1515
Annons

Johan Fall: Skärp inte skatten på entreprenörer

DEBATT. Svenskt Näringsliv lämnar på fredagen in sitt remissvar på förslaget till skärpt entreprenörsbeskattning. Förslaget sänder negativasignaler till företagare och skadar incitamenten för anställningar och investeringar, skriver Johan Fall.

DRABBAR MÅNGA. Hundratusentals små och stora företag, där ägaren är aktiv i verksamheten, påverkas av 3:12-reglerna. Regeringen beställde en skärpning av reglerna och nu strömmar remissvaren in till Finansdepartementet.
DRABBAR MÅNGA. Hundratusentals små och stora företag, där ägaren är aktiv i verksamheten, påverkas av 3:12-reglerna. Regeringen beställde en skärpning av reglerna och nu strömmar remissvaren in till Finansdepartementet.Bild:Nora Lorek

I remissvaret riktar vi kritik mot att förslaget sammantaget innebär en ökad skattebelastning på närmare 5 miljarder kronor enligt utredningens egna beräkningar. Mest allvarligt är de negativa signaler till företagande som förslaget innebär och att detta i förlängningen riskerar att hålla tillbaka utvecklingen för investeringarna och jobben.

De skatteregler som utretts omfattar aktiva delägare i fåmansföretag. Totalt berörs närmare 400.000 delägare i nästan 300.000 företag där ungefär 800.000 personer är sysselsatta. Till detta kommer verksamheter och anställda i dotterföretag. Det är alltså en stor del av den privata sysselsättningen som kan påverkas av förändringar i 3:12-reglerna.

Utredningens förslag innefattar skärpningar på en lång rad punkter. Det redan krångliga regelverket blir ännu mer komplext med förslaget. Skattesatsen höjs med motsvarande 25 procent, förenklingsregeln försämras med 40 procent och kraven på företagares egna löner kan öka med uppemot 60 procent. Därtill försvagas incitamenten till anställningar genom att löneunderlagsregeln försämras med upp till 80 procent. Förslagen innefattar även ljusglimtar såsom vissa åtgärder för mindre delägare och generationsskiften. De är visserligen välkomna men långt från tillräckliga för att väga upp de omfattande försämringarna.

Förslagen skulle orsaka skärpt beskattning för 150.000 företagare. Detta har tyvärr ett lika oundvikligt som starkt negativt signalvärde som lär påverka åtskilliga företagares beslut om framtiden. Det kan vara fråga om att till en början minska utdelningarna och så småningom senarelägga eller skrinlägga planer på investeringar och nyanställningar. Även neddragningar kan komma ifråga liksom att flytta verksamheter utomlands och det kan inte heller uteslutas att den svarta sektorn kan börja växa.

Analysen i Svenskt Näringslivs remissvar visar att för ungefär en tredjedel av dem som skulle träffas av höjd skatt, alltså närmare 50.000 företagare, skulle skatten stiga med 20.000 kronor eller mer. Redan vid en sådan ökning kan många företagare väntas ta sig en rejäl funderare.

Enligt samma analys, som utgått från den beräkningsmetod utredningen använt, skulle 11.000 företagare drabbas av höjd skatt med 100.000 kronor eller mer.

I praktiken har det stora flertalet av dessa företagare knappast likviditet nog att betala en sådan skatteskärpning. Om förslaget skulle gå igenom torde det stora flertalet i stället lägga om sina planer och skattebaserna skulle krympa kraftigt.

Enbart dessa 11.000 företagare står för mer än hälften av utredningens beräknade totala skatteskärpning på nästan 5 miljarder kronor.

I slutänden är därför risken stor att den tänkta åtstramningen av regelverket inte alls inbringar några större skatteintäkter.

Förslaget till skärpt entreprenörsbeskattning läggs fram i en tid med stora utmaningar. Målet om Europas lägsta arbetslöshet ter sig avlägset och den biter sig fast en god bit över 6 procent. Bland ungdomar är den närmare tredubbelt högre. De senaste årens stora flyktingströmmar har fört ett par hundratusen personer till Sverige och en färsk studie visar att det tar nio år innan hälften av en årskull nyanlända hittat jobb. Behovet av fler arbetstillfällen är alltså stort.

Undersökningar visar att fyra av fem jobb skapas i företag med färre än 50 anställda. Därför behövs goda förutsättningar för mindre företag inte minst i ljuset av de svåra samhällsproblemen med hög arbetslöshet och många nyanlända som ska integreras på arbetsmarknaden.

Om regeringen väljer att gå vidare med förslagen skulle den hårdare beskattningen träda i kraft från och med 2018. Regeringen bör tänka om och ta fasta på Entreprenörskapsutredningens slutsats att skattemiljön sannolikt är det viktigaste ramvillkoret som omgärdar entreprenörskap. För att klara utmaningarna på arbetsmarknaden behöver därför företagandets förutsättningar förbättras, inte försämras.

 

Johan Fall, chef för Svenskt Näringslivs skatteavdelning

 

Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 4.000-6.000 tecken inklusive blanksteg.


Lotta Engzell-Larsson: Sverige måste gå med i bankunionen

LEDARE. Nordea tar nu steget och gör vad många svenska storbolag genom åren har hotat med, men få genomfört.

Bild:Di, Henrik Montgomery/TT (montage)

De flyttar sitt huvudkontor. Familjen Rausing flyttade Tetra Pak till Schweiz av politiska skäl 1980 i samband med striden om löntagarfonderna. Ikea har huvudkontor i Nederländska Leiden, av skatteskäl.

I de allra flesta fall beror en flytt av huvudkontoret på att bolaget fått nya ägare. Det gäller exempelvis Astra som gick ihop med Zeneca och flyttade till London. Pharmacia köptes upp av Upjohn och hamnade i USA, och fusionen mellan Asea och Brown Boveri placerade huvudkontoret i Schweiz.

Även i Nordea är det ägandet som ligger bakom beslutet, men indirekt. Bankens största ägare Sampo är finsk, och representeras av ordföranden Björn Wahlroos. Det gör att frågan om hemvist aldrig varit självklar, även om svenskarna trodde det.

Beslutet att flytta huvudkontoret till eurolandet Finland är ekonomiskt rationellt. Det ger lägre kapitalkrav, de sänks från nuvarande 17,6 procent till uppskattningsvis 14-15 procent, vilket frigör kapital och gör att avkastningen och utdelningen kan öka. Det ger en lägre årlig resolutionsavgift. Enligt vissa analyser kan det öka vinsten per aktie med sju procent och aktiekursen lyfte direkt på beskedet.

Svenska politiker har aldrig haft mycket till övers för finanssektorn. De har inte sett någon risk att den skulle flytta, och det är populärt att skälla på den. Alliansregeringens finansminister Anders Borg (M) var inte bättre än sin efterträdare Magdalena Andersson (S). När regeringen i våras försämrade konkurrenssituationen för de svenska storbankerna genom att i ett slag öka resolutionsavgiften och göra den evig, vilket går långt bortom EU-kraven, samtidigt som den planerade en ny finansskatt, fick Nordeas ledning nog. Både ordförande och vd gjorde klart att en flytt kunde bli nödvändig för att säkra bankens ställning.

De svenska kapitalkraven är högre än vad EU-regelverket kräver. Det motiveras bland annat av att Sverige har en stor banksektor (340 procent av BNP) och ett stort beroende av marknadsfinansiering. Men om Sverige var med i EU:s bankunion, som Finland, och delade riskerna med övriga medlemmar skulle det vara ett mindre problem.

Regeringen backade så småningom lite på resolutionsavgiften och förslaget om ökad beskattning sköts fram i tiden.

Men sammantaget är regeringens politiska utspel ett uttryck för en bristande förståelse för att banker verkar i en konkurrensutsatt sektor. Det finns ingen logik i synen att ”det är bra och patriotiskt att köra Volvo, men Nordea ska hållas kort”. Värst av allt är kanske att den politiska ryckigheten har ökat osäkerheten om vilka spelregler som gäller i Sverige och påskyndat beslutet.

Brexit visar att de ekonomiska konsekvenserna av kortsiktiga politiska beslut kan bli betydande. Internationella storbanker hoppar nu strömhopp från finansmetropolen London till alternativ som Frankfurt, Dublin, Luxemburg och Paris.

Finansföretag anses inte vara produktiva och bidra till samhällets utveckling. Ingenting kunde vara mer felaktigt. Kredit är en förutsättning för tillväxt, och ett verktyg att jämna ut medfödda skillnader.

Företag med en lokal förankring är mer långsiktiga. Banker som har sin hemvist på annat håll stänger ned och reser hem direkt när det blåser. Det visar inte minst Danske Banks jojo-rörelser till och från den svenska marknaden.

När Sverige successivt tappade mark som tillverkningsland i den globala konkurrensen under senare delen av 1900-talet lades fokus på kunskapssektorn. Finanssektorn är en viktig del av den. Huvudkontor är betydelsefulla därför att kluster byggs runt dem. Inom läkemedelsindustrin har man lyckats behålla en del forskning trots att huvudkontoren flyttat, men något jämförbart finns inte inom finanssektorn. Huvudkontoret är navet. Sverige har nu förlorat ett viktigt nav till Helsingfors.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?