.

Den europeiska integrationen har alltid varit ett projekt som skapats av folket, för folket. Den tog sin början i en rörelse som bars fram av en generation enad under devisen ”aldrig mer”. När Romfördragen undertecknades den 25 mars 1957 förpassade EU:s första sex medlemmar Europas förflutna till historieböckerna, som en varning till kommande generationer för något som aldrig fick upprepas.

När vi nu högtidlighåller 60-årsdagen av Romfördragen uppmärksammar vi också en förnyelse av det europeiska projektet. I en föränderlig, osäker omvärld är tiden redo att på nytt visa beslutsamhet och bekräfta vårt engagemang för en gemensam framtid – en framtid där alla medborgare och medlemsländer behandlas lika. Ett nytt EU med 27 länder måste agera för att infria förväntningar och visa såväl hopp som beslutsamhet.

Därför måste vi finna nya svar på frågor som är lika gamla som vår union är ung: Hur går vi vidare? Vi har inte svaren, för det är inte bara vi som ska ge dem. EU kan inte styras med diktat från ett elfenbenstorn – detta är en fråga som måste avgöras av folket.

Det har alltför länge funnits ett glapp mellan vad EU-medborgarna förväntar sig och vad EU faktiskt kan uträtta. Vi bör inte låtsas som om enbart EU kan lösa alla problem.

Frågor som exempelvis utbildning och sjukvård sköts bäst om beslut tas på hemmaplan. Men vi bör heller inte tro att de enskilda nationalstaterna kan uträtta allt själva. När det gäller till exempel klimathotet och handelsfrågor är EU-länderna långt starkare tillsammans.

Därför anser vi att det är dags för en ärlig debatt om vad vi egentligen vill med vår union.

*Vi kan fortsätta som i dag. Inte luta oss tillbaka på tidigare framgångar, utan rikta all vår kraft mot att nå resultat i de stora frågorna, på vårt arbete för att färdigställa den inre marknaden, den digitala inre marknaden, energiunionen, kapitalmarknadsunionen och försvarsunionen.

* Vi kan också gå i rakt motsatt riktning och välja ett EU-27 som enbart inriktas på den inre marknaden. Men EU är så mycket mer än en marknad för varor och pengar. Att säga något annat är att svika de värden vi kämpat för, på slagfält och i talarstolar under århundraden.

* Ett tredje alternativ är att låta några länder gå före på vissa områden där EU-fördragen redan gäller, och ge andra länder möjlighet att följa efter när de är redo. Så sker redan i dag, där olika grupper av länder från hela kontinenten samverkar för att inrätta en EU-patentdomstol, samordna sina lagar om skilsmässor och bodelning för internationella par och inrätta en europeisk åklagarmyndighet för att bekämpa bedrägeri mot EU-budgeten. Dessa exempel på utökat samarbete visar att alla inte måste gå framåt i samma takt, men att alla behöver dra åt samma håll.

* Ett fjärde alternativ är att EU-27 gör mycket mer tillsammans, på ett litet antal områden där våra insatser verkligen har ett mervärde, där allmänheten förväntar sig handling. Detta skulle i praktiken innebära mer av att ”göra mindre” på områden där EU-länderna inte kan enas eller är bättre lämpade att hantera frågorna på egen hand.

* Slutligen skulle EU-länderna kunna storsatsa och besluta att ha mer makt, resurser och beslutsfattande gemensamt, över hela linjen.

Dessa fem scenarier är alla genomförbara. Och de kommer utan tvivel att stötas och blötas av nationella parlament, regeringar, organisationer och medborgare ur alla samhällsgrupper. Faktum är att EU:s framtid säkerligen kommer att utformas utifrån ett sjätte scenario, formulerat i en livlig debatt mellan alla dessa aktörer.

EU kommer att prövas i allmänna val 2019. Från och med nu fram till valet till Europaparlamentet vill vi att alla röster ska höras – vår framtid måste formas av alla. Inte bara av institutioner eller politiker, utan av dem som politikerna faktiskt företräder.

När det gäller EU har det alltid varit alldeles för lätt för politiker och ministrar att säga vad de inte vill ha. Nu borde de därför i stället organisera sig och delta i debatter som når alla EU:s hörn, alla delar av samhället, för att besluta om vad de faktiskt vill ha.

Vilken väg vi än väljer, är framtiden vår att forma.

I 60 år har EU uppnått det till synes omöjliga: ett stopp för den eviga europeiska tragedin av krig. Men detta EU är inte självklart. EU har alltid varit och förblir ett val. Och när vi i dag, imorgon eller om två år gör våra vägval, måste vi vara medvetna om konsekvenserna – inte bara för oss själva, utan för kommande generationer.

Historien kommer inte att döma oss efter vad vi ärvde, utan efter vad vi lämnar efter oss.

 

Jean-Claude Juncker, EU-kommissionens ordförande
Cecilia Malmström, EU-kommissionär

 

Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 2.500-6.000 tecken inklusive blanksteg.

Tyck till