ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Energi

Frida Wallnor: USA ska inte lägga sig i europeisk energipolitik

  • UTÖKADE SANKTIONER. Ryska gasledningsprojekt, som Nord Stream 2 mellan ryska Viborg och tyska Lubmin, kan drabbas om de utökade sanktionerna mot Ryssland, som USA:s senat beslutade om förra veckan, blir verklighet. Foto: Tobias Wallström

LEDARE. Reaktionerna på den ryska inblandningen i det amerikanska presidentvalet tar sig olika uttryck. Förutom de pågående utredningarna kring Trump-kampanjens förehavanden har nu även USA:s senat med stor enighet beslutat om tuffare sanktioner mot Ryssland.

Det handlar dels om att göra det svårare för president Trump att lätta på befintliga restriktioner och dels utökar man sanktionernas omfattning med nya individer och sektorer. Det mest intressanta är att man ger sig på det allra heligaste: Rysslands energiexport.

Det är en anmärkningsvärd upptrappning. Även om det inte är säkert att de nya sanktionerna blir verklighet eller ser ut exakt som senaten beslutat, då även representanthuset och president Trump måste godkänna dem, är den symboliska markeringen svår att misstolka.

Det är visserligen positivt att USA:s folkvalda visar omvärlden att man inte köper sin presidents förlåtande ton mot Putin-regimen – att man markerar mot ryssarnas agerande i Syrien, i Ukraina och mot inblandningen i valet. Röstsiffrorna 97-2 vittnar om att Trump inte ens har sitt eget parti bakom sig i den här frågan. Den stora majoriteten diskvalificerar dessutom Trumps möjlighet att lägga in sitt veto.

Men det är tydligt att senaten har gått för långt. Genom att ge sig på energiexporten är det ju inte enbart den ryska ekonomin som tar skada. Senatorerna lägger sig indirekt också i Europas energipolitik. Och det är känsligt. Det försämrar den redan frostiga transatlantiska relation som råder sedan president Trump tillträdde.

Tyska utrikesministern Sigmar Gabriel och Österrikes förbundskansler Christian Kern var inte nådiga i sin kommentar om det inträffade.

Det är inte konstigt. Sanktionerna slår mot alla aktörer som har kopplingar till den ryska energiexporten. Det inkluderar bolag som investerar i eller på annat sätt stöder byggandet av ryska gasledningar. Sanktionerna skulle alltså drabba Nord Stream 2-projektet, som ska vara i drift 2019. Det skulle slå mot Gazprom, men även mot de europeiska energibolag som till hälften finansierar projektet, som holländska Shell, tyska Wintershall och österrikiska OMV.

I förlängningen skulle sanktionerna dessutom kunna slå mot det kommunala hamnbolaget i Karlshamn, som gått med på att lagra rören innan de läggs ut längs sträckningen i Östersjön.

Den uppenbara förklaringen till senatens agerande stavas LNG. USA:s export av flytande gas har på allvar kommit igång sedan den första exportterminalen på östkusten togs i drift i början av 2016. Efter att initialt ha riktat in sig på den asiatiska marknaden fokuseras nu exporten i allt högre grad på Europa.

Nyligen nåddes exempelvis både Polen och Nederländerna av sina första USA-märkta laster med flytande gas. Sanktionerna kan ur det perspektivet ses som ett sätt att ta marknadsandelar från den största konkurrenten.

Geopolitiskt har Europa mycket att vinna på att minska beroendet av rysk energi, vilket är en process som pågår. Men det vore bättre för de transatlantiska relationerna om Europas energisäkerhet förblir just en europeisk angelägenhet.

Den nuvarande ryska relationen till USA är ännu sämre, vilket är illavarslande. Försämringen som skett de senaste dagarna har dock inte berott på sanktionsbeslutet utan på utvecklingen i Syrien.

Efter att USA skjutit ned ett flygplan tillhörande den syriska regimen (ryssarnas allierade) har risken för en direkt konfrontation mellan de två stormakterna ökat. Ryssland har hotat att skjuta ned USA-allierade plan som kommer in på ”fel” områden och dessutom dragit sig ur flyginformationssystemet som syftar till att minska risken för olyckor.

Att avbryta kommunikationen är en farlig åtgärd. De enda som gynnas av en sådan utveckling är grupper som IS, ländernas gemensamma fiende i Syrien. Nu om någon gång hade ett lugnande telefonsamtal mellan Trump och Putin varit på sin plats. Men fortsätter det i den här takten har USA:s president snart inte många vänner kvar att ringa när det krisar.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies