Gunnar Hökmark: Ofattbart att regeringen välkomnar Nordeas flytt

DEBATT. Regeringen underminerar Sveriges konkurrenskraft med den nya bankskatten. Det är obegripligt att Magdalena Andersson vill driva igenom en straffskatt som får Nordens största bank, Nordea, att överväga en flytt av huvudkontoret från Stockholm, skriver Europaparlamentarikern Gunnar Hökmark.

UTAN MOTSTYCKE. Regeringen inför en bankskatt. Den största banken överväger att flytta. Regeringen välkomnar detta. Beteendet saknar historiska paralleller, anser Gunnar Hökmark.
UTAN MOTSTYCKE. Regeringen inför en bankskatt. Den största banken överväger att flytta. Regeringen välkomnar detta. Beteendet saknar historiska paralleller, anser Gunnar Hökmark.Bild:Fredrik Persson

När Storbritannien lämnar EU blir alla förlorare. Den brittiska finansmarknaden och London City kommer att förlora en styrka man globalt har haft genom att vara en del av den gemensamma marknaden. London City kommer att förbli en ledande global aktör, men mindre och svagare samtidigt som EU förlorar ett globalt finanscenter.

Det naturliga vore att den svenska regeringen i detta skede sökte stärka den inom EU relativt stora finansiella marknadsplats som Stockholm är. Våra stora banker, ledande försäkringsbolag, riskkapitalindustri och bland annat den snabba utvecklingen av fintech-bolag gör Sverige till en ledande finansiell ekonomi med positioner som det finns all anledning att försvara.

I stället underminerar regeringen den svenska finansmarknadens konkurrenskraft med en bankskatt utöver stabilitetsavgifter som banker redan betalar – förtäckt under benämningen resolutionsavgift – som inte har något med finansiell stabilitet eller bankers verksamhet att göra utan går rakt in i statsfinanserna. Det är därför Nordea överväger att lämna Sverige.

De svenska finansiella marknaderna med stora och internationellt framgångsrika affärsbanker har varit en avgörande förutsättning för svensk ekonomis tillväxt, det svenska näringslivets export och vår industris internationella konkurrenskraft.

Ännu viktigare, den nya generationen av ledande globala företag vi behöver för att vara en globalt ledande välfärdsekonomi – alla startups, små och medelstora företag – kräver en stark finanssektor. Den är nödvändig för att företagen ska kunna växa här, för att de ska kunna utvecklas med sina huvudkontor, forskning och utveckling här och för att de ska kunna investera här och världen över.

I stället för att söka sig till USA ska företag kunna växa i Sverige. Starka finansiella centrum har genom historien och världen över visat sig vara avgörande för dynamiska ekonomiers framväxt och utveckling. I grunden är det självklart att det är så.

Som Europaparlamentets rapportör för bankkrislagstiftningen liksom för den revision vi nu gör med nya krav på förmågan att möta förluster, för bankstrukturlagstiftningen, och för uppföljningen av tillväxtpolitiken är det för mig uppenbart när man ser på de olika europeiska ekonomiernas skilda utveckling vilken avgörande och strategisk tillgång det är för ett land att ha en egen finansiell sektor med kraft och stor omfattning.

De länder som inte har egna finansiella centrum har sämre likviditet, mindre riskkapital och sämre finansiella förutsättningar både för ekonomisk stabilitet och jobbskapande investeringar. De lider av en finansiell och ekonomisk osäkerhet inför varje ny finansiell kris eftersom de är de första förlorarna när banker tvingas koncentrera sin verksamhet till hemmamarknaden eller när hemmalandets myndigheter driver fram en minskning av utlåning, trading eller market making.

Det som var det i särklass svåraste i förhandlingarna om bankkrislagstiftningen var förhållandet mellan hemlands- och värdlandsmyndigheter liksom respektive regeringar, av det skälet att värdlandet i praktiken är underordnat ett annat lands myndigheter, och därmed deras finansiella intressen. Det samma gällde diskussionerna om bankstrukturreformen, där kommissionen och många andra ville driva igenom en separation av bankers traditionella in- och utlåningsverksamhet från deras aktiviteter inom trading och market making.

Det är mot denna bakgrund för mig fullständigt obegripligt att Sveriges finansminister vill driva igenom en straffbeskattning av svenska banker ovanpå andra avgifter som svenska banker redan betalar mer av än sina konkurrenter. Den har inte något med finansiell stabilitet, krav på förlusttäckningsförmåga eller krishantering att göra. Där finns redan kapitaltäckningskrav, som är ställda högre på svenska banker och för att hantera banker i kris särskilda stabilitetsavgifter, även de högre för svenska banker än inom EU i övrigt. Den nya skatten på banker har bara statsfinansiella motiv som budgetförstärkning.

Sverige har redan en betydligt högre resolutionsavgift än andra EU-länder. Den nya skatten kommer – som bland annat Riksbanken har påpekat – knappast att leda till att resurserna för att hantera en finanskris stärks. Däremot försvagar regeringen argumenten för att vi ska kunna ha högre avgifter än den gemensamma lagstiftningen kräver.

Genom bankskattens utformning är det nämligen uppenbart att Sverige vill sätta avgifter och skatter på banker som inte har med den svenska finansmarknadens och bankernas riskexponering. Det kommer försvåra för oss att hävda stabilitetsskäl för att få undantag eller utrymme för högre krav på kapitaltäckning och en högre resolutionsavgift. Regeringen visar ju nu att det inte är av risk- eller stabilitetsskäl som man vill sätta högre nivåer utan att man tvärtom vill öppna för att använda den typen av avgifter för offentliga utgifter.

Bankskatten underminerar svenska bankers konkurrenskraft, lönsamhet och utlåning. Den har uppenbarligen lett till att Sveriges enda internationella bank av global storlek överväger att lämna Sverige. Den drabbar den svenska finanssektorns kritiska massa och därmed dess internationella konkurrenskraft.

En utflyttning av svenska banker leder inte till ökad stabilitet utan till ökat beroende av de kvarvarande bankerna. Med den nya bankkrislagstiftningen får inte förluster i banker som tidigare drabba staterna utan måste mötas fullt ut av de gamla ägarna och investerare. Vid djupa systemkriser har för övrigt svenska staten vunnit på de statliga interventioner som då varit nödvändiga.

Det faktum att Magdalena Andersson säger sig välkomna att Nordea överväger att flytta ut är i ordets allra mest grundläggande bemärkelse ett tjänstefel av en finansminister. Det understryks av att den finska regeringen bejakar att den nu arbetar för att underlätta flytten. Sveriges och Finlands regeringar samarbetar alltså om Nordeas utflyttning. Det är ofattbart och saknar historiska paralleller om man inte söker sig till uppgivandet av Sveaborg.

Stoppa den extra bankskatten, välkomna Nordea och andra banker att utveckla sin verksamhet i Sverige och utveckla Stockholm till en nordisk-baltisk finansplats!

 

Gunnar Hökmark, Europaparlamentariker (M)

 

Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 2.500-6.000 tecken inklusive blanksteg.


Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Innehåll från AkaviaAnnons

Här är jobben där personalvetare får bäst lön

Är du personalvetare och vill ha en topplön? Då ska du sikta på att bli HR-chef eller förhandlingschef inom den privata sektorn och ha specialistkompetens inom arbetsrätt. Du bör också vara med i företagets ledningsgrupp. Det visar statistik från Akavia, det nya fackförbundet för akademiker. 

– Personalvetare är en yrkesgrupp som under många år har värderats relativt lågt – trots att de har en mycket viktig funktion och styr kompetensen i företagen, säger Caroline Lindeberg, lönespecialist på Akavia.  

Men det finns karriärvägar som ger större möjligheter. Inom bank och finans tjänar du 11 000 kronor mer än kollegorna inom it och handel – 57 000 respektive 46 000 kronor i månaden. Och i privat sektor tjänar du 48 600 kronor jämfört med kommunal sektor där medianen ligger på 40 900 kronor i månaden. 

– Bäst lön får du som HR-chef eller förhandlingschef med arbetsrätt som specialitet i privat sektor i Stockholm. Och för att få bästa möjliga löneläge ska du ta plats i företagets ledningsgrupp. Där har du på riktigt möjlighet att påverka beslutsfattandet i bolaget, vilket även kan ge ett lönelyft.  

Expertens 10 bästa tips för högre lön 

Vass statistik kan avgöra   

Akavia bildades i januari 2020 av Jusek och Civilekonomerna och samlar i dag 130 000 ekonomer, jurister, samhällsvetare, it-akademiker, personalvetare och kommunikatörer. Som medlem har du inte bara tillgång till inkomstförsäkring och individuell rådgivning, utan också Sveriges bästa lönestatistik för akademiker.   

– Det är något som kan vara avgörande vid en löneförhandling. Men lönestatistik är varken intressant eller användbar förrän du bryter ner den i mindre delar anpassade just för dig. Då blir den ett vasst verktyg som kan ge dig rätt argument, säger Lee Wermelin, ordförande på Akavia. 

Du kan jämföra din lön med andra med samma utbildning och titel, till exempel bryta ned statistiken på åldersgrupp, examensår, befattning, region och bransch. Med statistiken i ryggen kommer du känna dig både tryggare och mer trovärdig. 

– Du får ju samma jobb och har samma krav på dig oavsett om du gör en bra löneförhandling eller inte. Så varför missa chansen att våga förhandla lite mer? 

Byt jobb!

Att ta löneförhandlingen på allvar och vara väl förberedd kan med andra ord ge stora avtryck i din plånbok. Och de stora lönekliven sker oftast när du byter jobb. 

I snitt byter vi jobb sju till åtta gånger i livet. Missar du de tillfällena är det svårare att klättra på lönestegen. Vid den generella årliga lönerevisionen har du nämligen små chanser att höja din lön. Det innebär att de stora lönekliven i regel sker i början av karriären, då du oftare byter jobb och förändrar dina arbetsuppgifter. 

– Så släpp tanken på att gå in med en lägre lön för att sedan bevisa vad du kan och öka lönen i efterhand, säger Caroline Lindeberg på Akavia.

Så bemöter du chefens argument på lönesamtalet  

Mer från Akavia

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Akavia och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?